Hyresgäster över hela landet börjar nu få besked om hur hyrorna faktiskt kommer att se ut under 2023. Efter historiskt höga krav från hyresvärdarna landar höjningar på upp emot fem procent i Stockholm, med liknande siffror i Malmö, enligt Hyresgästföreningens medlemstidning Hem & Hyra.

Om man ska tro tonen i den svenska debatten är bostadskrisen, med omöjligt långa köer för hyresrätter och hutlösa priser på bostadsrätter, en naturlag. Samtidigt går ett av Västeuropas fattigare länder, Portugal, nu ut och visar att det från politiskt håll går att tackla problemet.

Den portugisiska situationen skiljer sig på många plan från den svenska, men gemensamt är att storstädernas lönearbetare har svårt att hitta bostad. I Portugal är det främst turismen som varit problemet. Många lägenheter har omvandlats till korttidskontrakt för turister som hyrs ut via tjänsten Airbnb – med skenande priser som följd.

Den portugisiske premiärministern Antonio Costa har gått ut med ett åtgärdspaket för att tackla bostadskrisen, något Reuters rapporterat om. Bland annat innebär det att inga nya bostäder kommer tillåtas att omvandlas till korttidskontrakt för uthyrning till turister. Costa meddelade också att man planerar en reglering av hyreshöjningar och att nya skattelättnader ska uppmana hyresvärdar att omvandla turistbostäder till långtidskontrakt.

Från vänsterhåll i Portugal kommer dock kritik. Man menar att de nya förslagen ger skattelättnader åt samma företag som tjänat på spekulationer på bostadsmarknaden. Under pandemin gick kommunen i Lissabon in och hyrde lägenheter av privata bolag till marknadspris, för att sedan hyra ut i andrahand till invånare, men då med ett hyrestak där ingen skulle betala mer än två tredjedelar av sin inkomst i hyra.

Situationen i svenska städer ser såklart annorlunda ut. Här är inte omvandlingen till bostäder för turister det största problemet, utan snarare renovräkningar och att hyresrätter omvandlas till bostadsrätter.

Det portugisiska förslaget är långt ifrån perfekt. Kritiken från vänsterkanten är förståelig när det blir uppenbart att de privata fastighetsägarna fortsätter att profitera på att stat och kommun går in och rädda invånarna. Ändå visar den att hyrorna, och tillgången till bostad, går att reglera.

Insikten om att problemet är systemet självt ligger långt ifrån den svenska brunborgerliga politiken som vi ser i dag. Ändå är det uppfriskande med en påminnelse om att det med juridiska medel faktiskt går att tackla bostadsbristen. Här i Sverige skulle detta kunna innebära förbud mot ombildningar och utförsäljningar till privata bostadsbolag, lagstadgade hyrestak och statligt finansierade och gemensamt ägda nyproduktioner.

En sådan bostadspolitik hade kunnat förhindra den bävan som vi hyresgäster känner varje gång ett brev från hyresvärden dimper ned på hallmattan.