Ellen Lagerson: Sommarens hetaste look
Grundad i Malmfälten 1906
Efter bilattacken nekade mannen till att vara intresserad av Israel och Palestina – och påstod sig inte känna igen sitt eget X-konto. Nu döms han till tre års fängelse. Mohamed Karaz, en av de 81 målsägande, säger att Boråsborna fortsätter marschera för Palestina – men med mer oro än tidigare.
I dag föll domen mot den man i 70-årsåldern som i augusti förra året körde in i en folkmassa i samband med en Palestinademonstration i centrala Borås. Ingen skadades allvarligt, men minst en person fick uppsöka sjukhus efter att ha skadats i benet.
Ett vittne beskriver hur bilen körde in i folkmassan som ”när man ser en båt köra i vatten, och som att människorna var vågorna som bara åkte åt sidorna”. Ett annat vittne uppger att mannen ”vrålbackade” och var nära att träffa en kvinna med en barnvagn.
Nu döms mannen för försök till grov misshandel av 36 personer, varav sju barn. Han döms dessutom för hets mot folkgrupp, efter att ha skrivit ett stort antal inlägg i sociala medier med formuleringar som ”Slakta på, Palestinier är bäst döda” och ”Utrota skiten så får vi fred”.
Min skada har blivit bättre med tiden, men det finns fortfarande minnen och känslor som sitter kvar
Den dömde mannen hävdade själv att han angripits av en man som ”misshandlade honom från ingenstans” genom den nedvevade rutan, och därpå greps av ”flyktinstinkter”. Han menar också att han som gammal plutonchef såg att det var en attack som genomfördes av ”tränad militär personal”.
Domstolen menar dock att det finns ett ”starkt stöd” för att målsägandenas och vittnenas uppgifter överensstämmer med vad som faktiskt hände på platsen, även om de bedömer att någon typ av konfrontation med en enskild individ faktiskt kan ha föranlett bilattacken – något som dock inte skulle utgöra en förmildrande omständighet.
En annan viktig fråga att bevisa har varit den om uppsåt. Där bedömer man att gärningsmannen hamnade på platsen av misstag, men att hans beslut att köra bilen in i demonstrationen tyder på ett uppsåt. I ett senare skede bedömer man att gärningsmannen hade möjlighet att lämna platsen med bilen – men ändå valde att återigen backa in i demonstrationståget.
”Genom att köra på det sättet har [gärningsmannen] förhållit sig helt likgiltig till risken för att personerna runt bilen skulle bli påkörda och åsamkas svåra kroppsskador”, skriver man i domen.
Att han i samband med det sagt eller ropat ”jävla nazister” åt folksamlingen stärker dessutom kopplingen mellan dådet och de antipalestinska inläggen på nätet.
Straffet landar därför på tre års fängelse, samt totalt 1,8 miljoner kronor i böter till 36 deltagare i demonstrationen.
”Det känns som att rättvisan äntligen har segrat”, säger Mohamed Karaz, som är drivande i demoarrangören Palestinian Vision Society och själv blev tvungen att få vård för en lättare skada efter bilattacken.
”Min skada har blivit bättre med tiden, men det finns fortfarande minnen och känslor som sitter kvar”, skriver han också i ett sms till Flamman.
Gärningsmannen har varit verksam som egenföretagare inom möbeldesign, med internationella framgångar. Året innan bilattacken dömdes han att betala 15 000 kronor i skadestånd efter att ha förtalat en tidigare drivande person i projektet Näthatsgranskaren.
Själv hävdade han att han inte kände till kontot på X med de hatiska inläggen – men sökte strax efter dådet sökte på termer som ”ta bort twitter” och ”radera twitter konto”. Kontot togs senare bort, men sparades av polisen. Mannen erkände dessutom i en intervju med SD-nära Riks att han själv stod bakom inläggen.
I förhör hävdade mannen dessutom att han inte var särskilt insatt i konflikten mellan Israel och Palestina. Samtidigt visade förundersökningen att mannen gjort stora mängder inlägg om just Palestina och Gaza, och även hade röstat 21 gånger på Israel under Eurovision i Malmö den föregående våren.
Många av oss känner oro när vi bär den palestinska kufiyan, och flera familjer är fortfarande rädda för att delta i demonstrationer
Totalt fanns det 81 målsägande i rättegången. Av dem bedöms omkring hälften ha löpt risk att träffas av bilen. Av dem som befann sig i närheten av bilen får samtliga 50 000 i så kallad kränkningsersättning, enligt dagens dom.
Tidigare i somras polisanmäldes en annan man för att ha kört in sin bil i en Palestinademonstration i Helsingborg. Även i det fallet hade mannen en historia av att dela högerextrema åsikter på nätet. Den utredningen lades dock ned.
Mohamed Karaz säger att bilattacken inte satt stopp för Palestinarörelsen i Borås:
”Vi har fortsatt att demonstrera för att stoppa folkmordet i Gaza, avslöja Israels krigsbrott och för att våra röster ska nå den svenska regeringen så att de inför sanktioner mot Israel”, skriver han, och fortsätter:
”Men ska jag vara ärlig så är tryggheten inte densamma längre. Många av oss känner oro när vi bär den palestinska kufiyan, och flera familjer är fortfarande rädda för att delta i demonstrationer efter den här terrorattacken. Än i dag, mer än ett år senare, bär många deltagare på skrämmande minnen från den dagen.”
Funderar du på att flytta till Afghanistan?
I så fall vill jag påpeka att regeringen avråder skarpt, inte minst sedan 2021 när Talibanerna tog över landet.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
På redaktionsmedlemmens stora konto syns invandringskritik, konspirationsteorier och SS-symboler. ”Det är för att trigga människor”, säger hon till Flamman. Chefredaktör Kajsa Ekis Ekman säger att hon inte markerat – då detta skulle bryta mot lagen.
En medlem i nättidningen Parabols redaktion har under en längre tid spridit högerextremt innehåll i sociala medier, kan Flamman avslöja. Bland annat försvarade hon den brittiska högerextremisten Tommy Robinson efter massdemonstrationerna mot invandring i London tidigare i september.
I samband med protesterna lade hon upp en story på sitt Instagramkonto med tusentals följare. Där beskrivs demonstrationen som en ”berättigad kritik av maktens katastrofala immigrationspolitik”. Redaktionsmedlemmen skriver också att om protesten räknas som högerextrem så är hon själv ”den mest högerextrema av dem alla”.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
De får miljoner från ett fossiltungt investmentbolag – men kan inte sluta bli arresterade för klimatet. Ekomodernistiska Weplanet bjuder in till matfestival, där myndigheter och riskkapitalister brunchar veganskt med kärnkraftspositiva klimataktivister. Och enligt miljöprofilen George Monbiot kan de nya proteinerna vara kraftfulla nog att krossa fascismen.
Finland sägs vara de tusen sjöarnas land. Om uppgifterna stämmer ligger ungefär åtta procent av dem i Noux naturreservat utanför Helsingfors, enligt kartan utanför konferenscentret Haltia.
– Det här är mest för stadsborna, förklarar en finsk besökare.
– Vill du ha riktiga träsk så får du bege dig norrut.
Byggnaden, konstruerad helt i trä, ligger strax intill Noux långträsk. På en grusplan nedanför står stora tipitält, och en skylt lovar uthyrning av ”fat bikes” för 45 euro om dagen.
Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök. Men det är exakt den uppgiften som lockat ett sextiotal personer till den finska taigan. Deltagarna kommer från länder så avlägsna som Uganda, Australien och Bangladesh.
Lauri Muranen, socialdemokrat, grundare av finska Weplanet, och i dag pr-ansvarig på kärnkraftsbolaget Steady Energy, tar till orda.
– Vi är inte en organisation som sitter på vägen och stoppar trafiken. Alla behöver inte vara så. Men det betyder inte att vi inte kan ha inflytande, berättar han.
– Vi kan faktiskt göra mer. Vi kan påverka tänkandet bland människor, regeringar och företag. Det är mer subtilt, men slutresultatet är häpnadsväckande.
Och nog är stämningen annorlunda från andra miljöorganisationers möten. Kapitalismen nämns bara ett fåtal gånger – däremot flyter begrepp som roadmaps, stakeholders och resiliens runt i rummet. En myndighetsrepresentant förklarar försiktigt att traditionellt jordbruk fortfarande behövs. En miljöforskare kritiseras för att han kommit fram till att mer förnybar energi behövs, utan att ta in kärnkraft som alternativ. En frågeställning handlar om hur man kan göra alternativt protein sexigt – med Tesla som förebild.
Här finns visserligen en vegan som berättar om hur han övergav kött efter att ha läst en bok om ”köttets sexuella politik”. Men han jobbar också som riskkapitalist.
En gräsrotsorganisation – som är för kärnkraft, genmodifiering och odlat kött.
Så beskriver sig Weplanet, som står bakom kampanjen Reboot Food. Den globala organisationen samlar grupper i flera länder som beskriver sig själva som ekomodernistiska. Termen kommer från ett manifest som publicerades våren 2015. Texten undertecknades av bland andra Michael Shellenberger, som senare förminskat farorna med global uppvärmning.
Många av dem som samlats på konferensen är ”gröna kättare”, som lämnat sina partier med varierande grad av frivillighet. Britten Mark Lynas, som är policychef, beskriver sig som i ”exil i Labour”, medan generalsekreteraren Karolina Lisslö Gylfe lämnade svenska Miljöpartiet 2013 med målet att grunda ett ”kärnkraftspositivt och mer liberalt” parti.
Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök.
– Hela programmet var forskningsbaserat, där vi ville få bort fossila bränslen men där även kärnkraft var integrerat som en del av lösningen, berättar hon för Flamman.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
Regeringen har avsatt 8,25 miljoner kronor till Seefar Foundation för pilotprojektet för återvandring, en stiftelse med en lång historia av dunkla upplägg med otydlig avsändare. Det genomgående målet: att avråda människor från att befinna sig i Europa.
I våras tog regeringen två viktiga steg i arbetet med återvandring.
Den 23 april föreslog man en kraftig höjning av återvandringsbidraget, som ska träda i kraft vid årsskiftet. Och den 5 juni utsågs Teresa Zetterblad, tidigare avdelningschef vid Migrationsverket, som nationell samordnare för frivillig återvandring. Hon ska hjälpa kommuner att få fler att återvända till sina ursprungsländer, ett uppdrag som ska redovisas senast sommaren 2027.
Den 10 september inleddes dessutom ett pilotprojekt, som ska få 200 afghanska flyktingar att resa tillbaka, med en budget på 8,25 miljoner kronor över två år. Projektet heter Reluctance to readiness for return och ska utföras av stiftelsen Seefar, en aktör som sedan 2014 anlitats av EU och flera medlemsländer för att minska antalet människor som flyttar till Europa.
Enligt projektplanen som Flamman har begärt ut avfärdar migranter ofta återresan som ett dåligt alternativ, ”utan att tillräckligt överväga de möjliga positiva konsekvenserna av att återvända till Afghanistan."
Samtidigt avråder Utrikesdepartementet sedan den 10 februari 2006 från alla resor till Afghanistan, och i samband med talibanernas maktövertagande uppmanar det sedan den 5 augusti 2021 alla svenskar som befinner sig där att lämna landet. Då Sverige dessutom saknar utlämningsavtal med landet är frivilligt återvändande den enda möjligheten – men endast 18 afghaner har utvandrat frivilligt sedan talibanerna tog över för fyra år sedan.
Flamman kan nu visa att Seefar har en historia av att systematiskt dölja avsändaren bakom sina informationskampanjer – både den egna organisationen och uppdragsgivarna – för att undvika misstänksamhet hos mottagarna. På så sätt framställs kampanjerna som humanitära, när de i själva verket är en del av EU:s gränsarbete. Och trots de skimrande siffrorna i deras rapporter, ifrågasätts metodernas effektivitet av forskare.
Det här är berättelsen om Seefar.
