Jag ville inte slåss.
Jag hade ju äntligen hittat fram till freden, efter det bittra, utdragna inbördeskrig som tyst hade utkämpats inom mig under så många år. Men likväl hade en smutsig bomb precis detonerats, på svensk mark denna gång. Ju mer jag bestämde mig för att min tid och energi kunde ägnas åt bättre saker, desto oftare kände jag den radioaktiva bakgrundsstrålningen tränga in i hjärnan. Det gick inte längre att fly. Till slut ringde jag en transkompis, och med samlade krafter tog vi oss genom SVT:s Transkriget.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
