Författaren, serietecknaren, konstnären, shamanen och poddaren Henrik Jonasson är den uppseglande stjärnan inom den svenska alternativhögern. Nordbol är hans egen stam av manliga följare. ”Många undrar: Vad är Nordbol?”, skriver Jonasson på Twitter. ”Är det en ideologi, en rörelse, ett brödraskap? Kanske är Nordbol skogens glömda ande, sann frihet som gör sig hörd bland trångbodda och självupptagna människor. Kanske är Nordbol bara att inte spola efter sig.
I vilket fall är Nordbol framtiden.”

Alternativhögern slog igenom i Sverige 2017, direktkopierad från den amerikanska alternativhögern (alt-right), den nyfascistiska subkultur som från nätforum och gatudemonstrationer stödde presidentkampanjen för Donald Trump. Genom kulturkrigande och memer lockade de högermän att stödja ”God Emperor Trump”, och att se valkampanjen som bara ännu ett nätspel. Althögern var en ny beteckning utan en belastad historia som väckte intresse och uppmärksamhet åt en gammal utdefinierad extremhöger. Sverigedemokraten Christopher Dulny, som varit över och träffat althöger-profilen Richard Spencer och deltagit i Trumpkampanjen på plats, startade hemma i Sverige Nordisk alternativhöger och podcasten Vita pillret. Det var högt tempo, egna memfabriker, pubkvällar, ideologiska seminarier, lekfullhet och direktöversatt nätjargong från forumen 4chan och Reddit. Alternativhögern förde med sig en egen estetik, stil, musik (”fashwave”) och den fascistiska politiken doldes bakom en täckmantel av ironi.

I valet 2018 kastade sig alternativhögern in i valrörelsen och försökte nätkriga in nybildade partiet Alternativ för Sverige, bildat ur Sverigedemokraternas uteslutna ungdomsförbund, i riksdagen. På torgmöten kompletterades partiets budskap om återvandring med althögerns iögonfallande t-tröjor med ”Nej. Ut.”-tryck. Inom alternativmedierna skapades en uppblåst hajp kring partiet, där deltagarna själva var övertygade om att partiet skulle komma in i riksdagen med en stor skräll. Trots att partiet var nystartat kom de att tillsammans med Sverigedemokraterna dominera sociala medier, ha den största interaktionen, spridningen och följarskarorna på sina postningar. Men inget av detta syntes i valet. Alternativ för Sverige landade på 0.3 procent och i valet 2022 backade de ytterligare. För alternativhögern blev det en kalldusch. Det gick inte att mema fram en valseger.

Valet 2022 var männens. De frågorna män prioriterar var de som lyftes i valrörelsen. Könsklyftan har aldrig varit så stor i svenskt röstande som nu. Sverigedemokraterna och Moderaterna blev de största partierna bland unga män både i vallokalsundersökningarna och i skolvalet. Ändå gick det återigen dåligt för extremhögerns partier, som backade i valet, drabbades av splittringar och medlemsflykt. I dag har althögern vänt partipolitiken ryggen. De drog sig undan det politiska fältet, ut i skuggorna, men de försvann inte. Och framför allt: de har inte avradikaliserats. I stället har de bildat ett nytt underjordiskt rotsystem utanför politiken, med män som målgrupp.

Diskussionen om manlighetens kris är inte ny. Den feministiska journalisten Susan Faludi undersökte i boken Ställd: Förräderiet mot mannen (2000) hur den globaliserade produktionen, med minskad industri och tillverkning och en växande servicesektor deklasserade männen i det amerikanska samhället, samtidigt som en kvinnligt dominerad yrkessektor växte. Den manliga identiteten och rollen som familjeförsörjare upplevdes som hotade, medan feminismen sågs som på frammarsch och gavs skulden för krisen. Ju längre jämställdheten skridit, desto större fientlighet mot feminism har högermän uppvisat.

Många grupperingar och debattörer på högerkanten har nischat sitt budskap för en krisande manlighet, som lever i en rädsla att falla. Den kanadensiska psykologiprofessorn och Youtube-fenomenet Jordan B. Peterson riktade sina råd specifikt till unga män, hur de skulle rycka upp sig och ta ansvar för sitt liv. Hans ideologi inspirerades av psykiatrikern Carl Gustav Jungs teori om arketyper, där kvinnan, kaoset, draken – och i Petersons tappning, feminismen och wokekulturen – förbands som hotet en ansvarstagande manlighet behövde bemästra.