Seefar Foundation grundades i april 2014, samma år som Europas syn på migration började förändras i grunden.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
Arbetsdomstolen har så ont om pengar att man skjuter upp alla "icke brådskande mål". Fackföreningen Solidariska byggare menar att arbetslivskriminella nu kan pusta ut – medan staten kommer förlora mer pengar än man sparar.
Ett stenkast från Riddarhuset i Stockholm ligger Arbetsdomstolen, specialdomstolen som sedan 1929 prövat arbetsrättsliga mål. I mars vädjade den lilla rättsinstansen till regeringen om att få 6,6 miljoner kronor extra till hösten, då nuvarande anslag inte räckte till.
I stället får man nu bara 4,1 miljoner – och grundanslaget har i sig sänkts med två miljoner, utan någon mer motivering från regeringen än ”allmänna prioriteringar”. Samtidigt höjer Statens Fastighetsverk, myndigheten som förvaltar det pampiga Ryningska palatset som domstolen kallar sitt hem, hyran med 700 000 kr.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
I lördags vann vänsterkandidaten Catherine Connolly en jordskredsseger i det irländska presidentvalet. Receptet: folkfrontsstrategi, plånboksfrågor, sociala medier och tydlighet om Gaza.
I det allt mer kompakta politiska mörkret i västvärlden finns fortfarande ljusglimtar. Zohran Mamdanis borgmästarkampanj i New York är en. Frankrikes stundtals enade vänster, som nu har skapat en politisk låsning som kan tvinga regeringen att stoppa en pensionsreform och i stället införa en miljonärsskatt är en annan. I lördags tändes ytterligare ett ljus ute i Nordatlanten.
I det irländska presidentvalet vann den oberoende vänsterkandidaten Catherine Connolly en storseger med över 63 procent av rösterna. Resultatet är ett svidande nederlag för det politiska etablissemanget. Men det är också ett illustrativt exempel på hur vänstern kan nå framgång i dagens medialt fragmenterade och politiskt extrema klimat.
Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.
Connolly föddes som det nionde av 14 syskon i en familj i Galway. Efter att ha arbetat som psykolog och advokat var det först i 40-årsåldern som hon gav sig in i politiken för det lilla Labour-partiet. Hennes hjärtefråga då som nu var bostadskrisen.
Efter 17 år i lokalpolitiken lämnade hon dock Labour efter att partiet valde att inte stödja hennes kampanj. I stället valdes hon in som oberoende i parlamentet Dáil 2016. Där blev hon 2020 den första kvinnan att nå posten som vice talman, efter att ha enat de olika vänsterfraktionerna. Det skulle visa sig bli en återkommande strategi.
Inför söndagens presidentval lyckades Connolly vinna stöd från alla fem vänsterpartier i Dáil för sin presidentkandidatur. Liksom den franska ”folkfronten” som bildades förra sommaren enades oppositionspartierna Sinn Féin, Socialdemokraterna, People before profit, De gröna, samt Connollys tidigare parti Labour kring hennes grundfrågor.
En huvudprioritet är bostadskrisen, som gjort Dublin till en av de dyraste städerna i Europa. En annan är kritiken mot den pågående militariseringen i Europa som Connolly vill att Irland ska stå utanför – en populär position i det historiskt neutrala Irland. En av de allra viktigaste frågorna för väljarna var också Gaza: enligt Connolly själv, vars obevekliga kritik mot Israel och stöd för palestinierna vunnit många hjärtan, var det en viktigare fråga för många väljare än den om ett enat Irland. Connolly visar alltså att det går att vinna på att vinna på att vara tydlig i sin kritik av Israel, snarare än att undvika eller kompromissa om frågan.
En annan framgångsfaktor var hennes entusiastiska användning av sociala medier. Virala videor där den 68-åriga Connolly jonglerar med en fotboll och spelar basket gjorde henne snabbt till en favorit bland yngre väljare. Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.
Connolly fick också draghjälp av motståndarsidan. Regeringspartiet Fianna Fáil tvingades dra tillbaka sin kandidat efter en finansskandal, medan Fine Gaels kandidat Heather Humphreys försökte rädda sin oinspirerande kampanj med allt hätskare attacker på Connolly som bara fick hennes egna siffror att dyka. Resultatet av den kaotiska valrörelsen var ett historiskt lågt valdeltagande på 46 procent, vilket motståndare kan hävda underminerar Connollys mandat.
