Överallt får vi höra om hur farliga de andra är. De som bor i ”utanförskapsområden”. På så vis vill de få oss att tro att det är människorna, och inte det ekonomiska systemet, som är problemet.
Den ekonomisk-sociala logiken i den moderna kapitalismen efter andra världskriget skapar strukturell arbetslöshet och därmed en ny permanent underklass.
Det är en klass vars individer drabbas hårt ekonomiskt, socialt och inte minst psykiskt.
Samtidigt har de inte minsta kontroll över de orsaker som gör att de drabbas på detta allvarliga sätt.
Politiker, myndigheter och de flesta massmedier förnekar, är ointresserade av eller okunniga om de bakomliggande ekonomiska orsakerna till den strukturella arbetslösheten. De ger i stället individerna i den nya permanenta underklassen skulden. De beskrivs varierande som dåliga människor, potentiellt kriminella, lata bidragsfuskare. Vill de ens ha ett arbete?
Den första som använde begreppet underklass i denna mening, alltså som ett resultat av den ekonomiska utvecklingen, var enligt Zygmunt Bauman Gunnar Myrdal när han under 60-talet beskrev den påbörjade avindustrialiseringen i Europa och USA.
Och Zygmunt Bauman beskrev själv hur dessa människors situation blir permanent till följd av det övriga samhällets misstänksamhet:
”Omöjliga. Främlingar. Fientliga och onåbara. Ingen mening att sträcka ut en hand till dem, ingen tar emot din hand eller ännu värre, de kommer bita i den.”
I Dagens Nyheter den 30 juli drar sig polischefen Jörgen Thorén i Göteborg inte för att använda denna medeltida terminologi när han talar om arbetet i ”utanförskapsområdet” Hisingen.
”Vi möter det onda hela tiden”, säger han.
På detta sätt skapar politiker, myndigheter och massmedia i samförstånd ett vi och ett de. Vi det goda. De det onda.
Å ena sidan vi, oss som massmedia och politiker vänder sig till, vi hederliga svenskar. Vi, majoriteten som är innanför. Vi som bor i innanförskapsområdena. Och å den andra sidan, de, de som är utanför, de potentiella kriminella, främlingarna i utanförskapsområdena, de med främmande kulturer och konstiga religioner.
Man skapar – medvetet eller omedvetet men ofta reklamfinansierat – Den Andre. Man säljer in bilden av ett Vi och De. Vi köper gärna den bilden, för den gör oss till de som är innanför.
Den gör oss också, vi de ”hederliga svenskarna”, till offren som lider. Och om vi inte fattar hur mycket vi lider får vi varje dag i massmedia, i tv-nyheterna, av allvarliga politiker med pannan i veck, reda på hur mycket vi lider. Hur dessa individer, som vägrar vara hederliga som vi, förstör vårt fina konsumtionssamhälle. Hur massor av resurser måste satsas på hårdare tag, omskolning, på att lära Den Andre, främlingen, att veta hut.
Resurser som annars skulle ha gått till oss och ännu större ökning av vår konsumtionslycka.
Dessa problem, denna nedgång för moralen, denna uppgång av kriminalitet och skjutningar har absolut inget att göra med det rådande socioekonomiska systemet. Vi lever ju i det bästa av system. Den fria, liberala, kapitalistiska marknadens system.
