Efter två års kamp har det indonesiska vänsterpartiet Prima nekats att ställa upp i nästa års presidentval. Jonas Sjöstedt besöker ett ojämlikt land som präglas av 50-talets massmord på socialister.
I centrala Jakarta reser sig höghusen mellan stora upphöjda motorleder där trafiken står still i en enda trafikstockning. Det är här, bland västerländska restauranger och stora köpcentra, som jag möter upp Dominggus Oktavianus, ledare för vänsterpartiet Prima. Bara någon kilometer bort ligger några av stadens fattigaste kvarter, där människor bor trångt och lever i den informella ekonomin. Klasskillnaderna är enorma, och det är i de rörelser som utmanar den ekonomiska makten i Indonesien som Prima har sin bas.
– Först fick vi ett beslut från den nationella valkommissionen som sa att vi inte klarade kraven. Det beslutet tog vi till domstol för att överpröva det, men domstolen avslog vår begäran. Det var en stor besvikelse för vi hade uppfyllt alla lagens krav för att få ställa upp i valet. Därefter överklagade vi det beslutet till ännu en domstol i Jakarta. Där vann vi.
Indonesien ställer upp hårda villkor på partier som ska kandidera till parlamentet. De måste ha kontor över hela landet och minst 200 000 medlemmar som registrerar sig elektroniskt till valmyndigheten.
– Vi förstod inte varför valkommissionen sa nej. Vi har 34 kontor i de olika provinserna och 423 lokala kontor. Vi har 360 000 dokumenterade medlemmar som har registrerat sig. Egentligen räcker det, men valkommissionen underkände en stor del av våra signaturer.
Dominggus dricker upp sitt starka indonesiska kaffe och skakar på huvudet:
– Vi tror på politisk förändring den parlamentariska vägen, genom att ställa upp i val. Vi måste kunna delta i valen för att förändra. Det är den enda vägen, därför var den första domstolens beslut en stor besvikelse för våra sympatisörer. Nu försöker vi hålla hoppet och inspirationen uppe trots det.
När valkommissionen KPU tog sitt beslut samlades medlemmar från Prima utanför dess lokaler för att protestera, men det hjälpte inte:
– Vi vet att vissa andra partier som inte klarar kraven blev godkända, men de har kontakter med makteliten och en annan politisk inriktning. Det var ett politiskt beslut av KPU när de underkände oss. Vi vet det, men det är svårt för oss att bevisa.
Enligt Dominggus Oktavianus är regeringen rädd för att de rikas privilegier ska utmanas. De vill inte ha ett val som ställer vänster mot höger och som handlar om orättvisorna i landet.
– De styrande partierna vill vinna tillräckligt med röster i nästa val för att stanna vid makten, de vet att folkliga rörelser och partier skulle bli en utmaning mot deras makt. Vi har andra perspektiv och kan ge folk hopp om förändring. Vi skulle föra en annan sorts politik som inte bara gynnar några få personer. Det är den verkliga orsaken till att de ser oss som ett hot.
I Indonesien har vänstern motarbetats under många år. Efter den USA-stödda militärkuppen 1965 mördades mellan en halv miljon och flera miljoner påstådda kommunistsympatisörer. Förtrycket under Suhartos militärdiktatur var hårt, vänstersympatisörer fängslades och försvann. Diktaturen föll 1998 efter omfattande folkliga protester. Sedan dess har indonesisk politik präglats mer av olika personligheter och frågan om religionens inflytande än av motsättningar mellan vänster och höger.
Många indonesier har släktingar som mördades eller försvann, Dominggus farbror var en av dem:
– Massmorden 1965 är fortfarande tabu i Indonesien. Människor vill inte tala om det. Förtrycket fortsatte i många år efteråt. Det är fortfarande mycket känsligt.
– En del indonesier i exil i Europa har blivit av med sina indonesiska medborgarskap när de har tagit upp frågan. Men nyligen sa president Joko Widodo att han accepterade ett uttalande från kommissionen för mänskliga rättigheter om att massmorden 1965 var ett brott mot mänskliga rättigheter. Nu kan en del av dem som talat om massakrerna kanske få tillbaka sina medborgarskap. Det är ett litet tecken på öppenhet.
Prima har skapat en allians med en rad folkrörelser inför valet 2024, många av partiets medlemmar har sin bakgrund i vänsterpartiet PRD som utmanade Suhartos diktatur under 1990-talet. Dominggus är en av dem:
– I PRD samlades studenter, bönder och arbetare i sitt motstånd mot diktaturen. Vi gjorde politik av människors ekonomiska problem, det förenade olika grupper. Vi organiserade protester och strejker. Vi bidrog till att diktaturen föll.