En rad kontroversiella uttalanden har också gjort hennes anspråk på att företräda hela Irland svårsmälta för vissa: en resa till Bashar al-Assads Syrien 2018 ser inte jättebra ut, även om Connolly hävdar att syftet var att uppmärksamma flyktingarnas situation. Likaså beslutet att anställa en kvinna som avtjänat straff för deltagande i en väpnad rörelse. Den kanske viktigaste kritiken berör det faktum att Connolly i rätten tidigare har företrätt de banker hon nu kritiserar för deras girighet. Det har dock inte hindrat väljarna från att ge henne sitt förtroende.
Det irländska presidentämbetet är visserligen främst ceremoniellt, ungefär som Sveriges kung. Connollys seger är dock viktig av två skäl. För det första har företrädare som Mary Robinson och den avgående Michael D Higgins sedan 1990-talet tagit allt större plats i politiken, såväl inrikes som utrikes – det kommer Connolly garanterat att fortsätta med, inte minst i fråga om Israel-Palestina. För det andra är hennes förmåga att ena vänstern en viktig signal om att en framtida vänsterregering ledd av Sinn Féin inte längre går att utesluta. Med Catherine Connolly som president ser läget för Irland – och världen – därför lite ljusare ut.
Sveriges mest påpassade forskare tror inte längre på militant antifascism. För Flamman berättar han om Mattias Karlssons klädstil, hur Katitzi-böckerna gjorde honom till antirasist och varför vänstern inte kan älska honom.
Kostymbyxor och kavaj och till det en jacquardstickad, rutig slipover i mörkgrönt och vinrött. Välklädd är han som vanligt, Tobias Hübinette. Han smälter också in fint i den internationella atmosfären på Grand Hôtels veranda denna grå förmiddag. Rummet är inbäddat i ett sömnigt sorl. En blond dam serverar oss te och kaffe och det är inget konstigt med att vi som utbyter artigheter med henne är mörka och ser utomeuropeiska ut. I den här miljön kunde vi vara ett välbeställt gift par på weekendresa eller affärskollegor.
Att se sig själv utifrån i termer av ras och klass ligger nära till hands i sällskap med Tobias Hübinette. Ingen i Sverige har grävt sig djupare ned i dessa lager, åtminstone inte med en sådan glöd – och till samma pris.
Var köper du dina kläder?
– Mest i Japan. Där finns fler butiker som säljer den här typen av kläder än i Sverige. Svensk modestil är mest bara tröja och byxor.
Sin propra stil till trots har han sin bakgrund i betydligt ruffigare miljöer. På 1990-talet var han aktiv i de antifascistiska miljöerna, först som anarkist i uppväxtorten Motala och sedan i Uppsalas studentliv. Sedan dess har allt han tagit i skapat debatt: internationella adoptioner, överklassens historiska naziböjelser, rasfrågan och mångkulturen.
Ställningstaganden som gjort honom till högerextremisters måltavla, hela vägen från skinheadsåren i mitten av 80-talet till regeringsmakten 2022. Genom åren har han ihärdigt bloggat och postat samkörningar mellan svensk nazisthistoria med adelskalendern och han var tidigt ute med att hänga ut högerextrema personer. Samtidigt har han inte dragit sig för att rota runt i klassiska vänstersår, som förekomsten av obearbetad antisemitism. I sin mediala framtoning framstår han som orädd, eller snarare dumdristig. I verkliga livet är han timid och på sin vakt.
Jag håller mig kvar vid modesnacket för att försöka locka ut honom ur hans akademiska bekvämlighetszon. Det ska visa sig vara svårt.
Men även de högerextrema börjar bli ganska propra?
– Mattias Karlsson (chefsideolog på tankesmedjan Oikos och riksdagsledamot för Sverigedemokraterna) har satt standarden för de nya högerextremisternas klädstil, han är deras modeikon nu. Det är tredelat som gäller. Men utan några detaljer som sticker ut, utan mer uniformt.
