Susanna Gideonsson, ordförande i LO och ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott, svarade på förra veckans politiska kaos med frustration. Kort efter att Centerpartiet vägrat släppa fram den budget som förhandlats fram efter deras krav skrev Gideonsson på sitt Facebook-konto: ”C väljer de blåbrunas ihopslarvade högerbudget framför en budget för vanligt folk. Ränderna går aldrig ur.”

Strax därpå hade Miljöpartiet pressträff. Språkröret Märta Stenevi sade att de ”svarat upp mot C:s krav”, men att C trots det valt att ”släppa fram en SD-förhandlad budget som gör skillnad på folk och folk”. Hon fortsatte:

– Att för första gången i Sveriges historia släppa fram en budget som är framförhandlad av ett högerextremt parti är inte det ickebeslut som Annie Lööf försöker få det att låta som.

Företrädare för den socialdemokratiska vänsterföreningen Reformisterna skrev dagen därpå i Expressen att ”kaoset är helt och hållet centerns fel” och frågade sig: ”Vad är nästa steg? Står ytterligare närmanden till extremhögern för Lööfs dörr?”

Även på andra håll i den socialdemokratiska världen hördes uppgivenhet över samarbetet högerut. Gabriella Lavecchia, förbundsordförande i SEKO och partistyrelseledamot i S, frågade retoriskt på sitt twitterkonto: ”Så det var extra pengar till fattigpensionärer som var centerns röda linje?” Martin Hofverberg, chefsekonom i Hyresgästföreningen och tidigare vänsterpartist, skrev på samma plattform: ”Brutala födslovåndor för det här nya rödgröna blocket”.

Enligt flera av de socialdemokrater som Flamman pratat med pekar både pensionsavtalet mellan S, V och MP och förra veckans händelser i riksdagen mot just ett sådant nygammalt block. Pavlos Cavelier Biazas, styrelseledamot i Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU och kommunpolitiker i Uppsala, säger att frustrationen över den tidigare budgetpartnern C är stor.

– Klart man är arg på deras agerande i det här läget, det innebär att det blir en sämre politik för Sverige.

Hur påverkar det möjligheterna för S att samarbeta med C framåt?

– Negativt, tror jag. Man kan ju regera, men man vill ju också regera för att få igenom sin politik, säger han och fortsätter:

– Om C fortfarande är vågmästare blir det svårt att få igenom en budget som förhandlats med V. Och jag har ändå förståelse för om V inte röstar på en budget man inte fått vara med och förhandla om. Så det rimligaste vore ju om alla fyra partier som står bakom en S-statsminister också är med och förhandlar budgeten.

Utifrån sett kan situationen tolkas som ett attitydskifte från S – Stefan Löfven säger kort innan han avgår att han ”gör allt för att tillfredsställa C”, men Magdalena Andersson sluter direkt efter sitt tillträde ett avtal med V och tar smällen i riksdagen när C röstar emot det. Är det en förändring?

– Ja, men det beror nog inte på att vi bytt person, utan det parlamentariska läget. När januariavtalet föll möjliggjordes samtal med V.

Närmar vi oss ett återupprättat vänsterblock?

– Ja, jag skulle säga att vi tar steg mot det i samband med överenskommelsen mellan S, MP och V. Sedan delar vi en del med C, vad gäller värderingar och klimat. Men de visar med sitt agerande i förra veckan att de inte fullföljer det i praktiken, tyvärr.

S-veteranen Lars Stjernkvist, som varit partisekreterare, riksdagsledamot och kommunstyrelseordförande, betonar att samarbetet med C knakat i fogarna långt före förra veckans riksdagshändelser.

– Jag tror egentligen att just de händelserna har ganska liten betydelse. Det finns i grunden politiska skillnader som är svåra, och det är fortfarande de som är det stora problemet. Det pratas väldigt mycket om strategi och olika syn på V, men det handlar också väldigt mycket om sakfrågor.

Är vi på väg mot ett återupprättat vänsterblock?