Men vänstern motarbetas fortfarande.
– Islamistiska högergrupper attackerar vänstern. Det är inte bara på sociala medier, det förekommer även fysiska attacker mot våra möten.
– I Indonesien finns det kvar en djup stat som motverkar varje försök att bygga upp en stark vänster. Den finns i militären, byråkratin, säkerhetsapparaten och rättssystemet. Det speglas i valkommissionens beslut att inte låta oss kandidera.
Motståndet mot vänsterrörelser är också inskriven i Indonesiens lagstiftning.
– Den nya strafflagen förbjuder vissa typer av vänsteråsikter. Det speglar Indonesiens långa historia av att motarbeta vänstern. Tidigare angrep de oss utan lagstöd. Nu kan man dömas till flera år i fängelse om rättssystemet bedömer att man är kommunist eller marxist-leninist. Men den bedömningen är förstås godtycklig.
I valet i februari 2024 ska Indonesien välja en ny president och ett nytt parlament. Den nuvarande presidenten Joko Widodo får inte ställa upp för omval.
– Joko Widodo har varit en liberal och modern president på flera områden. Men även presidenten måste ta hänsyn till starka politiska och ekonomiska intressen som begränsar hans makt.
Ekonomin i Indonesien går på högvarv. Målet är att dra till sig internationella investeringar och hålla de globala storföretagen på gott humör. Men många vanliga indonesier lever i yttersta fattigdom och stor otrygghet.
– Redan i början på 2000-talet försämrades lagstiftningen som ska skydda arbetarna. Då introducerades en mer flexibel arbetsmarknad i Indonesien efter ett avtal mellan regeringen och IMF. Det innebar sämre villkor för tillfälliga arbetare och underleverantörer. Fackföreningsrörelsen försvagades av regeringens politik. Klassklyftorna i Indonesien är enorma. Det är konsekvensen av den nyliberala politiken. Joko Widodo tror på den politiken och har hållit fast vid den. Han hoppas att det ska leda till stark ekonomisk tillväxt.
På kvällen möter jag representanter från några av de folkrörelser som samarbetar med Prima i en valallians. Det är unga studenter som kommer direkt från universitetet. Det är jordbrukare som organiserar sig i kooperativ och unga feministiska aktivister. Vänstern i Indonesien består av flera generationer. Siti Rubaidah är en av veteranerna, hon är ordförande för kvinnoorganisationen Suluh Perempuan. Hon har varit aktiv länge i Indonesiens vänster och kvinnorörelse.
– Vi argumenterar för kvinnors rättigheter, mot sexuellt våld och för en ny lagstiftning som skyddar kvinnor. En särskilt utsatt grupp är kvinnor som arbetar i andras hem, berättar hon.
– Många tycker att det är skamligt att ha blivit utsatt för övergrepp och de berättar om det först långt efteråt. Men vi uppmanar kvinnor att organisera sig och träda fram. Vi har vår egen metoo-rörelse, inte minst på sociala medier.
Hon säger att män fortfarande tar sig rätten att bestämma över kvinnor.
– En del skolor kräver att flickor bär slöja. Vi är inte emot att man har slöja, man vi är emot att man tvingas till det. Varje kvinna måste själv kunna bestämma hur hon klär sig.
I Indonesien spelar religionen stor roll i politiken. Befolkningsmajoriteten är muslimsk, men i landet finns också många kristna och hinduer.
– En av våra motståndare är konservativa religiösa grupper som vill begränsa kvinnors frihet. I några delar av Indonesien har de infört sharialagar. I Aceh infördes till och med ett utegångsförbud för kvinnor efter klockan 23. Det begränsar kvinnors frihet och kvinnor har dömts för att ha brutit mot utegångsförbudet när de har åkt till eller från sina arbeten.
Den 2 mars beslöt Jakartas centrala domstol att acceptera Primas överklagan och krävde att den centrala valkommissionen gör om hela processen inför valet. Det innebär enligt domstolen att hela det indonesiska valet måste senareläggas. Domstolens beslut ifrågasattes omedelbart av den centrala valkommissionen och företrädare för Indonesiens regering. De vägrar att rätta sig efter beslutet. Efter domslutet klargjorde företrädare för Prima att man inte vill att valet skjuts upp, partiet vill bara bli behandlat som andra och få rätt att ställa upp i valet.
Suluh Perempuan är en del av den valallians som Prima hade skapat. De hade sett fram emot valet.
– Vi blev väldigt besvikna när beslutet togs att Prima inte får ställa upp i valet 2024. För oss är det avgörande att kunna påverka politiken för att förbättra kvinnors villkor i Indonesien.