Kvällen innan vi ses har tidningen Expo blivit dubbelprisade vid Tidskriftsgalan. ”En vardagsnära granskning som med långsiktig bevakning blottlägger hur extremismen sträckt sig in i maktens familjeliv.” Juryns motivering säger det inte rätt ut, men alla vet att det handlar om migrationsministern Johan Forsell och hans sons involvering i den ungnazistiska grupperingen Aktivklubb. Metoden – att avslöja högerextrema böjelser i makteliten – är typisk för tidskriften som fyller 30 i år och högst välbekant för Tobias Hübinette. Han var med att grunda den.
– Jag är jätteglad över vad Expo har blivit och att de fortfarande finns. Det är inte självklart i dessa tider och de är viktigare än någonsin. Deras syfte är folkbildande och det är kanske det mest verksamma vi har i dag.
Vid starten, minns Tobias Hübinette, drogs tidningen med en vänsterstämpel. Grundarna kom från vänstern, han själv inte minst.
– Det var ju trotskister, vänsterpartister som delvis kanske hade gått med när partiet fortfarande hette VPK. Men i dag är det en högst respekterad tidskrift.
Expo har behållit fokus på den vita högerextremismen, men har utelämnat islamismen, som den ju har mycket gemensamt med. Ett tomrum som på senare år intagits av stiftelsen Doku.
– Doku har en stark högerstämpel, vilket inte är konstigt mot bakgrund av vilka som var med vid uppstarten. Alla var i praktiken höger utom Anna-Lena Lodenius som kommer från socialdemokratin.
Borde inte Expo ha tagit det området också?
– Jo, visst, men det finns kanske ingen där som har den kompetensen, med språket. Man bör ju kunna åtminstone arabiska. Men jo, Expos undertitel är ”demokratisk tidskrift”, så därmed är det absolut motiverat att ha fokus även på radikalislamism.
Har du själv haft koll på aktivklubbarna?
– Inte på personnivå, men jag har märkt att den här miljön har växt. Och att det hade börjat komma in personer med en annan klassbakgrund.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
Brinnande byggnader, drönarklipp och emojier. Filmerna från krigsfronten i Ukraina gjorde X-kontot Visegrad 24 till en viktig nyhetskälla. Men bakom fasaden döljer sig polsk högerpropaganda – och svenska medier fortsätter att hänvisa till dem.
Härom veckan toppades Expressens sajt av ett suddigt videoklipp på en brinnande byggnad. ”Visegrad 24 skriver att det rör sig om ett industriområde där ryska militären har både baser och drönaranläggningar”, uppgav tidningen (12/10).
Detta var andra gången på kort tid (25/8) som Expressen TV okritiskt hänvisade till Visegrad 24 som nyhetskälla. Detta trots att det numera är både välkänt och uppenbart att Visegrad 24 är en propagandaoperation, förankrad i Polens nationalkonservativa höger. Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.
Visegrad 24 har vuxit till ett mediehus med globalt genomslag – fast utan att driva någon egen publikation. Man nöjer sig med konton på plattformar som X (tidigare Twitter), där man i hög grad återpostar upphittat material. Gärna en video på något som exploderar, plockad direkt från någon rysk, ukrainsk, palestinsk eller iransk kanal i appen Telegram. Videon förses med en braskande engelsk rubrik och läggs upp på X, utan kontroll av äktheten – för att sedan spridas vidare av etablerade medier som Expressen. Visegrad 24 gör sig därmed till en praktisk källa för nyhetsredaktioner som Expressen, som inte vill avlöna egna journalister för att följa Telegramkanaler på främmande språk.
Genombrottet kom 2022, efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, då Visegrad 24 utmärkte sig genom att vara snabba med att posta videoklipp från frontlinjen till Twitter, må vara att vissa senare visade sig vara falska. Rubrikerna skrevs för att tilltala alla oss som engagerade sig för Ukraina. På några månader samlade Visegrad 24 mängder av följare och blev en stående nyhetskälla även för etablerade medier. Aftonbladet och Expressen, DN och SvD – alla hänvisade de till Visegrad 24 som källa.
