Den argentinska ”Yogaskolan” skulle lära ut meditation – men var
i själva verket en sexsekt med trådar upp till några av landets rikaste män.
Nu väntar en rättegång för människorov, pengatvätt och utpressning.
I augusti förra året gick dussintals argentinska poliser in i ett lägenhetshus i medelklassområdet Villa Crespo i centrala Buenos Aires, en byggnad som fungerat som inofficiellt center för organisationen Escuela de yoga (”Yogaskolan”) i huvudstaden, och på flera andra adresser kopplade till organisationen. Hela 19 personer greps och meddelades misstanke om olika brott – ytterligare åtta tillkom senare, varav ett par efterlystes internationellt och greps i USA.
Snart kom häpnadsväckande detaljer ut om bakgrunden till räden. Medlemmarna anklagades för allt från skatteflykt och bokföringsbrott till olicensierade medicinska behandlingar – så kallad ”sömnterapi” som går ut på att med lugnande medel söva patienterna i upp till ett dygn i sträck. Men den allvarligaste anklagelsen var att Yogaskolan hjärntvättat kvinnliga medlemmar och prostituerat dem som sexslavar, och på det sättet dragit in mångmiljonbelopp till vad som i praktiken snarare fungerat som en religiös kult än en ”skola”.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Bilden som trädde fram under de kommande dagarna var både spektakulär och förskräckande. ”Skolans” lära ska varit byggd kring tidstypiska idéer om självförbättring, där medlemmarna fick veta att de utgjorde en ”elit”, att ledaren Juan Percovich var ”en ängel som kommit till jorden med uppdraget att skapa 1 000 nya änglar”, och de graderades på nivåer som ”avancerad” och ”upphöjd” beroende på hur långt i sin andliga utveckling de ansågs ha kommit. Till det tillkom gränslösa sexuella lekar som snarare verkade höra hemma i någon av 1970-talets mer urspårade hippiesekter: ”För att frigöra det sexuella chakrat skulle man göra allt som det övriga samhället förkastar, kvinnor med kvinnor, män med män, män med kvinnor, i grupp, unga med gamla, barn och föräldrar”, berättade Pablo Salum, en avhoppare som vuxit upp inom organisationen och den som gjorde anmälan som ledde fram till tillslaget. (Han klargjorde inte om han menade att barn tvingades ha sex med sina föräldrar, eller bara i varandras åsyn.)
Sju kvinnor som antingen anslutit sig mycket unga eller vuxit upp inom organisationen kallades ”geishagruppen” och såldes som lyxprostituerade. Med denna och andra verksamheter hade de byggt upp ett imperium med förgreningar till bland annat USA och en halv miljard kronor i tillgångar. ”Målet var att snärja mäktiga män, politiker, näringslivstoppar, domare, för deras pengar och inflytande”, förklarade Salum. I ett inspelat telefonsamtal ska sektens andranamn ha hyllat Percovich med orden ”du har i sanning gjort mirakler, alla vi som följde dig är förmögna nu”.
Det rapporterades om en lista på kunder som var intresserade av något helt annat än yogalektioner, med kolumner för deras astrologiska tecken, sexuella preferenser, bidrag till organisationen och uppskattad förmögenhet. Två namn läckte ut från utredningen: operasångaren Placido Domingo och Carlos Blaquier, en av Argentinas rikaste män.
Placido Domingo finns på foton tillsammans med argentinska musiker kopplade till skolan sedan 25 år tillbaka och i läckta inspelningar (med okänt datum) talar sektens ledargestalter om vikten av att knyta honom närmre och verkar planera ett möte med en av ”geishorna”. Domingo själv har nekat till anklagelserna och förklarat att han ”sedan länge inte har någon kontakt” med personerna inom skolan.
Carlos Blaquier, som fram till sin död i mars 2023 var ägare till 90 procent av landets största sockertillverkare Ledesma och ett antal andra livsmedels- och jordbruksföretag, var något av en argentinsk Wallenberg: en levande relik från en svunnen tid, sällan sedd i offentliga sammanhang eller i media (i varje fall inte frivilligt), men en tung makthavare bakom kulisserna. Han har bland annat anklagats för att direkt ha bistått juntan i kidnappningar av hundratals personer under militärdiktaturen mellan 1976 och 1983, många av dem arbetare på Ledesma.
Enligt uppgifter i pressen skulle Blaquier ha köpt en lyxlägenhet i samma byggnad som Yogaskolan i Buenos Aires och där permanent ha bosatt en av kvinnorna ur gruppen; en lägenhet inredd med porträtt av honom själv och där linne och porslin bar hans initialer, ett arrangemang med minst sagt obehagliga undertoner.
