Nyheter/Utrikes 22 april, 2022

Finska vänstern på väg mot Nato

Den finska vänsterdebatten om Nato skiljer sig från den svenska. Allmän värnplikt, historiska erfarenheter och en 1 300 kilometer lång gräns mot Ryssland sätter frågan i ett annat ljus. I sommar ska Vänsterpartiets finska systerparti fatta sitt beslut. Kommer de fortsätta att vara syskon efter det?

Det finska Vänsterförbundets svenskspråkiga avdelning i Helsingfors, Röda rummet, har just avslutat sitt vårmöte. På en restaurang i den före detta arbetarstadsdelen Berghäll sitter sex personer med radikalt olika syn på en klassisk vänsterfråga: Nato. Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har förändrat ett tidigare kompakt Natomotstånd till ett stort frågetecken inom den finska vänstern. Den informella diskussionen efter mötet kränger fram och tillbaka.

– Ryssland ger blanka fan i avtal. Jag är antimilitarist, fifflade mig ur lumpen, har varit med och demonstrerat mot finskt Natosamarbete och till och med suttit häktad efter en sådan demonstration. Jag har ändå bytt åsikt till att vara starkt för Natomedlemskap, säger Alexander Fagerström.
– Starkt för? Hur gick det till, replikerar Frank Lundgren.

Fagerström funderar några sekunder och svarar:

– Frihet.

– Frihet under den stora monarken, skrattar August Rosendal.

Den senare sitter i partiets ungdomsförbund, som precis före invasionen publicerade ett starkt Natokritiskt uttalande tillsammans med norska Röd Ungdom. Tajmingen var den sämsta möjliga och den efterföljande mediestormen stenhård. De blev tvungna att plocka ned inlägget. Det är symptomatiskt för den finska Natodebatten efter den 24 februari: upprepningar om ”dialog”, ”analys” och ”enighet”. I motsats till i Sverige ledde kriget snabbt till att partierna – från Vänsterförbundet till Sannfinländarna – enades i stora gemensamma demonstrationer. Polariserande och ideologiska uttalanden om försvarspolitik anses tabu.

Men bakom stängda dörrar kan diskussionen fortgå. Eliel Kilpelä, som suttit i både partifullmäktige och landstyrelsen, tar till orda.

– Nu finns det ingen i Finland som kan låtsas att vi har en fredligt sinnad granne. En sådan position har man ändå kunnat hålla. Nu vaknar vi med en imperialistisk, fascistoid stormaktsgranne med lydande marionetter. Personligen tycker jag fortfarande inte att Natomedlemskap är ett bra alternativ. Den spänning det skulle skapa nu skulle göra saken ännu värre. Det vettiga är att ha ett trovärdigt försvar och ett partnerskap med Sverige, säger han och fortsätter:

– Ett mer ideologiskt svar, som jag fortfarande står fast vid, är att Nato är en krigsorganisation som historiskt och i framtiden kommer göra egna krigsoperationer.

Diskussionen flödar vidare: Natoansökan som upptrappning eller riskminimering, rädsla för ryska bombplan, vikten av att fatta ett kyligt beslut snarare än att stressa i ren krigspanik. Och så vidare. Alla är eniga om att värnplikten hur som helst gör frågorna mer allvarstyngda i Finland än i Sverige, eftersom många fler finländare har en förberedd krigsplacering.

– Kanske svenskarna till slut börjar inse att ni inte kan vara helt trygga med det race ni kört hittills, säger Eliel Kilpelä.

Historien är känd vid det här laget: den svenska och finska opinionen i Natofrågan svängde kraftigt efter Rysslands invasion. Svenska Socialdemokraterna höll till en början fast vid honnörsorden om att ”alliansfriheten har tjänat oss väl”, men har nu utlyst en intern ”säkerhetspolitisk dialog”, komplett med ett fastslagande av att partistyrelsen bestämmer och att den verklighet som låg till grund för partikongressens Natobeslut inte längre gäller. De politiska kommentatorerna är ense om vad det innebär: S ser ut att göra en historiskt snabb omsvängning och ge upp sitt gamla mål om alliansfrihet. Sverige och Finland är sannolikt på väg mot en Natoanslutning.

