Konservativa ledare är inte rädda för att mana till våld mot klimat- och aborträttsaktivister. Och vi ska inte tro att Sverige är förskonat.
”Vad är det här för tid när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet?”
För snart 100 år sedan kritiserade poeten Bertolt Brecht samtiden i en dikt som började med den meningen. Athena Farrokhzad inledde också sitt sommarprat med samma ord.
Det finns dock en avsevärd skillnad mellan då och nu: i dag vore det brottsligt att inte prata om träden. Eller om de människor som försvarar dem. Precis som hotet mot rasifierade, kvinnor och queerpersoner, så är det en del av extremhögerns taktik att angripa klimataktivister.
Förra året mördades 358 aktivister som kämpade för mänskliga rättigheter. Över 200 av dem var klimat- och miljöaktivister. Det är en siffra som stigit de senaste åren. I en rapport från Front Line Defenders förra året framkom det att av de grupper som kämpar för mänskliga rättigheter, så är miljöaktivister, samt de som kämpar för urfolks rättigheter, de mest utsatta. Därefter är grupper som strider för 2) yttrandefrihet 3) mänskliga rättigheter 4) kvinnors rättigheter 5) hbtq-frågor de som är mest hotade.
Häromveckan kunde vi läsa om ännu ett mord med klimatkopplingar: journalisten Dom Philips och klimataktivisten Bruno Pereira mördades under en researchresa i Amazonas.
Brasilien är det fjärde farligaste landet i världen att vara klimataktivist i. Det har inte blivit bättre sedan den högerextrema politiken Jair Bolsonaro blev president. Under hans tre år vid makten har avskogningen i Amazonas ökat med 50 procent. Samtidigt har anslagen till skogs- och miljönäringen i landet minskat. Hans hållning gentemot andra mänskliga rättigheter utgör också ett hot mot andra grupper. För bara några dagar sedan kritiserade han exempelvis en 11-åring för att ha gjort abort och tidigare har han bland annat sagt att Brasilien inte kan vara en hemvist för homosexuella.
Bolsonaro har samma klimatfientliga inställning som andra högerextrema ledare världen över. När Donald Trump tillträdde som USA:s president tillsatte han Rex Tillerson som utrikesminister. Tillerson var då vd för oljebolaget Exxon Mobile, som medvetet dolt resultaten av sin egen klimatforskning i decennier. Redan 1981 forskade bolaget på hur deras verksamhet påverkade klimatet. När de kom fram till att deras påverkan var negativ, gömde de resultatet och började finansiera klimatförnekare. Tillerson lämnade posten som utrikesminister efter ett år vid makten, men Trumps politik fortsatte. Under sitt presidentskap hann Trump försvaga nära 100 miljölagar och lämna Parisavtalet. Precis som Bolsonaro har Trump även varit kritisk mot bland annat abort. Och även om han inte längre är kvar vid makten, så lever hans eftermäle kvar. I helgen upphävde konservativa domare i högsta domstolen den federala lag som har garanterat rätten till abort i nära 50 år.
Hotet mot aktivister som vill skydda mänskliga rättigheter är globalt. Det förstärks när demokratin minskar och auktoritära krafters inflytande ökar. USA och Brasilien är utmärkta exempel på det. Samma sak skulle också kunna ske i Sverige.
Från att i flera år ha hållit en låg profil i klimatfrågor, så har Sverigedemokraterna och Moderaterna det senaste halvåret sagt att de tycker klimataktivister ska straffas hårdare än vad de gör i dag. Strax efter klimattoppmötet i Stockholm föreslog även SD, KD, M och C att man skulle begränsa miljöorganisationers rätt att gå till domstol. Parallellt med detta skämtar Jan Emanuel, formellt socialdemokrat men i praktiken allt svårare att skilja från den konservativa nätmiljö som älskar honom, om att Miljöpartiets väljare borde hamna i liksäckar efter valet. Att stora delar av den svenska högern inte är de bästa försvararna av hbtq-personers eller kvinnors rättigheter är det ingen som tvivlar på. Ebba Busch väljer hellre att vifta med ett kontrakt utan påföljder vid överträdelse, än att grundlagsskydda rätten till abort.
Det kan kännas otänkbart att det som sker på andra sidan Atlanten skulle kunna bli svensk vardag. Men det fanns också en tid när vi trodde att SD aldrig skulle kunna komma in i riksdagen.
I dag är de Sveriges tredje största parti.
När hoten mot aktivister ökar världen över, så ska vi inte tro att Sverige är ett undantag.
