Den gångna valrörelsen var en plågsam uppvisning i att den nationalistiska högern kontrollerar dagordningen. Genom att ihärdigt mata ut en konsekvent grundberättelse har de satt sin problembeskrivning i det allmänna medvetandet. Vänstern behöver ett lika långsiktigt projekt för att ta över dagordningen, med en egen stark grundberättelse. Vi behöver göra vänstern till det rationella svaret på vår tids utmaningar.
Vänsterns lösningar är populära. Ibland är de så självklara att många inte ens ser dem som vänster. Den starka välfärden är en del av hela landets självbild. När vi ska ta nästa steg behöver vi knyta an till detta och visa att det är möjligt att göra saker bättre. Det är inget radikalt eller svårt med ett samhälle där vi tar hand om varandra, det är bara sunt förnuft.
Att bekämpa orättvisor är hemmaplan för vänstern. Det är när dagordningen handlar om annat som vi tappar momentum. För att kontrollera dagordningen behöver vi syna kapitalismens påstådda fördelar och få högern på defensiven. Då utgår i stället samtalet från vår problembeskrivning. Det är precis det vi lyckats göra i frågan om marknadsskolan. Inte ens högern själv kan försvara denna oordning, trots att det är en konkret tillämpning av deras ideologi.
Vi behöver alltså både bygga vår berättelse på sådant som redan finns i folks medvetande och genom att utmana högerns sanningar. Den oordnade marknaden ska förknippas med ineffektivitet, oberäknelighet, slösaktighet, omänsklighet – och orättvisa. Det är systemets brister som ger oss kriser som löser av varandra och det är dess ensidiga vinstmotiv som lägger ned produktiva verksamheter. Det är enkelt att konstatera att ”så här kan vi ju inte ha det”.
Vår socialism behöver vara det rationella svaret. Det är svaret på de hinder och utnyttjanden som står i vägen för människor från att leva i trygghet och frihet. Men lika viktigt är att den behöver vara den logiska följden för hur vi ska utveckla samhället mot gemensam och personlig frigörelse. Socialismen är logisk, produktiv, omhändertagande, jämlik och ger oss bättre möjligheter att forma våra egna liv. Den är vägen mot verklig frihet.
Ambitionen att öka människors frihet har alltid varit socialismens grundbult. Att lyfta oss ur utnyttjande, att förbättra levnadsvillkoren och skapa utrymme för att leva ut vår fulla potential. Vår berättelse behöver visa hur dagens maktstrukturer är hinder för att nå just frihet. Frigörelsen ska vara det övergripande målet som vi hela tiden återkommer till när vi beskriver hur vi ska utveckla ett rimligare samhälle.
Det är inte slumpen som gjort att världen ser ut som den gör. Vänsterns styrka är att vi har verkligheten med oss. Vi förstår vår omvärld genom att se till de villkor och förhållanden som format den. När liberaler behöver en kontrollerad miljö i ett laboratorium för att få saker att gå ihop utgår vi från människors, ekosystemens och samhällets faktiska verklighet.
Samhällets förutsättningar ändras hela tiden. När de gamla formerna inte längre kan svara på nya utmaningar kommer de att på ett eller annat vis att behöva förändras. Frågan är om det ska utvecklas åt det bättre eller sämre för de allra flesta av oss. Om omvandlingen ska vara planerad och rättvis eller okontrollerad och destruktiv. Vänsterns tro på att vi kan utveckla och förbättra tillvaron är inte bara teoretisk, den kommer av erfarenhet. Vi har lyckats skapa allmän välfärd, vi har byggt bostäder, skapat hög sysselsättning och ökat fritiden. På samma vis kan vi rikta samhällets gemensamma kraft för att lösa dagens utmaningar. Klimatomställningen innebär att mycket behöver förändras och i den utvecklingen kan också ett mer demokratiskt samhälle växa fram. Men då behöver vi lära oss av våra tidigare framgångar – det var möjligt först när vi samlade breda gemenskaper.
Våra enskilda erfarenheter är på många sätt mycket präglade av var vi bor, vilken bakgrund vi har, vad vi föds in i och vad vi möter i vår vardag. Samtidigt är det så mycket mer som förenar de allra flesta av oss. Vänsterpartiets uppgift är att stärka det kitt som håller ihop oss genom att samla majoriteter bakom breda reformer som förbättrar villkoren, i så väl förorten som landsorten. Det är när vi lyckas se våra gemensamma intressen och agerar ihop som vi blir varse om vår verkliga makt.
Mot detta finns en tydlig motståndare. Hans och Barbara Bergström illustrerar gång på gång kärnan i varför marknadsskolan misslyckas. Det finns en utbredd skepsis mot att låta dem styra och ställa med viktiga saker. Nu behöver vi visa att samma gäller i stora delar av vårt samhälle. Mäktiga ägare använder sitt inflytande för att stärka sin egen ställning, på bekostnad av oss andra och vad samhället hade kunnat vara. Vi behöver ett vardagligt sätt att prata om intressekonflikten mellan de som äger och oss som arbetar.
För att flytta dagordningen behöver vi ta fasta på att folks politiska uppfattning utvecklas i steg från var de redan är. Vi behöver strategiskt kroka in i den nuvarande allmänna debatten och utmana stegvis för att flytta diskussionens utgångspunkt. Vi behöver fråga oss hur vi uppfattas av de som inte redan är insatta och hur vi bäst förmedlar vad vi faktiskt vill. Det är inte genom att markera hur fullkomligt annorlunda vi ser på saker som vi får med fler, utan genom att vara de som är mest rimliga. Som har en lösning och en plan för att ta oss dit. Det ska inte vara svårt att vara vänster, det ska vara det rationella valet.
När Vänsterpartiets programkommission lägger fram ett nytt förslag till partiprogram för kongressen 2024 är det med ambitionen att bygga en stark grundberättelse om den okontrollerade, ineffektiva marknaden och den rationella socialismen. Om att ge socialismen ett självförtroende med förutsättningarna för att bli en utmanare om dagordningen och ta över initiativet från den nationalistiska högern. Socialismen är inte bara nödvändig, den är den framkomliga och rimliga vägen framåt.
Jens Börjesson (sammankallande), Bertil Bartholdson, Carolina Gustafsson, Susanna Göransdotter, Melinda Kandel, Gustav Landström, Mats Olsson, Lillemor Mauritzdotter-Nylén och Isabell Mixter är medlemmar i Vänsterpartiets programkommission.