När anklagelserna kom ut var Blaquier 95 år gammal och sjuklig – han dog bara månader senare, och undkom således såväl denna utredning som den om människorättsbrott under diktaturen, som efter att länge ha legat vilande i rättsväsendet öppnats på nytt 2021.
Yogaskolan visade sig ha anmälningar mot sig så långt tillbaka som 1990-talet, från anhöriga som uppgav sig ha förlorat familjemedlemmar till sekten. I slutet av decenniet gjorde polisen för första gången ett tillslag mot dess lokaler. En utredning startades men lades ned, och organisationen rentvåddes till största del i medierna – på grund av ”politiskt beskydd från mäktiga personer”, enligt Pablo Salum.
Men är allt som det verkade? Veckorna efter polisrazzian trädde två av de förmodade offren fram och förnekade att de varit förslavade. De hade visserligen haft ovanliga sexuella relationer, erkände de, men det var deras privatsak. De hade aldrig varit tvingade och aldrig sålts för pengar. Ingen av kvinnorna inom skolan har sedan velat identifiera sig som brottsoffer. Alla gripna släpptes i november efter domstolsbeslut, även om ledaren och en del andra fått sina tillgångar frysta och belagts med förbud att lämna landet. Efter de första veckornas rapportering har det varit i stort sett tyst om utredningen.
När man tittar närmare visar sig alla uppgifter i rapporteringen ha två källor – läckor från anonyma poliser och åklagare i utredningen, av vilken ingenting finns offentliggjort ännu, eller Pablo Salum. Salum har inte svarat på en rad försök att kontakta honom, utom genom standardmeddelanden med erbjudanden att anlita honom som föredragshållare. (Han driver en antisekt-organisation.)
”I en pågående utredning, särskilt en som är så här komplex, med många misstänkta, är prioriteringen att bevara bevis och det går därför inte att kommentera innehållet i utredningen”, är den enda kommentaren från Marcelo Colombo, en av åklagarna i fallet. Han kan bara bekräfta att ingen ännu är åtalad och inget datum finns för rättegång. Det står i uppenbar kontrast till allt det material från utredningen som tidigare släppts – men då alltid i form av anonyma läckor.
Massimo Introvigne, en italiensk sociolog som leder organisationen Cesnur (Center for studies on new religions), sågar i en artikel bevisningen och menar att det pekar på gummikaraktären i begreppet ”psykologiskt tvång” – ju mer personerna själva förnekar anklagelserna, desto mer tas det som bevis för att de är manipulerade. Introvigne har själv på plats intervjuat en rad personer inom organisationen, men varnar mig när jag kontaktar honom att de haft ”dåliga erfarenheter av argentinsk press och är mycket tveksamma till att tala mer med media”.
Cesnur visar sig tidigare ha försvarat den japanska självmordssekten Aum Shinrikyo, som betalade deras resor till Japan. Vem som finansierat studien i Argentina framgår inte.
Mycket riktigt gör sig alla kopplade till Yogaskolan onåbara. Efter många försök får jag till sist möta en medlem, ”Ana”, som under strikt anonymitet svarar på några frågor. Hon verkar typisk för de medlemmar som tidigare figurerat i media – en kvinna i 40-årsåldern med ett akademikeryrke. Hon finns varken bland de åtalade eller de i utredningen identifierade offren, men är bekant med dem. Vi möts på en av alla sterila barer i Villa Crespo, bland blanka höghusfasader, inte långt från skolan själv.
– Polisen betedde sig som om det var ett tillslag mot terrorister, de kom med dragna vapen och slog in dörrar. Dessutom passade de på att stjäla från lägenheterna.
Hennes klädstil är lika sval och korrekt som hennes uppträdande. Hon förnekar helt anklagelserna om prostitution.
– Alla kvinnorna har vanliga arbeten och vanliga liv. Kurserna inom skolan var inte alls så fokuserade på sex som media påstår, det var bara något som kom upp då och då. De påstår att det skulle finnas sexvideor, men har aldrig kunnat visa upp några. Och Pablo Salum drivs bara av att han hatar resten av sin familj och söker berömmelse.
Men vad gick då verksamheten ut på?
– Vi är bara människor med ett alternativt livsprojekt, vi söker personlig utveckling. Släktingar till en del av medlemmarna förstod inte det och accepterade det inte, men det är vårt fria val vad vi gör.
Svaren överenstämmer med Yogaskolans officiella bild de första veckorna, innan slutade tala med media. Men historien lämnar en del frågor. Vad hände med listan över mäktiga beskyddare, och stämmer det att tidigare anmälningar mot sekten begravts tack vare dem? Svaren lär dröja till den eventuella rättegången.