Det är den januari 2018 och Stefan Löfvens regering publicerar en lista med remissvar. De handlar om husrannsakan och polisbeslag av privata ägodelar. Överst står Justitieombudsmannen (JO), som granskar hur nya lagar lever upp till de rättigheter och skyldigheter som individer har gentemot staten.

Regeringen vill utöka Polisens rätt att beslagta sms och mejl mellan närstående och information som lagrats i molnet. JO är förstående inför att teknikutvecklingen kräver nya brottsbekämpningsverktyg, men konstaterar att förslaget innebär ”mycket långtgående integritetsintrång”. Ombudsmannen fortsätter: ”Det kan röra sig om mejlkonversationer och annan konversationshistorik under många år bakåt i tiden samt alla bilder och arbetsdokument som lagrats i en molntjänst. Det är även värt att påpeka att det alltid finns en risk för att den som genomför undersökningen tar del av mer information än vad som är motiverat av utredningsskäl.”

Därför är JO starkt kritisk till att Polisen ska kunna söka igenom människors molntjänster utan någon förhandsbedömning av chansen att faktiskt hitta relevant material. Risken är, enligt JO, att det leder till ”rena fiskeexpeditioner”. Ombudsmannen skriver att det inte borde vara möjligt när det gäller ett brott som kan leda till böter. Även själva motiveringen till att ge Polisen rätt att beslagta privata meddelanden mellan närstående anses vara för dålig.

Näst på remisslistan står Svea hovrätt. Även de konstaterar att teknikutvecklingen kräver ny brottsbekämpning, men att de här förslagen kan ha allvarlig påverkan på rättssäkerheten: ”En förutsättning för sådana här ingripande reformer på ett viktigt rättsområde är, enligt hovrättens mening, att det finns ett klart uttalat behov av förändringar. Frågan är om det nu i alla delar finns ett sådant behov. Vidare medför omfattningen av de föreslagna ändringarna att det är något svårt att här överblicka vilka konsekvenser som förslagen kan antas medföra om de genomförs.”
Flera tunga myndigheter kommer med ytterligare kritik: Justitiekanslern, Datainspektionen (nuvarande Integritetsskyddsmyndigheten), Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Lagförslagen hamnar i byrålådan. Men drygt tre år senare, efter medialt tryck från högeroppositionen, plockas de fram på nytt. 1 december 2021 kallar Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson, nu en del av Magdalena Anderssons regering, till presskonferens. Rubriken är ”modernare regler för användning av tvångsmedel”. Riskerna som remissinstanserna pekade på har inte åtgärdats.

En del av den nytillträdda S-regeringens plan för att ”vända på varje sten” kring gängbrottsligheten är att ge Polisen fler befogenheter. Med hänvisning till bland annat Encrochat-målet, där fransk polis säkrade bevis mot gängkriminella genom att knäcka krypterade chattar, konstateras att brottsligheten blivit digital och gränsöverskridande och att brottsbekämpningen behöver bli detsamma. Under hösten har Justitiedepartementet, utöver förändringarna ovan, föreslagit att Polisen ska få använda våld för att tvinga misstänkta att öppna sina mobiltelefoner, att mer material ska kunna kopieras vid husrannsakan och att preskriptionstider ska förändras och i vissa fall slopas. Ansvariga ministern Morgan Johansson har återkommit till att lagarna måste ”moderniseras”.

I början av november togs ytterligare ett steg. Strax innan dåvarande inrikesminister Mikael Damberg bytte ämbete presenterade han en utredning om fler preventiva tvångsmedel – saker som Polisen får göra mot enskilda personer utan att det finns någon brottsmisstanke. Bland förslagen fanns husrannsakan.

Människorättsorganisationen Civil rights defenders, som just nu bedriver en kampanj om hur lätt det är att avskaffa den svenska demokratin, säger till Flamman att de ser ”flera risker” med att ge Polisen rätt att övervaka och ta sig in hos människor som inte är under konkret brottsmisstanke. I ett pressmeddelande konstaterar organisationens chefsjurist John Stauffer:

– Vi ser i andra länder hur denna typ av lagstiftning resulterar i bred övervakning. Det är ett sluttande plan som leder i fel riktning, i en icke-demokratisk riktning.

Samma sak hörs från Sveriges advokatsamfund, som samlar alla Sveriges titulerade advokater. Generalsekreterare Mia Edwall Insulander säger till Flamman att utredningen vill ta sikte specifikt på kriminella nätverk, men att det är lättare sagt än gjort.

– Det kanske låter rimligt. Gängkriminalitet vill vi ju alla ska kunna bekämpas. Men faktum är att det inte finns någon i lag uppställd definition av vad ”kriminella nätverk” innebär, och en sådan definition är sannolikt svår att formulera.

Därför kan Polisens nya övervakningsmöjligheter, enligt Insulander, i praktiken komma att användas ”brett och urskillningslöst”. Hon betonar att man inte ska stänga dörren för nya verktyg mot organiserad grov brottslighet, men att det måste göras med stor försiktighet.

– Det blir risk för massavlyssning och övervakning av personer som på något sätt av Polisen kan sättas i samband med någon som anses ingå i ett kriminellt nätverk. Att det då dessutom ska få ske utan någon brottsmisstanke alls medför en risk att många som inte är kriminella kan övervakas.
På den pressträff där utredningen presenterades hänvisade Mikael Damberg till att begreppet ”kriminellt nätverk” numera finns i andra lagar.

– Vi har ingen medlemskapsmatrikel, men vi använder ”kriminella nätverk” i svensk lagstiftning, så vi menar nog att det är fullt möjligt att använda även här.

Utredaren ska presentera sina förslag i februari 2023.

Myndigheter, domstolar och människorättsorganisationer är inte ensamma om att ifrågasätta förslagen. Kriminologen Janne Flyghed, professor emeritus vid Stockholms universitet, säger till Flamman att de är del av en repressionsökning som han har observerat under hela sin forskarkarriär. Den har, enligt Flyghed, inte lett till minskad brottslighet.

– Man måste hela tiden ta i ännu mer. På den vägen har det introducerats väldigt många tvångsmedel som vi inte kunde tänka oss för 20–30 år sedan, och de har inte visat sig vara effektiva.

Flyghed forskar om just skärningspunkten mellan att förhindra brottslighet och bevara medborgerliga fri- och rättigheter. En av hans teser är att tvångsmedel i stil med dem som regeringen nu föreslår brukar läggas fram i exceptionella situationer, såsom upptrappade gängkonflikter eller terrorhot, och sedan permanentas, normaliseras och börja användas mot lindrigare brott.

– Det är precis vad vi bevittnar nu.

Han säger att forskningsläget är svagt om huruvida de utökade polisbefogenheter som nu föreslås faktiskt bidrar till minskad brottslighet och mer trygghet.

– Det vet man väldigt lite om. Man vet desto mer om den andra sidan, att sådana här ingrepp har en uppenbar risk att leda till diskriminering. Det finns en ganska omfattande forskning om det som man kallar ”stop and search”-­strategier, och sådana är uppe för diskussion här, säger han och avslutar:

– Ofta sägs det i samband med utredningar om flera sådana här metoder att de ”givetvis inte får gå utöver vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle som respekterar grundläggande rättsstatsprinciper”, men sedan tilläggs att ”dessa hänsyn får dock stå tillbaka i detta sammanhang”. Man måste se alltihop samlat.

Flamman har sökt justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S).