– Både ja och nej. Det beröringsförbud som fanns tidigare är ju borta, och det tycker jag är bra. Men om vi ska få en regering som lutar åt vänster talar ju allt för att vi behöver samarbeta med borgerliga partier. För min del kan jag se även V i sådant samarbete, men som bekant finns andra som inte vill det. 

Åsa Westlund är ledamot i S partistyrelse och representerar det traditionellt högerlutande distriktet Stockholms län. Hon bekräftar bilden som Magdalena Andersson själv gett av den tillträdande regeringen – att den ska söka samarbete med alla riksdagspartier utom SD, genom så kallade ”hoppande majoriteter”. Något som samtidigt försvåras när högeroppositionens samarbete blir tätare.

– Mandatfördelningen i riksdagen ser ut som den gör, det är en tydlig högermajoritet vad gäller synen på ekonomisk politik och hur vi kommer till rätta med arbetslösheten. Så det kommer vara svårt för oss att driva igenom en politik som går på tvärs med det. Utifrån omständigheterna ska vi göra vårt bästa, säger Westlund och fortsätter:

– Det faktum att vi närmar oss valdagen gör att det blir svårare och svårare att hålla ihop redan från början ganska svåra majoriteter.

Hur ska S då agera för att komma runt C:s motstånd till att V inkluderas i förhandlingar?

– Vi delar inte C:s syn på Vänsterpartiet och har inte gjort det någon gång. Vi är fortsatt måna om att samarbeta med V i de frågor vi kan, och helst av allt få en tydligare progressiv mandatfördelning i Sveriges riksdag. Men vi stänger ingen dörr till några partier, förutom SD, för att få igenom vår politik.

Susanna Gideonsson med flera gick ut med hård kritik mot att C släppte fram högerbudgeten. Hur ser resten av partistyrelsen på C:s agerande?

– Vi har ingen gemensam hållning nu, vi har inte sammanträtt sedan det inträffade. Det är en blandning mellan spontana reaktioner och att blicka framåt. Det är klart att vi blir besvikna när vi inte får igenom hela vår politik, men samtidigt har vi fått igenom stora delar av den.

Närmar vi oss ett återupprättat vänsterblock?

– Vi samarbetar väldigt gärna med V och MP. Sedan hur långt det räcker, det beror på vad väljarna säger på valdagen.

Statsvetaren Jonas Hinnfors säger att Centerpartiets agerande kring budgeten främst handlar om partiets interna våndor över att man i praktiken glider närmare V. Då spelar det, enligt Hinnfors, mindre roll vad det politiska innehållet är.

– När Nooshi Dadgostar intervjuades i förra veckan lät det ungefär som att hon fått igenom en förändring av all politik i landet, men är man lite kylig så är det ett begränsat inflytande. Men Dadgostars starka opinionsfront kan såklart oroa medlemmar och väljare i C. Sådana som jag försöker vara kyliga, men de flesta människor slår på radion och tänker ”vad är detta?”, säger han och fortsätter:

– Och de är kanske tillräckligt många för att C helt enkelt inte klarade av det internt.

Hur kan det påverka S och C:s samarbete?

– Det borde påverka samarbetet negativt, men Magdalena Andersson var väldigt snabb med att spela ned betydelsen av att det blir en ”felaktig” budget. Det är viktigt för henne att vårda relationen till C, och alla partier. Det finns ingenting som tyder på att S och V skulle segla upp till ens i närheten av 50 procent.

Därmed är Hinnfors också skeptisk till idén om ett rent vänsterblock.

– Det enda möjliga alternativet, som är något annat än ett opinionsbildningsblock, är en norsk situation. Där är Senterpartiet sedan ett antal val intresserade av samarbete med Arbeiderpartiet. Svenska C är inte där, men det skulle kunna ske, säger Hinnfors och avslutar:

– Svenska Centerpartiet upprätthåller i stället en vision om något slags mitt. Martin Ådahl hänvisar till Tysklands nya regering som ett exempel. Men den har majoritet. Det har inte S, MP och C. Det finns väldigt mycket önsketänkande här, från många partier.