Journalisten Sebastian Junger har ett mer kollektivt perspektiv i boken Tribe: On homecoming and belonging (2016). Män saknar gemenskaper, moderna stammar, där de kan stödja och utveckla varandra i sin mansroll. I Jack Donovans The way of men (2012), som blivit en kultbok inom alternativhögern, tas resonemanget ett steg längre. Mansrollen ska inte ses som bara individuell eller sättas i relation till kvinnor. ”En man är inte bara en man, utan en man bland män, i en värld av män.” Männen måste även i de moderna samhället bilda stammar där de kan stötta varandra. Det här perspektivet skiljer sig från den mansrörelse som i Sverige representerades av kretsen kring Pär Ström och som kallades jämställdister, som bara vände på en feministisk analys och såg mannen som den förtryckta i samhället. Ställda inför en ökad jämställdhet, feminismens frammarsch och mångkulturella gäng på gatorna måste svenska män enligt Donovans recept också sluta sig samman i gäng.

Magnus Söderman, en veteran inom den svenska extremhögern och nu drivande inom Det fria Sverige, gav 2017 ut boken Odalfolket och mannaförbunden. Där lyfter han fram hur män i alla europeiska samhällen slutit sig samman i förbund för att försvara bygemenskaper och lokalsamhällen. ”Mannaförbundet är i grund och botten en organisering för försvar och skydd – sköld och svärd. Inget mannaförbund gör avsteg från detta”. Mannaförbunden är enbart för männen, eftersom de kräver en kapacitet att utöva våld. ”Varje medlem i mannaförbunden skall träna sig i de färdigheter som krävs; med andra ord ska kroppen regelbundet tränas för styrka och uthållighet samt skall någon form av våldsförmåga tillskansas och upprätthållas. Detta är ett absolut grundkrav”, skriver han i sin manual.

Om man i dag lyssnar på althögerns två stora poddar, Christopher Dulnys Vita pillret och Henrik Jonassons Trollkarlstornet märks en tydlig skillnad. Det brötiga, retrofuturistiska synthwave-dunkande, testosteronbabblet i Vita pillret står i stark kontrast mot Trollkarlstornets lågmälda ton, nedskruvade tempo och esoteriska teman, berättande och akustiska gitarrspelande framför brasan.

Utträdet från politiken förstärktes av coronapandemin. Extremhögern fick organisatoriska problem: Nordiska motståndsrörelsen sprack och organisationens veteraner bildade Nordisk styrka, Alternativ för Sverige hölls på sparlåga mellan valen och Det fria Sverige kunde inte hålla sin lokal, Svenskarnas hus i Älgarås, öppet för allmänheten på grund av pandemirestriktionerna.

Organisationen Nordisk ungdom/Skandinaviska förbundet lade ner 2019. I en av sina sista publicerade artiklar förespråkade de att ersätta de ”mekaniska, oorganiska” sammanslutningarna med ”organiska mellanmänskliga förhållanden”. Nu var inte organisationernas tid, utan mannaförbundens. I stället fördes politik i det lilla, i de privata sammanhangen. Som att spela datorspel, gymma, bilda sig, sända poddar och hänga i chattar på nätet.

De som lämnade Nordiska motståndsrörelsen i början av pandemin startade gymmet Vigridsvallen i Göteborg, där nationalister kunde träna kampsport och styrketräning. Där höll mannaförbundet Norrön falang sina träningar. I Nyköping öppnade utbrytarna Nordisk styrka den kortvariga träningslokalen Idavallen. Det fria Sverige har en styrketräningslokal i sitt Svenskarnas hus och en utbrytning har öppnat Gym XIV i värmländska Deje. De unga nationalisterna, som hamnat i utkanten av organisationerna, bildade ett eget gäng i Stockholm, White boys. På deras Telegramkanal Nordic casual lägger de upp filmer från sina upprensningsaktioner där de river ner Prideflaggor och bränner dem under Stockholm Pride. De organiserar egna slagsmålsklubbar i gymnastiksalar och tittar på fotbollsfirmorna för inspiration. Före detta medlemmar i Nordisk ungdom äger ett gym i södra Stockholm och en lägenhet på Södermalm, där alternativhögern har sina träningar och möten. Torsmiddagarna till Tors ära knoppade av sig till en klubb, Metropolis, där nationella män kunde träffas, äta, se slagsmål och strippor. Tillställningarna är kopplade till Palaestra, som är en blandning av alternativmedia och träningsgrupp. Som Palaestra media släpper de poddar, dokumentärer och organiserar panelsamtal.

Ett av de mer udda inslagen var podden Laddhögern, kopplad till Metropolisklubben, som visade att alla mannaförbund inte var inriktade på renlevnad. Där blandades snarare nationalism, droger, machokultur och militärhistorier från Ukrainafrivilliga. De olika mannaförbunden deltog i flera av antivaccinrörelsens coronaprotester och arrangörerna Frihetsrörelsen skapade sitt eget mannaförbund, Freedom defence Sweden, som agerat vaktstyrka på alternativmediernas egen bokmässa.

Förutom Palaestra och Laddhögern har det dykt upp en rad poddar inriktade på självhjälp i anslutning till mannaförbunden. Personer ur Norrön falang drev Självförbättringspodden, som blandade diskussioner om jungianska manlighetsarketyper med träningstips. Det så kallade Nätverket, en dold struktur bakom en stor del av alternativmedierna, driver ett eget mannaförbund som skyddsstyrka och har en egen struktur, Education 4 future, som ägnas åt personlighetsutveckling och coachningsvideos för att bli en vinnare. Det största internationella svenska fenomenet är atleten och althögerprofilen The Golden One från Uppsala, med mottot ”Hedra gudarna, älska din kvinna, försvara ditt land”, vars videor på engelska har en stor internationell spridning. På hans sajt kan man köpa en hel livsstil: från hans träningsvideor, träningspreparat, klädmärke, podd, ”gymvisdomar” och böcker.

Närliggande den nationella träningskulturen och slagsmålsklubbarna är den nationella survivalist-, frilufts- och prepperkulturen, som genomför sina manlighetsövningar i skogen. Ett exempel är survivalistgruppen Granskogsfolket, som tagit med White boys ut i skogen, fått dem att bestiga berg och känna gemenskapen bakom lägerelden. Allt läggs sedan upp med poserande bilder på i en Telegramgrupp. Men i dessa grupper florerar också ekoterroristiska texter och uppmaningar till terrordåd i UNA-bombarens andra. Det är i sådana forum The Green Brigade uppstod, de två svenska unga män som greps för att ha bränt ner en minkfarm 2019 och planerat bombdåd.

Den starka, vältränade mannen är inte enda målgruppen för mannaförbunden. De inriktar sig också på gamingkulturen och nätforum som 4chan. Nordbol som nämnts tidigare är ett sådant exempel, där ”schizopostning” spelar en viktig roll – att publicera dubbeltydiga och ironiska budskap och memer, som sammanför motsatta fenomen. Nazism och brutalitet blandas med söta symboler, det rena med det perversa, framgång med tragik, drömmar med undergång, höger- och vänstersymboler. Gullighet (”cuteness”) är en strategi att ge nationalsocialistiska symboler annan laddning och föra ut dem på ställen där de annars aldrig skulle nå. Här används flitigt figurer som Tove Janssons Snusmumriken, japansk manga, naturbilder, gnomer med fascistemblem, svarta solar och SS-soldater. Favoritartisten är snarare Veronica Maggio än nationalistiska rockband som Skrewdriver och Ultima Thule.

Här finns också beröringspunkter till incelkulturen, de unga män som ser sig leva i ”ofrivilligt celibat”. Poddar som Trollkarlstornet, Självförbättringspodden, Vita pillret och Maskulint har inriktat sig på att nå incels, försöka fånga upp deras ensamhet och politisera den, ”förvandla incels till wincels” som Christopher Dulny uttryckte det. Poddarna innehåller många utelämnande samtal om problem i livet, svår barndom, känslor och relationer. Terapeutiska samtal som inte tidigare rymts inom den nationella rörelsen. En uppmuntran till att utforska konstnärliga sidor, läsa böcker, gå ut i skogen, ringa sin mormor, bjuda en ensam man på middag, stödja varandra i svåra tider. Män som skapar relationer med män. Ett sökande efter något mer genuint, autentiskt och äkta än politiken.

Det här ger inget svar på varför unga män röstar höger i Sverige. Men det ger en bild av hur extremhögern under pandemin ställde om för att organisera dessa högermän. Det visar på en del oväntade register de spelar på för att nå dem. Hur könsklyftan i röstandet, männens rädsla att falla, svårigheten att upprätthålla relationer mellan män, oron att utsättas för andra manliga gängs våld och ångesten över att inte träffa en partner har blivit den mylla som mannaförbunden försöker organisera sig i och presentera sig som en lösning för. Och hur samtidigt antifeminism går som en röd tråd genom mannaförbund, althögerpoddar, slagsmålsklubbar och sötnazister – en känsla att feminismen är orsaken till problemen i deras liv. Som har feminiserat dem, berövat dem rättigheter, gjort dem sårbara och tagit ifrån dem deras relationer till varandra. Även om alternativhögern vänt politiken ryggen för stunden har de hittat ett sätt att förhålla sig till den unga generation män som nu gör sitt avtryck på politiken.