Men det är inte bara socialdemokrater som behöver bestämma sig. De två ländernas parlamentariska vänsterpartier, inte minst Nooshi Dadgostars allt mer konkreta och realpolitiska parti, behöver fatta ett beslut. Onsdagen den 12 april kom första signalen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet argumenterade svenska Vänsterpartiets högsta ledning för att Sverige hålls säkrare genom alliansfrihet. I stället för att gå med i Nato bör man investera rejält i försvaret, återreglera känslig infrastruktur som el och sjukvård och försvara public service. Realpolitiken stod i första rummet, men raderna om att ”inte dras in i krig” kan också översättas till ideologi: Sverige ska inte alliera sig med ett Turkiet som bombar kurder och ett USA som när som helst kan hitta ett nytt Irak.

En realpolitisk knäckfråga lös dock med sin frånvaro: Finland. Den debattglada före detta partiledaren Jonas Sjöstedt har slagit fast att Sverige bör hålla sig utanför Nato även om Finland går med, men nuvarande ledning har inte svarat på frågan (Flamman har sökt den, men hänvisas till debattartikeln). Finska Vänsterförbundet planerar att fatta sitt beslut i juni. Om det blir ett ja lär vänsterpartierna tvingas ställa sig samma fråga som de socialdemokratiska: hur ska vi hålla ihop?

En som inte har rubbats i sitt Natomotstånd är Pinja Vuorinen, ordförande i Vänsterförbundets ungdomsförbund Vänsterunga. Hon tar emot vid organisationens huvudkvarter. En kontorsbyggnad nära Helsingfors gamla hamn som delas med en säsongsbetonad restaurang, en frivilligorganisation för multikulturella familjer och ett Airbnb-hotell som heter WeHost. Hon släcker cigaretten och leder oss upp till ett stort, runt mötesbord på andra våningen.

– Många inom vänstern ser främst Natomedlemskap som en säkerhetsfråga nu. Till höger handlar det mer om ideologi, man vill alliera sig med USA. I vänstern betonas snarare att man inte vill hamna under Putins diktatur och därför anser att Nato är det säkraste alternativet. Många som var emot förut är därför för nu, säger hon och fortsätter:

– Men den vanligaste positionen är nog att vi bör vänta och se. Att man själv inte är expert på försvarsfrågor och därför vill vänta in presidenten, partiledarna och försvarsexperterna.

Själv är hon alltså fortsatt definitivt emot. Vuorinen har gjort värnplikten och alltid försvarat den, har bott i USA och ska snart åka till Palestina som fredsobvervatör. Hennes motstånd handlar inte om att ducka för utrikesfrågor, säger hon. Hennes svar om ett konkret alternativ till Nato är också utrikesinriktat: en europeisk försvarsallians. Utan USA.

– Kriget i Ukraina har visat att EU faktiskt är redo att göra förvånansvärt mycket. Många länder har satsat mycket på sitt försvar, som Tyskland. Så vi har ett mer legitimt alternativ i EU än vi haft på åratal, kanske någonsin.

Vänsterförbundets traditionellt kritiska syn på ett gemensamt EU-försvar är alltså även den i gungning. Vuorinen säger att partikongressen i juni lär besluta om ”stora förändringar” på den punkten. Det blir en allvarstyngd kongress. Utöver att partiet ska bestämma sin egen försvarspolitiska linje vill Pinja Vuorinen också att medlemmarna ska få rösta om huruvida Vänsterförbundet ska lämna en regering som ansöker om Natomedlemskap. Partiledaren Li Andersson har redan signalerat att det inte finns på kartan.

– Om det inte blir en omröstning om det på kongressen, och regeringen går med i Nato utan att VF lämnar regeringen, så tror jag att Vänsterunga kan komma att kräva att de gör det, säger Pinja Vuorinen.

Det kan tyckas märkligt, med tanke på att ingen vet om Vänsterförbundet ens kommer vara emot Nato till att börja med. Men Vuorinen är trygg i sitt motstånd. Argumenten liknar de från äldre tiders socialdemokratiska fredsrörelsemedlemmar: Turkiet är en semidiktatur som begår folkrättsbrott, USA är som bäst opålitligt och Natomedlemskap gör det svårare att verka för kärnvapennedrustning och diplomati. På Vänsterungas kontor hänger affischer med lika klassiska budskap: bomber som faller ur amerikanska flaggans stjärnor och uppmaningar till turistbojkott av Turkiet.

Långt utanför partidebatterna har en annan finsk vänsterperson gjort avtryck i frågan. Janne Korhonen, hållbarhetsforskare vid Villmanstrand-­Lahtis tekniska universitet, har skrivit virala twittertrådar om varför han som vänstersympatisör tycker att Finland ska gå med i Nato. Där har han talat om ”west­splaining” – att socialister i framför allt USA och Storbritannien tar sig rätten att förklara för socialister närmare den ryska gränsen vad de borde tycka om Nato och det rysk-­amerikanska stormaktsspelet.

Vi möts på kafét i Helsingfors mest kända bokhandel, Akademiska bokhandeln. Korhonen berättar att han fram till den ryska invasionen var en anhängare av den dominerande svenskfinska försvarsdoktrinen, det vill säga att bilaterala avtal med varandra och med USA skyddar oss tillräckligt. När invasionen var ett faktum gjorde han helt om.

– Jag ser Nato som en union, inte det monster det brukar beskrivas som i vänstern. Jag ser helt enkelt inte bevisen. För det mesta har det varit en försvarsallians.

Korhonen säger att han hade föredragit en nordisk eller europeisk försvarsallians, men att det inte är verkligheten och att det delvis är nordiska politikers eget fel, eftersom de varit konsekvent emot en militarisering av EU. Han köper däremot inte det vanliga vänsterargumentet att bombningarna av Libyen 2011 visar att Nato är en offensiv, imperialistisk krigsallians.

– Jag ser agerandet i Libyen mer som en nykolonial inblandning som hade hänt även utan Nato. Sverige var med, till exempel. Bekvämligheten i att militärstrukturen finns på plats kanske i någon mån sänker tröskeln för sådant, men det verkar långsökt att stormakter som USA, Frankrike och Storbritannien inte skulle ha gjort något liknande om Nato inte fanns.

Hans resonemang grundar sig på kommunikation: Putins dåliga underrättelseinformation gjorde att han missbedömde situationen i Ukraina. Han skulle kunna tro att Finland är svagare än det är och göra samma felbedömning här. Vad han däremot inte kan missa är om Finland (och Sverige) går med i Nato.

– Det verkar som att Putin respekterar artikel 5, men det finns inga bevis för att han respekterar mer komplicerade neutralitetsanordningar.

Korhonen argumenterar också för Nato på rent vänsterpolitiska grunder: om Putin får utrymme att fortsätta som nu så kommer det att stärka de högerextrema krafter i Finland som har kopplingar till hans regim, och de kommer med all säkerhet riva ned välfärdsstaten och andra sociala framsteg så snabbt de kan. ”Finlandisering” – idén att man kan hålla sig vän med en fientlig granne genom att vara neutral och undvika sådant som kan uppfattas som provokationer – fungerade någorlunda när Kreml var kommunistiskt, eftersom det då inte aktivt underminerade finsk vänster. Nu är verkligheten helt annorlunda.

– Om vi inte använder Natooptionen nu, som vi har hävdat att vi kan göra om den säkerhetspolitiska situationen förändras radikalt, när skulle vi då göra det? Vi skulle i princip signalera: ”ledsen, vi tillhör Kremls intressesfär”.

Ett stenkast från Akademiska bokhandeln träffar jag en person som står närmare det avgörande beslutet. Dimitri Qvintus är ordförande i Finlands svenska socialdemokrater (FSD) – ett distrikt som är äldre än själva partiet och som är Socialdemokraternas fönster till övriga Norden när de har en partiledare som inte talar så bra svenska. Som nu. Qvintus närmar sig Natofrågan med mer försiktighet än någon av de andra intervjupersonerna och tar långa, fundersamma konstpauser.

– Jag har jämfört detta med hur det är att försova sig. Den hemska känslan blir bara värre när man vaknar och inser att man själv har tryckt på snoozeknappen. Hela världen och Europa vaknade på det sättet i slutet av februari. Snoozen var på vid kriget i Georgien 2008, den olagliga ockupationen av Krim 2014 och de efterföljande åtta åren av krig.

Qvintus upprepar, likt andra socialdemokrater i både Finland och Sverige, behovet av ”analys”. Han påminner om att Finland är ett litet land. Kanske är det ytterligare en förklaring, utöver värnplikten och det geografiska läget, till att samtliga partier har gått med på en ganska hemlighetsfull och lågmäld diskussion om den här frågan, trots att mycket pekar mot en snabb Natoanslutning. Att sticka ut hakan har ett pris.

Vi kommer in på frågan om en europeisk militärallians som ett alternativ till Nato.

– Det är bra att komma ihåg att största delen av EU:s medlemsländer är med i Nato och vice versa. För majoriteten av EU-länderna är Nato den säkerhetspolitiska lösningen. Det talas mycket, men min uppfattning är att inget av de länderna kan tänka sig att i stället välja EU som säkerhetslösning, säger han och fortsätter:

– Jag vill inte använda ordet ”önsketänkande”, för jag vill inte vara nedlåtande. Men kanske är det inte helt realistiskt.

Hur känner du personligen, som socialdemokrat sprungen ur en rörelse med antimilitaristisk historia, inför att Finland eventuellt närmar sig medlemskap i ett av två supermaktsblock?

– Socialdemokraterna är alltid för fred, men vi är också för frihet. Finland har behövt kriga för vår frihet två gånger de senaste 80 åren. S är en solidarisk och internationell rörelse, och jag ser ingen ideologisk orsak som skulle tvinga oss att säga nej till en annan internationell och solidarisk rörelse.

Och Nato är en sådan?

– Jag ser ingen ideologisk konflikt. Finland och Sverige har inte varit neutrala sedan vi gick med i EU. Vi har valt sida, vi är en del av väst. Jag vill ge plats åt analysen, men min uppfattning om Nato är att de försöker se till att det inte finns krig i världen.

Efter intervjun går vi till centralt belägna Esplanadparken för fotografering. Dimitri Qvintus ställer sig framför statyn av den svenskspråkiga nationalskalden Johan Ludvig Runeberg. Han kisar mot solen.

– När det här är över ska jag säga vad jag själv tycker.

Kommentar/Kultur 17 juni, 2025

Paulina Sokolow: Irans kvinnor befrias inte av rosa bomber

Bilder av Israel som ett land för frigjorda kvinnor är en seglivad nationell myt. Foto: Skärmdump, Ronen Zvulun/AP.

”Kvinna, liv, frihet”, dundrade Netanyahu till det iranska folket samma morgon som bomberna regnade över Teheran i fredags. Men med tanke på fascistpacket han styr med är han knappast någon kvinnornas beskyddare.

En grupp unga, välväxta kvinnor i höga stövlar, tajts och hårsvall står i formation och struttar runt i en synkroniserad bensparkardans à la Beyoncé. Jag fattar att det mobilen visar är AI-slask, generisk mjukporr. Ändå stannar jag upp och kollar klart. Den som delat filmen är en gammal bekant som på instagram de senaste 20 månaderna varvat bilder från familjehögtider och karriärframgångar med klipp av morska IDF-soldater, hejarop till Israels eurovision-sångerska och kampanjer om att släppa gisslan.

Undertexten till dansvideon som fångar min uppmärksamhet. ”Befria Iran. Kvinna, liv, frihet. Rädda Israel.” Det kurdiska slagordet jin, jiyan, azadi blev känt för världen som ett feministiskt stridsrop från de förtryckta kvinnorna i Iran efter mordet på 22-åriga Mahsa Amini 2022. Bombningarna sker alltså inte bara av egenintresse, utan är en räddningsaktion av iranska kvinnor, som de stora starka israelerna ska befria från religiöst förtryck.

Netanyahu har visat att han är beredd att gå i princip hur långt som helst för att behålla makten.

Fråga bara premiärminister Benjamin Netanyahu. Även han upprepade slagordet i ett tal på X, riktat till det iranska folket den 13 juni, samma morgon då anfallet inleddes: ”Tiden är inne för det iranska folket att ena sig kring sin flagga och sitt historiska arv, genom att stå upp för sin frihet från det onda och förtryckande regimen. […] Detta är er chans att göra era röster hörda.”

Men hur trovärdig är Netanyahu som kvinnokämpe?

Ingen normal människa kan försvara Irans islamistiska diktatur, inte ens i relation till de folkrättsbrott som Israel gjort sig skyldiga till. Men världen är ändå i dag en betydligt farligare plats än förra veckan. Och om Iran inte hunnit konstruera kärnvapen, så har de nog god lust att rappa på nu. Klart är i alla fall att Israels bomber inte gjort livet enklare för iranska kvinnor, troligast tvärtom. Ju stökigare och mer klanstyrt landet lämnas, desto bättre för Netanyahu.

Klipp med unga kvinnor i israeliska påverkanskonton kan se oskyldiga och trovärdiga ut, och av gisslan lyfts gärna de snygga tjejerna fram. Både Eden Golan och Yuval Raphael, artisterna som framförde 2024 och 2025 års bidrag till Eurovision, passar in i berättelsen om Israel som en härligt frigjord plats full med girlpower, garanten mot islamististiskt mörker.

Men bakom den frihetspredikande premiärministern, hur inramad han än är av ärtiga tjejer, bygger hans ledarskap på en koalition av kvinnofientliga antiabortförespråkare i partier som ortodoxt judiska Yahadut HaTora och högerextrema Otzma Yehudit som båda avvisar kvinnliga kandidater.

Läs mer

Men hotet mot kvinnor kommer inte bara från extremhögern och den strikta judendomen. Israeliska kvinnor anses ha en historiskt stark ställning i samhället med lagstadgade rättigheter, men bilden av den självständiga kvinnan med gevär på armen sida vid sida med sin manliga soldatkollega är också mycket av en nationell myt.

Bara sex av 32 ministrar i regeringen är kvinnor, och internationellt ligger landet på plats 91 i jämställdhetsrankingen Global Gender Gap, på grund av bristande politisk representation och ett stort lönegap. Kriget och den eskalerande militariseringen har trängt ut kvinnofrågor i marginalen ytterligare. Enligt Israel Women’s Network har dessutom våldet mot kvinnor ökat och blivit dödligare på grund av alla vapen i omlopp, samt posttraumatisk stress bland män som kommit tillbaka från miltärtjänstgöring. Var fjortonde dag mördas en israelisk kvinna av sin partner.

Netanyahu har visat att han är beredd att gå i princip hur långt som helst för att behålla makten. Snart kan han mycket väl stå på randen till en ultraotrodox rabbinstyrd stat. Då har han ingen nytta av de dansande tjejerna längre.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 17 juni, 2025

Friskola bytte böcker mot USA-tema – hotas av miljonsmäll

”Fortitudo” betyder mod eller tapperhet på latin. Foto: Liz Fällman.

Amerikanska gymnasiet, ”en svensk skola med amerikanskt mindset”, är en av Sveriges snabbast växande friskolekoncerner. Men lärare vittnar om ohållbar arbetsmiljö – och nu åker bolaget på en miljonsmäll från Skolinspektionen.

Friskolekoncernen Amerikanska gymnasiet kan behöva betala två miljoner kronor i vite till Skolinspektionen, efter en granskning av koncernens skola i Uppsala.

För att undvika miljonvitet måste man innan den 14 november ”se till att samtliga elevers läsår omfattar minst 178 skoldagar” och rätt antal undervisningstimmar – samt att eleverna har ordentlig tillgång till specialpedagog och läroböcker, och att de digitala läromedel man har använt i stället för läroböcker faktiskt fungerar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 16 juni, 2025

Palmecentret förlorar miljonbelopp: ”Orbanisering”

Biståndsminister Benjamin Dousa (M) och Jakob Granit, generaldirektör på Sida, besöker ett svenskt biståndsprojekt i Uganda. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT.

Efter en ändring i sista sekunden stoppas bidrag på 68 miljoner kronor till Palmecentret. ”Svårt att tänka att det inte är riktat mot oss”, säger generalsekreteraren Oscar Ernerot, som beskriver stödet som bortskuret med ”kirurgisk precision”.

– Tråkigast är beskedet såklart för alla våra partners och verksamheter ute i världen, som kommer drabbas hårdast av det här, säger Oscar Ernerot, generalsekreterare för Palmecentret.

– Inte minst i Palestina, vilket är särskilt allvarligt just nu, där vi stödjer fackföreningar, kvinno- och ungdomsorganisationer. Men även i södra Afrika och Colombia.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 juni, 2025

Folket som den israeliska litteraturen vill glömma

Tvångsförflyttningarna av palestinierna skildras på olika sätt i i den israeliska litteraturen. Foto: AP.

Om Israel ska göra upp med sin historia måste glömskan först konfronteras på allvar. Theo Vareman reflekterar över hur 1948 skildrats i palestinsk och israelisk skönlitteratur.

Nyinflyttad i London stod jag en dag vid hylla O i bokhandeln på Gower street och hade framför mig merparten av Amos Oz författarskap. Det var som att träffa en gammal vän. Oz – fram till sin död Israels mest erkända författare – är en av dem jag ständigt återvänder till. Dels tilltalas jag av melankolin hos de ofta sökande, förvirrade huvudpersonerna, dels är han en mästare på att skildra barnets perspektiv, även under dramatiska historiska skeenden. Jag lämnade bokhandeln med kortromanen Panter i källaren från 1995.

Läsaren får följa Proffy, en tolvårig pojke i Jerusalem under året som leder fram till Israels grundande. Kampen för ett eget land letar sig in i Proffys och hans vänners lekar, något som kompliceras av att Proffy samtidigt blir vän med en brittisk soldat som vill bättra på sin rostiga hebreiska. I slutet av boken blir leken allvar, när FN meddelar sin delningsplan för Palestina och drömmen om en judisk stat plötsligt tycks inom räckhåll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 juni, 2025

Kvinnor som skrattar är inte kannibaler

Paris Hilton talade med en mörk alt som del av sin varumärkesförflyttning. Foto: Chris Pizzello/AP.

Anne Carson rannsakar synen på ljusa röster genom historien. Skojigt, tycker Hanna Johansson om den nyutgivna essän ”The gender of sound”.

Mot slutet av The gender of sound, en essä som första gången publicerades i en samling 1992 och som tidigare i år kom i en tunn, snygg nyutgåva av Silver press, håller Anne Carson ett tal till naivitetens lov. Eller, så här: hon förutspår att hon kommer att få kritik för sitt spretiga sätt att besvara den fråga som essän uppehåller sig vid: ”Hur påverkar våra föreställningar om kön hur vi uppfattar ljud?”

Carson är professorn i klassiska språk som blivit berömd för sitt säregna, poetiska sätt att förhålla sig till antikens källor. I The gender of sound vänder hon sig också dit. Aristoteles föreslog att kvinnors ljusa röster är ett bevis på deras inneboende ondska, eftersom modiga varelser – som lejon, eller tjurar – gör djupa, mörka läten. Ju tyngre testiklar, fortsätter han, desto djupare röst; de fungerar som ett slags lod för stämbanden. I litteraturen är kvinnors ljud okontrollerade och kaotiska: högljudda skrik, vilda skratt, ylanden, gäll klagosång, utrop av smärta eller njutning. De är verbalt inkontinenta, fjolliga, skvallriga. Ofta påtalas likheten mellan kvinnans mun och kvinnans kön, vars läppar bör hållas slutna. I Odyssén ber Telemachos vid ett tillfälle sin mamma Penelope att hålla käften. Under hellenismen hände det att röstövningar ordinerades för att bota fysiska och psykiska besvär hos män, medan en kvinna som använde sin röst för mycket ansågs kunna drabbas av menstruationsrubbningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

V-profilen om Järvaveckan: ”Lobbyister har tagit över”

Magdalena Andersson talar först till folket i Gaza och sedan till de församlade under Socialdemokraternas dag på Järvaveckan. Foto: Liz Fällman.

Årets Järvavecka är den tionde i ordningen. Mohamed Nuur, lokal V-profil, ser skeptiskt på utvecklingen för både veckan och politiken i stort.

– Jag får lite av en tvångstanke att skriva ”Kuken” på den, säger Ung vänster-medlemmen vid klistermärkesbordet om Sverigeflaggan på den USA-Sverige-pin hon hittat på marken. Troligen har någon från Amerikanska Handelskammarens granntält tappat den.

Utöver dem är Vänsterpartiets monter på Järvaveckan omringade av Tibble Gymnasium, samt läkemedelsföretagen Astra Zeneca och Chiesi Pharma. Överallt syns loggorna för huvudsponsorerna: Axel Johnson-gruppen och Gålöstiftelsen. Väderprognosen över Spånga IP är polisdrönare och spridda regnskurar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

Allan är homosexuell – ska utvisas till Ryssland

Allan, 41, har förts till förvar – i väntan på att utvisas till det homofoba Ryssland. Foto: Privat / Mikhail Metzel/AP

41-årige Allan flydde till Sverige för att slippa kriga för Putins hbtq-fientliga regim. Nu skickas han tillbaka, då Migrationsverket menar att han motsatt sig deras arbete. ”Medan jag sitter inspärrad är de som hanterat mitt fall lyckliga, fria, och förbereder sig antagligen för midsommar”, skriver han till Flamman.

– Jag är väldigt förvirrad, superstressad nu, säger Allan, 41.

Han kan inte prata länge, men tackar för samtalet. Uppkopplingen är sprakig, och mobilen är lånad. Hans egen blev tagen när han fördes till Migrationsverkets förvar. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 juni, 2025

Budgetsaneringen på 1990-talet räddade välfärden

När dåvarande statsministern Göran Persson fyllde 50 år, fick han en stickad mössa av Johan Lönnroth. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman (29 maj) under rubriken ”Magdalena Andersson är fast i fel epok”: ”Kritiker menar att de svenska Socialdemokraterna på 90-talet sålde ut välfärden till nyliberalismen, medan finanshökar som Magdalena Andersson menar att budgetsaneringen snarare räddade den. Nu är partiet där igen.”

Att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Jag tolkar Leonidas så att han instämmer med de angivna kritikerna. Men de hade fel. Nyliberalerna ville montera ned välfärdsstaten. Fredrik Reinfeldt var en kort tid påverkad av dem då han lät publicera Det sovande folket 1993.

Men att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Om vi (jag var med) inte hade fått ordning på de offentliga finanserna – budgetunderskottet låg över tio procent av BNP och Maastrichtskulden låg på 80 procent av BNP 1993 – hade Sverige hamnat i samma situation som Grekland under eurokrisen. Budgetsaneringen fick en dålig fördelningsprofil då S dumpade oss i V – som gjorde upp med dem om en budgetsaneringsplan med bland annat värnskatten hösten 1994 – och genomförde saneringen ihop med C åren 1995 till 1998. Men saneringen var nödvändig.

Läs mer

Anderssons misstag är att hon håller fast vid orimligt strama budgetregler i ett läge då vi är nere på en skuldnivå på 30 procent och vi har behov av ett stort grönt investeringspaket liksom kraftigt ökade statsanslag till kommuner och regioner.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 juni, 2025

Norge får ny drogpolitik: ”Avkriminalisering light”

Bjørn Dahl, politiker för anarkistiska Samfunnspartiet, rökte en holk i valstugan på Karl Johan redan 2017. Foto: Vidar Ruud/NTB.

En majoritet i norska Stortinget, inklusive Arbeiderpartiet, har röstat igenom ett nytt lagpaket som ska bemöta droganvändare med lägre straff och mer hjälp. ”Även i Sverige är S den största nöten att knäcka”, säger Karin Rågsjö (V) – som tycker att reformen kunde ha gått längre.

I förra veckan röstade fyra norska partier – Høyre, Sosialistisk Venstreparti (SV), socialliberala Venstre och socialdemokratiska Arbeiderpartiet – för en ny ”rusreform”.

– Vi har länge varit en del partier i Stortinget som jobbat för en avkriminalisering av mindre mängder narkotika, säger Torgeir Knag Fylkesnes (bilden), SV:s rättspolitiska talesperson, till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 12 juni, 2025

Skolskytten i Österrike följde nazistkonton på X

Bilden som 21-åringen lade upp innan masskjutningen, en bild på honom från en e-sportsturnering, samt en detalj ur det fastnålade inlägget hos ett av de få konton han följde. På den sistnämnda bilden syns nazistsymbolen ”svarta solen” och den fascistiska filosofen Julius Evola.

Ett konto på X kopplas till skytten som mördade tio personer i österrikiska Graz. En bild postad minuter innan dådet refererar till två tidigare skolskjutningar – och i skyttens flöde blandas våldsamt innehåll med roterande hakkors.

I tisdags mördades tio människor på en gymnasieskola i österrikiska Graz. Den misstänkte gärningsmannen, en 21-årig tidigare elev, ska ha dykt upp på skolan runt kvart i tio på förmiddagen. Därefter gick han in på en toalett och tog fram sina vapen, ett par skyddsglasögon och ett headset.

Några minuter innan klockan slog tio hördes de första skotten. Mindre än tio minuter senare hade 21-åringen tagit sitt liv på en av skoltoaletterna, efter landets värsta massmord i modern historia. Sju av de dödade var flickor och flera av offren hade utländsk bakgrund, främst från europeiska länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)