Men något var skumt. För ingenstans uppgav Visegrad 24 några adresser eller redaktörsnamn. Hösten 2022 skrev jag en krönika där jag spekulerade i om det anonyma kontot kanske var en propagandaoperation med Ryssland som avsändare. Var kanske den proukrainska tendensen bara ett sätt att samla följare i ett första skede, för att senare vrida om budskapet i prorysk riktning?
Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.
Ungefär samtidigt började grävande journalister, först på OKO Press, avslöja vilka som låg bakom Visegrad 24. Det var den konservative aktivisten och pr-mannen Stefan Tompson, med polsk och sydafrikansk bakgrund, uppvuxen i brittisk överklassmiljö, tillsammans med svensk-polske Adam Starzynski, som deltagit i konferenser med SD-tankesmedjan Oikos. Finansieringen kom från Polens dåvarande, nationalkonservativa högerregering och syftet skulle vara att sprida dess värderingar i utlandet. Successivt började Visegrad 24 varva sin nyhetsförmedling med en ökad andel renodlad propaganda, där ett genomgående tema är att peka ut muslimer som ett hot mot Europa.
Stefan Tompson förklarar i en intervju att Israel står vid frontlinjen i en kamp för ”västvärlden”, som på hemmaplan måste föras mot ”vänstern”, som han menar har ”bildat gemensam front med blocket Ryssland–Kina–Iran”.
Efter den Hamas-ledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023 satsade Visegrad 24 hårt på nyheter från Mellanöstern, som man nu har knoppat av till syskonkontot Middle East 24 (ME24). Medieforskare vid Washingtons universitet har i en studie visat hur Visegrad 24, vid sidan av ännu en handfull liknande aktörer på X, de första veckorna efter attacken lyckades erövra ett betydande inflytande som engelskspråkiga nyhetskällor.
Visegrad 24 för fram samma slags budskap som Israels regering, medan andra (tills vidare) framställer sig som opartiska, eller driver en hårt anti-israelisk linje. Vad som förenar dessa nyhetsförmedlare, som ofta är anonyma, är inte budskapet utan en likartad stil: snabbt återpostande av dramatiska bilder, gärna med rubriker fyllda av emojier och versaler. Även om de har färre följare än de största traditionella nyhetsmedierna, når de större genomslag på X. Till detta bidrar att bland andra Visegrad 24 upprepade gånger har fått del av den hårdvaluta som det innebär att bli återpostad av plattformens ägare, Elon Musk.
Samtidigt har det uppdagats flera fall där högerextrema aktörer på X driver propalestinska konton som samlat stora skaror av följare – vilka knappast haft anledning att ana oråd. Först i nästa skede, när följarna finns på plats, är tiden inne för att stegvis varva Israelkritiken med antisemitiska konspirationsteorier, förintelseförnekande och rasism.
Sannolikt förekommer liknande försök till flerstegsoperationer inom en mängd olika områden. Alla vi som följer världshändelser via sociala medier bör utgå från att vi redan följer konton som har en dold agenda som går bortom vad som hittills varit synligt. Det är omöjligt att med säkerhet identifiera dem på förhand. Men detta är ingen ursäkt för Expressen TV att år 2025 fortsätta legitimera Visegrad 24 som nyhetskälla.
Zohran Mamdani har blivit symbolen för en ny vänster i USA – radikal i sak, varm i tonen och omgiven av tusentals frivilliga som knackar dörr i hans namn. Flamman träffar ledarna för Democratic socialists of America, den darriga språngbrädan för stadens socialistiska framgångar.
En ung, muslimsk socialist född i Afrika – 34-åriga Zohran Mamdani har allt som behövs för att skrämma skiten ur New Yorks borgerlighet. Inte minst som han står som favorit när staden väljer sin nya borgmästare den 4 november.
Långt bakom sig har han tidigare demokratiska delstatsguvernören Andrew Cuomo, som deltar som oberoende, och republikanen Curtis Sliwa. Nu undrar många hur den radikala nykomlingen kunnat gå från två procent i början av primärvalen, till att spöa tungviktare som miljardärerna kastar pengar över.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
