Konstnären, serietecknaren och författaren Liv Strömquist intresserar sig mycket för hur senkapitalismen präglar vår tid. För ett par år sedan beskrev hon i den uppmärksammade serieboken Den rödaste rosen slår ut om hur kapitalistisk logik har ätit sig in i våra kärleksrelationer, och nu har turen kommit till våra utseenden. I Inne i spegelsalen, som ges ut på Norstedts och inte som tidigare Galago, tar Strömquist hjälp av såväl influeraren Kylie Jenner som litteraturkritikern Susan Sontag för att undersöka hur synen på framförallt kvinnors utseenden har förändrats över tid.

Men vad finns det egentligen mer att säga i frågan?

Ganska mycket, visar det sig. För även om både den egna och omvärldens blick på den kvinnliga kroppen redan dissekerats i otaliga sammanhang ger Strömquists underfundiga och intellektuella nyfikenhet nya sätt att se på världen. Till exempel pekar hon på likheter – och skillnader – mellan en manlig fotografs berömda fotosessioner med Marilyn Monroe och Kim Kardashians selfies, och bjuder på en dråplig skildring av kejsarinnan av Österrike Sisis tillvaro, hon som på 1800-talet ansågs vara kanske världens vackraste kvinna.

Ämnet är särskilt relevant i en tid som å ena sidan normaliserar diverse skön­hetsingrepp och å andra sidan ständigt framhåller vikten av att ”älska sig själv”. Förmår du inte att älska dig själv och din kropp – trots att samhället säger åt dig att hata den – kanske du till och med är en dålig feminist, viskar vår liberalfeministiska samtid.

Inne i spegelsalen visar hur och varför kapitalismen parat med individualismen är en perfekt grogrund för maximal upp­tagenhet vid, och missnöje med, det egna utseendet. För trots att kvinnor i patriarkala samhällen alltid har varit handelsvaror pekar Strömquist ut skillnader genom historien. Tidigare kunde kvinnor, snarare än att bara vara kropp, också värderas i egenskap av sina släktband eller materiella tillgångar. De var dessutom inte fullt så lätta att byta ut när de väl blivit gifta.

I dag är däremot utseende och sex appeal den närmast enväldigt härskande valutan. Vi förväntas ha många kärleksrelationer och också de som inte söker monogama förhållanden förväntas ha spännande Sex and the city-sexliv. Således är vi på vissa sätt ännu mer underkastade den manliga blicken i dag, även om män formellt sett har mindre makt över oss.

Slutsatserna är något mer självklara än i Den rödaste rosen slår ut, som i högre grad ifrågasatte etablerade feministiska sanningar, men det är ändå genomgående upplysande och mycket roligt. Liv Strömquist har en stor komisk begåvning och får skickligt text och bild att samspela för maximal effekt genom de naivistiskt målade karaktärernas minspel och gester. Hon är skarp i sin kritik av sen­kapitalismen men den populär­kultur hon behandlar undersöks inte hån­fullt, utan nyfiket. Med Inne i spegelsalen fortsätter hon att visa att hon är en av våra vassaste och roligaste folkbildare.