Hur kunde ni släppa fram en regering som har som premiss att ni ska hållas från makten? Visst, ni drog gränsen vid två punkter, men släppte fram 71.
JONAS SJÖSTEDT: Det fanns två alternativ i det läget. Det ena var att januaripartierna med Stefan Löfven skulle få makten. Det andra var inte nyval, utan att vi skulle få ett blåbrunt styre med Ulf Kristersson, direkt beroende av Sverigedemokraterna. Han lovade i det läget att han skulle genomföra allt i januariavtalet, möjligen med undantag för klimatpolitiken. Det skulle dessutom ha fört Sverigedemokraterna till direkt politisk makt. Vi hade pest och kolera. Då valde vi kolera, därför att det är lättare att göra någonting åt.
Vi såg precis talibanerna ta över Afghan- istan på några veckor, trots 20 år av så kallad statsbyggnad. Vänsterpartiet östadeför en svensk insats och gjorde samma sak i Libyen 2011. Hur tänkte ni?
J S : Vänstern har tagit ställning för ”Responsibility to protect”, en skyldighet att ingripa när folkmord är på väg att ske. Jag är inte en nationalstatsfundamentalist, och tycker till exempel att det är bra att Vietnam störtade Pol Pot. De avbröt ett ohyggligt folkmord. De skulle ha haft en medalj för det, men blev utfrysta i stället. Så jag är inte emot att omvärlden ingriper under ordnade former.
I er nyorientering så hämtar ni inspiration från Alliansen, eller hur?
J S : Valet 2010 var en stor besvikelse för vänstern, medan Moderaterna gjorde ett rekordval. De pratade plötsligt om sig själva som ett arbetarparti, om att inte förstöra anställningstryggheten, om att sänka skatten för vanligt folk. Sedan förde de moderatpolitik ändå, men de pratade ett nytt språk och nu kunde människor som inte hade övervägt att rösta på dem göra det. Vi kom fram till att vi själva hade en del problem. Väljarna ser inte på oss som vi tror. Det fanns inte en enda sakfråga som Vänsterpartiet ägde i valet, vi var inte förknippade med någonting. Det är ett ganska dåligt läge för ett parti.
Ni nämner inte Reformisterna i boken. Vad tycker ni om dem?
J S : Den vackraste och mest seglivade drömmen i svensk politik är att hitta en riktig socialdemokrati bakom realpolitiken. Ett ljusare land där det är ständig vår bortom bergen, där man faktiskt gör som man borde göra. Att vi ska hitta tillbaka dit igen. Men min erfarenhet av den reellt existerande socialdemokratin är att det är inte så. Utan att vi måste bygga en annan vänster, som är socialistisk och demokratisk och grön och feministisk – och som menar allvar med det.
I nya podden ”Norrskenet” kommer Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis att intervjua författare, tänkare och aktivister om vår tids stora idéer.
Den finns på Soundcloud, Spotify och Itunes, men snart även på Google och andra platser.
Lyssna på hela första avsnittet av Norrskenet här:
