Utrikes 11 juni, 2022

Rysk fattigimperialism destabiliserar en multipolär värld

Rysslands krig mot Ukraina är ett uttryck för regimens fascistoida ideologi. Men i bakgrunden finns också landets undanträngda plats i dagens multipolära världsordning. Denna bär på både risker och möjligheter.

Traditionella antiimperialistiska analyser som ser USA och väst som de enda imperialistmakterna framstår i dag allt mer som förlegade eller proryska. Förklaringar som betonar konflikt mellan liberal demokrati och diktatur vinner mark: ”Problemet är att [Ryssland och Kina] inte delar våra värderingar: frihet och demokrati, samt en rättsbaserad världsordning”, som Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg uttryckte det. Men om det är problemet, varför börjar ledande Natoländer åter exportera vapen till Turkiet just nu, när Erdogans regim planerar att anfalla de syriska kurderna? Varför stödjer Natoländer som USA, Storbritannien och Kanada Saudiarabiens krig mot Jemen och Israels ockupation av Palestina? Varför stödde många Natoländer avdemokratiseringen av Ryssland under Boris Jeltsin? Och varför har många av de Natoländer som nu skickar massivt stöd till Ukraina i åratal via institutioner som Internationella Valutafonden och Europeiska utvecklingsbanken krävt att landet genomdriver nyliberala strukturreformer som gjort Ukraina till Europas fattigaste land?

Den så kallade världssystemteorin gör sambanden lättare att förstå. Denna teoribildning utvecklades av marxistiskt influerade tänkare som Immanuel Wallerstein, Samir Amin, André Gunder Frank och Giovanni Arrighi från 1970-talet och framåt. Världssystemteoretikerna betonade att kapitalismen aldrig har varit ett ”rent” ekonomiskt system, utan alltid balanserats av politisk logik. Välfärdsstaten uppstod för att ett demokratiskt tryck bände kapitalismen i en mer social riktning. Imperialistiska krig är sällan lönsamma på kort sikt, men de kan vara avgörande för det nationella kapitalets konkurrenskraft, säkerhet och tillgång till resurser på lång sikt. Irak- och Afghanistankrigen kostade USA mycket mer än de gav tillbaka ekonomiskt, men bedömdes ändå som avgörande för USA:s globala dominans.

Kring 1990 föll både Sovjetunionen och det kalla krigets bipolära system samman. I stället uppstod en unipolär världsordning, med USA som enda återstående supermakt. Arrighi och Wallerstein förutspådde att USA:s dominans snart skulle minska, eftersom dess ekonomi allt mer försvagades i förhållande till EU, Japan och senare även Kina. Men dominansen bestod, och stärks nu åter i och med den ryska utmaningen. Den analys som bäst förklarar detta är Samir Amins, ironiskt nog, eftersom han strax innan han dog 2018 publicerade texter som underskattade den ryska imperialismen och till och med framställe invasionerna i Krim och Donbas 2014 som antiimperialistiska. Amin beskrev den kollektiva, USA-ledda imperialismen som växte fram under efterkrigstiden som en logisk följd av kapitalets transnationalisering och koncentration. De västliga och japanska storföretagen som kom att dominera världsekonomin fick växande gemensamma intressen av att tillsammans dominera stabila världsmarknader, snarare än att slåss om dem, som konkurrerande imperialistmakter gjort tidigare. Följden blev att internationella organisationer som EU, Nato, Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken kom att spela en allt viktigare roll.

En av deras största utmaningar var potentiell konkurrens från fattigare före detta kolonier, som ofta genomfört statsledda industrialiseringar, trots västliga interventioner för att bromsa sådana försök. Amin visade hur västmakterna och Japan genom sina ”fem monopol” bättre kunde hantera denna utmaning: genom global dominans över högteknologi, världsomspännande finansmarknader, strategiska naturtillgångar, globala medier och kommunikation samt massförstörelsevapen, kunde länderna i kapitalismens centrum inordna och exploatera de nyindustrialiserade länderna som underleverantörer i sina egna produktionskedjor, och samtidigt förhindra utmaningar mot den globala hierarki som monopolen skapade. Särskilt det sista har skett kollektivt, under USA:s ledning: den enda av de samverkande staterna som är politiskt och militärt stark nog att upprätthålla den här världsordningen. Detta under förutsättning att EU och Japan accepterar och delvis finansierar USA:s ledande roll.

USA har importerat mer än de har exporterat i 30 år, och dess statsskuld är i dag lika hög som Greklands var när landet i praktiken sattes i tvångsförvaltning under eurokrisen. Men USA dominerar trots det världen, på grund av sin särställning i det imperialistiska systemet: dollarn används som världsvaluta, även om Ryssland, Kina, Indien och andra med viss framgång nu minskar sitt beroende av dollarn. USA:s särställning i förhållande till effektivare europeiska länder – som Sverige och Tyskland – syns också i det att de senare, trots stora överskott i bytesbalans och statsfinanser, avstått från att tillräckligt investera eller pumpa upp efterfrågan i sina egna länder, vilket försvagat den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa. Detta medan USA lånefinansierar stora utgifter och får hjälp med finansiering, via dollarn och genom att investerare i hela världen gärna köper amerikanska statspapper. Sverige har samtidigt svultit ut sin välfärd och infrastruktur, trots att det har en av EU:s lägsta offentliga skuldkvoter och 30 år av överskott i bytesbalansen. Men USA:s uppumpade konsumtion driver mycket av exporten från såväl Europa som Asien, och bara USA:s militära och politiska dominans kan upprätthålla dagens världsordning. Därför accepterar EU:s och Japans borgerskap sin underordnade roll i den imperialistiska alliansen. Den innebär ändå en privilegierad position gentemot Syd och Öst, militärt skydd, samt en nyliberal ordning som gjort det möjligt att pressa tillbaka Europas historiskt välorganiserade arbetarrörelser.

Resten av världen är mer kritisk. Den unipolära världsordningen innebar att stora delar av världen inte ”behövdes” utan kastades ut i fattigdom, hårdnande exploatering och etniska – ofta imperialistiskt pådrivna – krig. I Mellanöstern omöjliggör ordningen fred och demokrati, och bygger på USA-stödda diktaturer och apartheidregimer (Israel och gulfstaterna, där palestinier respektive gästarbetare saknar politiska rättigheter) och ständiga krig. Hela stater har raserats, extrema terrorrörelser har växt fram och miljontals har drivits på flykt i såväl Irak och Syrien (i det senare fallet bidrog även Ryssland), som Libyen, Jemen och Afghanistan. Den unipolära ordningen sammanföll också med att institutioner som Världsbanken och IMF började ställa allt hårdare nyliberala krav på att länder i Afrika, Latinamerika och Östeuropa genomför åtstramningar, enorma räntebetalningar och privatiseringar i utbyte mot lån, vilket ledde till krympande ekonomier, växande sociala klyftor, raserad folkhälsa, sönderfallande stater och etniska konflikter. Den västliga imperialismen är alltså fortsatt både stark och destruktiv – även i kontrast mot dess brutala ryska motsvarighet – och har till skillnad från den senare global räckvidd.

Men den unipolära ordningen utmanades snart av såväl latinamerikanska vänsterregeringar som av de så kallade Brics-länderna – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (med föregångarna Sydkorea och Taiwan) – som sedan 1990-talet stärkt sin ställning globalt. Detta bidrog till ökade investeringar i övriga Syd och Öst, vilka gått från att vara extremt välkomna till att börja ifrågasättas, när länder som Kina och Saudiarabien köper såväl land och infrastruktur som politiskt inflytande. Den multipolära utvecklingen skapar konkurrens om Syds råvaror och arbetskraft, vilket leder till både ekonomisk utveckling och nya globala dominansförhållanden – men också politiskt manöverutrymme för målmedvetna regimer och rörelser i Syd och Öst. Flera av de starkare länderna i Syd och Öst kan i dag hävda sig på något eller några av monopolens områden – vilket skapat ekonomisk tillväxt och en relativt stor medelklass – men de arbetande klasserna halkar efter överallt. Bara i länder som konkurrerar på flera av monopolens områden, som Kina, Taiwan och Sydkorea, har majoriteten rest sig ur fattigdom. Kontrasten mellan Kina och Ryssland är slående: båda har auktoritära styren och uppnått viss välfärd för medborgarna. Men medan den kinesiska regimen politiskt tagit kommando för att snabbt utveckla hela landet ekonomiskt, förskingrar den ryska oligarkdominerade regimen mycket och kanaliserar bara delar av gasinkomsterna till befolkningen och till vissa, otillräckliga, investeringar – främst i militären.

Av de fem globala monopol som gör det möjligt att tilltvinga sig politisk underordning från andra länder, och oproportionerligt stora ekonomiska värdeöverföringar från den globala ekonomin, konkurrerar Ryssland knappt om tre: naturresurser, globala medier och massförstörelsevapen. På senare år har Ryssland dock gjort sig mindre beroende av de två andra monopolen – finansiella flöden och högteknologi –, bland annat genom sin strategiska allians med Kina. Detta tillsammans med insikten om att världen är beroende av Rysslands andra globala monopol – strategiska naturresurser som gas, olja och jordbruksprodukter – samt den historiskt betingade ryska rädslan för angrepp från väst, och det uppblåsta självförtroende som en auktoritär, mytbaserad och högernationalistisk världsbild alltid ger, gjorde att Ryssland, i skydd av sina kärnvapen, vågade utmana väst genom att angripa Ukraina.

Den ryska svagheten gör dock att landet har tvingats utveckla delvis andra imperialistiska strategier än väst. När USA anföll Irak 2003 möttes det av enorma globala protester. Men så fort dammet lagt sig hjälpte många rika länder till att administrera ockupationen. Demokratiska rättigheter i väst naggades i kanten, men avskaffades aldrig. För Rysslands fattigimperialism är läget annorlunda. Oppositionen mot kriget kriminaliserades på en gång. I avsaknad av mjuk makt stark nog att konkurrera med väst låtsas regimen knappt bry sig om folkrätt eller mänskliga rättigheter, och tar till öppet krig, terror och etnisk resning, redan i början av kriget. Världen köper fortfarande Rysslands gas och olja, men västs sanktioner och militära stöd till Ukraina kostar på. Då Ryssland bara kan bedriva kriget i skydd av sina kärnvapen medför strategin att riskerna för kärnvapenkrig åter ökat, och att det ”skydd” som Natos kärnvapenparaply erbjuder är svagare i dag än på länge. Spänningarna i sig själva föder motåtgärder på alla sidor, vilket i sin tur föder nya spänningar. Ukraina behöver omvärldens stöd (precis som andra angripna folk behöver stöd mot sina angripare), men utöver det måste upptrappningen brytas. Ett svenskt Natomedlemskap har sällan varit en sämre idé än i dag.

Trots spänningarna är en multipolär värld en förutsättning för att även amerikanska, saudiska, turkiska eller israeliska aggressioner ska kunna stoppas genom internationellt tryck. Att en demokratisk och jämlik världsordning inte kan byggas på unipolära imperium har vi facit på i dag. En multipolär värld ger större möjligheter för länder i Syd och Öst att utvecklas socialt och ekonomiskt, samverka, balansera stormakter mot varandra och välja bort investerare som i praktiken återkoloniserar dem, och på så sätt stärka sin autonomi. Men incitamenten till våldsanvändning i det globala systemet behöver ersättas av avspänning, respekt för folkrätt och utrymme för social och ekonomisk utveckling och mänskliga rättigheter. Särskilt de sista punkterna förutsätter att demokratiska krafter stärks i hela världen.

Vi skulle själva kunna bidra till det. Europa förlorar säkerhetsmässigt och ekonomiskt på dagens ordning. Den europeiska borgarklassen är nöjd ändå, men vänstern och Europas arbetande klasser borde i stället investera i ett socialt, ekologiskt och demokratiskt hållbart Europa, med tillräcklig militär förmåga för att värna sin självständighet. Utan möjligheten att exploatera omvärlden, som Europa tidigare gjort, skulle incitamenten bli större att utveckla ekonomin och utjämna klyftorna i hela Europa och att satsa på jämlika och fredliga relationer med omvärlden. Det skulle i sin tur bidra till att återupprätta det skamfilade ryktet för demokratiska fri- och rättigheter i världen, som den unipolära perioden undergrävt, då demokratisk retorik ofta har använts som täckmantel för västerländska imperialistiska projekt. Såväl Europa som de regioner det samverkar med skulle gynnas ekonomiskt, vilket skulle också utgöra ett starkt incitament för demokratisering av ett ekonomiskt svagt Ryssland. Samtidigt skulle USA:s försök att fortsätta dominera världen undermineras. Ett demokratiskt, hållbart och socialt Europa skulle helt enkelt kunna spela en viktig roll för att vrida världen åt samma håll.

Reportage 22 januari, 2026

Amanda Romare: Vaginan ger mig prestationsångest

Amanda Romare är aktuell med en ny roman – denna gång om att vara i en relation snarare än att söka den. Foto: Lisa Mattisson.

Knappt har hennes nya roman hunnit ut förrän den väckt för ilska. Själv menar hon att relationer måste skildras som de faktiskt är – fula, roliga, ömma och snuskiga. Flamman träffar Amanda Romare på Sveriges största scen för parhaverier: Ikea Kungens Kurva.

– Jag sade ju att jag hade fixat upp mig!

Amanda Romare dyker upp på parkeringen vid Ikea Kungens Kurva i skinnkjol och en eldröd, midjekort jacka i rya som lämnar hennes smala midja bar. Hon ser våra förvånade miner.

Snöflingorna singlar ner, stora och blöta. Innan vi hunnit föreslå något svingar hon sig Tarzanlikt upp på en trästol i jätteformat och poserar i alla möjliga ställningar. Sätter sig direkt på den nyfallna snön och frågar om det duger. Det gör det. En kort stund senare dyker killen upp, han som är Erik i boken men Jens på riktigt. En fråga som står högst upp i mina anteckningar är känslig, men jag är rädd att han ska hinna försvinna, han har bara skjutsat och ska sätta sig på en bar i närheten och vänta. Vi hälsar lite snabbt.

Hur känns det att bli tvingad av sin tjej att ta Ozempic, är du ledsen?

Samma dag har Sanna Samuelsson skrivit en ganska arg kommentar i Aftonbladet där hon anklagar Amanda för att kvinnor som hon saknar ”gränser för hur killar behandlas” och menar att den sortens beteende skulle klassas som misshandel om det skett i en homorelation. I Göteborgsposten har Mikaela Blomqvists dom inte vara mildare: ”Amanda för in litteraturen på en farlig väg”, dundrar hon.

– Nej då det är inte så farligt, säger Jens blygt och blåser ut cigarettrök.

Amanda stelnar till. Det är inte okomplicerat att skriva romaner där levande livet fiktionaliseras så nära.

Så kan det gå när en roman som Halva Malmö består av killar som dumpat mig blir en oväntad sälj- och mediesuccé och Netflix hakar på med en originalserie. Det blir ett kulturfenomen och uppföljaren Judas (Natur & kultur, 2026) analyseras av alla redaktioner innan den knappt haft recensionsdag. Jag är typ sist på bollen, så det är därför vi bett att få med henne på ett miljöombyte. Ikea är ändå en plats där par visar upp sina relationer – från förälskelse till frustration och ilska – inför öppna, prisvärda gardiner.

Vi hinner knappt innanför svängdörrarna förrän en ung tjej, klädd i varumärkets signaturgula piketröja, rusar fram till oss. ”Ursäkta är det du som är Amanda? Jag har läst allt av dig och det känns som jag känner dig, vad fin du är, var har du köpt kjolen? Åh, det är helt overkligt!”, jublar hon.

Möte. Amanda blir direkt igenkänd av 20-åriga Elle som är butiksanställd. Foto: Lisa Mattisson.

De sätter sig i en brunmurrig soffa i monter och lutar förtroligt huvudena mot varandra. Scenen förklarar allt. Amanda Romare har med sina dialogbaserade, rått satiriska och dråpliga relationsobservationer träffat en nerv. Den obotliga kärlekens.

– Séfr, S-E-F-R, bokstaverar Amanda märket på den märkvärdiga skinnkjolen.

– Jo, den var ganska dyr, men jag fick ju pengar av Netflix. Jag har aldrig haft pengar men nu när jag har fått lite köper jag alldeles för mycket grejer!

Till slut säger de hej då till den 20-åriga Elle och vi börjar röra oss runt inne i det labyrintiska, januaritomma varuhuset. Det är första gången Amanda är här och hon går runt och provligger i olika sängar.

Ridå. Strävan efter ärlighet är nästan tvångsmässig men nödvändig, menar Amanda Romare. Foto: Lisa Mattisson.

– Ska jag lägga mig under täcket också? Hon tittar upp mot fotograf-Lisa, men när hon ser våra avvärjande viftningar och bekymrade blickar mot en uttråkad kille i personalen nöjer hon sig med att ligga ovanpå sängkläderna.

Så visst, låt din partner vara precis som den är. Men i stunden där så fick jag panik.

För att vara en bok om en kärleksrelation mellan en man och en kvinna, trettioplus år 2025 är Judas en biblisk titel. Men syftar på hur det är att lämna rollen som tillgänglig polare i gänget för att prioritera en kärlekspartner. Då kan man uppfattas som en svikare, en Judas. Nu har hon och Jens varit ett par i fem år.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 januari, 2026

Bregman gör moralen till ett karriärval

Rutger Bregman tycker att det bästa för världen man kan göra är karriär inom godhet. Foto: SVT.

Vill du göra gott? Glöm aktivism – starta en välgörenhetsstartup och uppgradera ditt samvete. Lyra Eriksson Lindbeck har läst "Moraliskt kapital".

Sedan en tid tillbaka är det hopplöst ute att vara vegetarian. Restaurangerna i Stockholms innerstad skryter inte längre med köttfria menyer, vegoföretag går i konkurs, och vänner som tidigare varit veganer ser stolta ut när de beställer in en råbiff.

Nästan som att det har blivit töntigt att ha ett samvete.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 21 januari, 2026

Rasmus Fleischer: AI-modellerna vore ingenting utan Wikipedia

Den 25-årsfirande kunskapssajten Wikipedia står sig än. Foto: Eric Risberg/TT.

När Wikipedia fyller 25 år står det kvar som ett undantag som överlevt dotcomkraschens kommersialisering. I algoritmernas era har uppslagsverket visat sig både mer omstritt och nödvändigt än någonsin.

Wikipedia har fyllt 25 år. 

Åldern är talande nog. Inte bara i den metaforiska meningen att kunskapssajten skulle vara en ung vuxen som grubblar över sin identitet och sina livsplaner. Nej, mer för att 2001 är ett mycket ovanligt födelseår bland nätjättar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 januari, 2026

Våtmarksaktivister vill ”folkomrösta” om torv

Återställ våtmarker vill avskaffa torvbrytning – men först se om de har svenska folkets röst med sig. Foto: Samuel Steén/TT, skärmdump (montage).

Återställ våtmarker drar på egen hand ihop en ”olydig folkomröstning” för att se om svenska folket vill förbjuda torvbrytning, och väcka frågor om hur demokrati fungerar. Samtidigt står aktivistgruppen för nejsidans kampanjarbete – medan torvlobbyisterna tackat nej till att sköta jasidan.

”Ett initiativ för en sann och ärlig demokrati”. Så presenteras kampanjen ”Olydig folkomröstning” på den egna hemsidan. 

Bakom står aktivistgruppen Återställ våtmarker, kända för trafikblockader och spektakulära aktioner, där man bland annat kapat scenen på Melodifestivalen för att sprida sitt budskap.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 20 januari, 2026

Svenska politiker kluvna om Trumps Grönlandshot: ”Extremt överdrivet”

Jonas Sjöstedt (V), Heléne Fritzon (S) och Dick Erixon (SD). Foto: Emil Stach/Ritzau Scanpix via AP, Caisa Rasmussen/TT, Erik Abel / TT.

De svenska partierna står i stort sett enade om Grönlands framtid. Men SD-ledamoten Dick Erixon går på tvärs både mot partiets linje och systerpartiet i Danmark. ”Han fungerar som megafon för Trumps lögner”, säger Jonas Sjöstedt (V).

I morse svensk tid delade USA:s president Donald Trump delat en AI-genererad bild där han placerar en amerikansk flagga på Grönland – den senaste i en lång rad provokationer mot regeringarna i Nuuk och Köpenhamn.

Bara timmar senare debatterade EU-parlamentet vad man rubricerat som USA:s ”utpressningsförsök” mot Grönland.

– Det finns en väldig solidaritet med Grönland, säger Jonas Sjöstedt från svenska Vänsterpartiet, om stämningen i vänstergruppen.

– Vad vi betonar särskilt är att grönländarna själva ska avgöra sitt lands framtid. Varken Danmark, USA eller EU. Vi försvarar deras rätt att göra det, antingen som en del av Danmark eller som självständig nation.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 20 januari, 2026

Mineralerna som satte Grönland på frontlinjen

Foto: Hans Månsson.

Efter räden mot Venezuela riktar nu Donald Trump blicken norrut. Men i gruvorten Sisimiut vägrar invånarna underkasta sig den amerikanska presidenten. ”Om Grönland skulle tillhöra USA så är det för att vi har tagits med våld”, säger mineralministern Naaja Nathanielsen till Flamman.

De färgglada husen klamrar sig fast vid klipporna, luften är fuktig och havet mörkt. I bakgrunden reser sig fjällen, nakna och orörliga. Sisimiut hälsar mig med sin kärva stillhet.

Här i Qeqqata kommun finns den enda gruvan i hela Grönland som är i full drift. Där bryts anortosit, som används i framställningen av ett slags glasfiber, bland annat för vingar till vindkraftverk. Gruvan ägs av ett bolag med kanadensiskt kapital i botten och ligger avsides utan vägförbindelse, vid en fjord som når nästan ända fram till inlandsisen.

Här finns också Kangerlussuaq, där USA byggde en flygplats och militärbas 1941, men som man lämnade efter kalla krigets slut. Den är ändå fortfarande viktig både för Nato och för Danmark, som för ett år sedan beslutade att bygga en militärbas där.

Dessa två faktorer – säkerhetsläget och mineralerna – är huvudingredienser i Trumps hot mot Grönland det senaste året.

Jag kliver in i kommunhuset, en avlång byggnad i diskret blågrå färgskala. Kommunen Qeqqata har knappt tio tusen invånare, varav drygt hälften bor i Sisimiut. Den del av kommunen som inte är permanent istäckt är ungefär så stor som Småland.

I kommunhusets konferensrum möter jag borgmästare Malik Berthelsen (bilden) – en 47-åring med erfarenhet både från det grönländska parlamentet och från ett liv som företagare i olika branscher, allt från möbelhandlare till pizzabagare.

Malik Berthelsen talar en flödande grönländska, helt lönlöst att försöka dechiffrera. Men tolken bygger språklig bro, och förmedlar borgmästarens positiva syn på såväl det militära inslaget i Kangerlussuaq som på gruvan.

– Kangerlussuaq har, delvis tack vare militären, fortsatt ett liv även efter att utrikesflyget flyttats till Nuuk. Gruvan bidrar med både sysselsättning och skatteintäkter till kommunen och är inte ett dugg kontroversiell. Den ligger så avsides, och det som bryts orsakar inte någon debatt om miljöförstöring.

– Men det är tur att vi inte har de sällsynta jordartsmetallerna här. De verkar bara ställa till problem, särskilt om där finns uran också.

När det gäller hotet från USA gjorde sig Malik Berthelsen omtalad ut över världen på senvintern i fjol. Usha Vance, hustru till den amerikanska vicepresidenten JD Vance, hade tänkt bevista den årliga hundslädestävlingen i Sisimiut och i samband med det få möta borgmästaren.

Grönlands regering ser gärna att fler gruvor öppnas i landet. Dock ej vid Kuannersuit nära Narsaq, eftersom brytning av uran är förbjuden sedan 2021. Foto: Hans Månsson.

Till detta tackade han vänligt men bestämt nej. Det passade inte alls i tiden, då valkampanjen var i sitt slutskede, förklarade han. Då avstyrdes fru Vances besök i Sisimiut helt och hållet.

Bara ett par veckor tidigare hade Malik Berthelsen gått i en stor demonstration mot USA:s hot om övertagande. ”Som en protest mot hur presidenten uppför sig mot vårt folk”, sade han till tidningen Sermitsiaq.

– Vi har inget emot amerikanska soldater på våra gator, säger Malik Berthelsen. Det är vi vana vid sedan den tid de hade militärer i Kangerlussuaq. Men ett övertagande av Grönland accepterar vi inte.


Tanken på att överta Grönland har dykt upp vid flera tillfällen tidigare, men det var ändå med stor överraskning som Danmark under Trumps förra presidentperiod tog emot hans förslag att köpa Grönland, som han jämförde med en ”fastighetsaffär”. Statsminister Mette Fredriksen svarade med att kalla förslaget ”absurt”.

Men när Trump återkom till presidentposten för ett år sedan trappade han upp retoriken. Grönland ska ”på ett eller annat sätt” bli en del av USA, sade han. Det är framför allt två skäl som angetts: nationell säkerhet och mineraler.

USA:s intresse är inte nytt. Skillnaden är att Trump säger det högt.

Inte minst trånar man efter de sällsynta jordartsmetallerna, för att komma bort från beroendet av Kina. Men under hösten har Trump tonat ner mineralfrågan och i stället betonat geopolitisk säkerhet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 januari, 2026

När arkitekturen reduceras till fasader

Visionsbild av nya Nobelcentret vid Slussen i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/TT.

Debatten om det nya Nobelcentret har fastnat i frågan om byggnaden är vacker eller ful. Men den verkliga skandalen handlar om hur projektet tillkom – i en process som brister i demokrati, transparens och kompetens.

I torsdags offentliggjordes hur det nya Nobelcentret ska se ut, ritat av David Chipperfield Architects. Mitt flöde är översvämmat av renderingar, som ofta säger ganska lite om ett färdigt projekt, och AI-varianter med allt från guldspiror till jämförelser med Clas Ohlson-kartonger.

Och även om det gläder mig att stadens utveckling diskuteras, känns debatten begränsad.

Det verkar som att den reaktionära estetiseringen av arkitekturen har vunnit, och att det enda man tycks kunna säga om ett projekt är om det är vackert eller fult. När man i stället borde diskutera en planeringsprocess som var fel från allra första början.

2014 arrangerades en tvåstegs arkitekttävling där David Chipperfield Architects utsågs till vinnare, innan platsens förutsättningar och stadsplaneringen var ordentligt utredda. Efter att planen för Blasieholmen stoppats 2018 följde en utdragen process med överklaganden och politiska vändningar. 2020 flyttades projektet till Slussen, men Chipperfield blev kvar som arkitekt trots att platsen helt ändrats.

På bara några dagar har fler än 6 200 skrivit under ett upprop om att byggnaden ska ritas om. Även om man kunde önska samma engagemang för arkitekturen när man samtidigt går vidare med planerna på att riva Valhallabadet i Göteborg eller Lärarnas hus i Stockholm, håller jag med om kärnan: det krävs en mer demokratisk och transparent process.

Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Projektet har inte förankrats i stadsbyggnadsprocessen på ett korrekt sätt, varken första eller andra gången. Stockholms stad borde ha låtit föreningar, boende och sakkunniga kunnat påverka. Det faktum att Nobelhuset finansieras privat minskar dessutom möjligheterna till offentlig debatt om projektet. Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Med en sådan process hade man kanske undvikit att hamna i Mark- och miljödomstolen, efter att den första arkitekttävlingen redan var avgjord. Samtidigt är det värt att utreda hur stort inflytande fastighetsägaren Lundberg hade i att skrota planerna på Blasieholmen, när enskildas utsikt fick påverka utformningen av en offentlig byggnad.

När den nya majoriteten valde att hitta en ny plats borde en ny, öppen och anonym arkitekttävling ha utsetts, med ett tydligt program och en placering som speglade en gemensam vision för områdets utveckling.

Arkitekttävlingar är till för att diskutera idéer, snarare än att bedöma ett företags skicklighet. Dessa idéer är kopplade till specifika platser med specifika förutsättningar och förankras i en bedömningsprocess där det jämförs med andra förslag. En byggnad på en så komplex och central plats borde dessutom ha diskuterats i relation till andra idéer som finns om vad staden ska vara.

Läs mer

Samtidigt blir utrymmet för denna uppgift allt mindre när arkitektur reduceras till en konstart genom att Arkdes slås samman med Moderna Museet och när byggregler som tidigare gav kvalitet åt arkitekturen avskaffas. Arkitektuppropets och Tidöregeringens visioner av ”traditionella” dockhus går i full fart.

Dessa aktörer har tagit den arkitektoniska debatten till en punkt där bara ytliga bedömningar återstår. Men om man är seriös med att rädda arkitekturen måste man börja med att ifrågasätta processerna bakom. Allt annat är fastighetsförmedling.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 19 januari, 2026

Lokalpolitiker ska ta Vänsterpartiet till regeringen

Arbetsgruppen består av vice partiordförande Ida Gabrielsson och fem lokalpolitiker. Foto: Lars Schröder/TT.

Vänsterpartiets budskap är tydligt: partiet ska vara med och styra Sverige. Nu ska en särskild grupp förbereda partiet på regeringsförhandlingar. Medlemmarna är erfarna lokalpolitiker – och flera lyfter fram sina samarbeten med Centerpartiet.

I måndags presenterade Vänsterpartiet den arbetsgrupp som ska förbereda partiet på tuffa förhandlingar vid en rödgrön seger i riksdagsvalet. Några saker är redan spikade: Magdalena Andersson ska bli statsminister – men bara om hon släpper in Vänsterpartiet i regeringen. Övriga detaljer ska finslipas fram under våren och sommaren.

Gruppen består av partiets ekonomisk-politiska talesperson Ida Gabrielsson, samt fem lokalpolitiker från Växjö i söder till nordliga Norrbotten. Den gemensamma nämnaren är praktiska erfarenheter av att styra i samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och stundtals Centerpartiet. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 17 januari, 2026

Alice Aveshagen: Rama Duwajis dyra skor är motsatsen till hyckleri

Rama Duwaji har blivit det hetaste samtalsämne bland modeexperter sedan maken Zohran Mamadani introducerade henne för offentligheten. Foto: Heather Khalifa/AP.

Något lånat, något gammalt, något politiskt. Flammans modeexpert Alice Aveshagen förklarar varför alla pratar om New Yorks första dam.

Under installationen av New Yorks nya socialistiske borgmästare Zohran Mamdani bar hans hustru Rama Duwaji boots från märket Miista. Prislapp: 5 800 kronor. Den konservativa sensationstidningen New York Post formulerade det som ett avslöjande – ännu ett exempel på vänsterns hyckleri.

Men den här sortens upprördhet bygger på en felaktig premiss: att dyrt automatiskt är antisolidariskt och billigt är folkligt. Miista är ett Londonbaserat märke, grundat och ägt av Laura Villasenin, med tillverkning som uppges vara handgjord. Att sådana skor kostar mer är vad som händer när hantverkare får betalt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 17 januari, 2026

Silas Aliki: ”Världen håller på att bli olevbar”

Silas Aliki är till yrket advokat men hade länge velat skriva. Foto: Paulina Sokolow.

För att överleva en tillvaro av misshandel och vanskötsel, skapar en åttaåring i "Reglerna" en fantasivärld där egen logik råder. Med sin romandebut vill advokaten Silas Aliki belysa barns rättslöshet. ”De behandlas som egendom.”

Bakom glasdörren, en halv trappa ned på en lugn sidogata på Kungsholmen, är väggarna målade i en skogig, blågrön färgton. Välkommen till Folkets Advokatbyrå, grundad av advokaten Silas Aliki. Hen visar mig runt i det tomma kontoret. Jag tittar undrande på en säng i ett av rummen.

– Den behövs ibland om någon får panik och behöver lugna ned sig. Det hjälper ibland.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)