På måndagen höll den högprofilerade tyska vänsterpolitikern Sahra Wagenknecht en presskonferens i Berlin. Där gav hon det besked som många hade väntat i flera månader på: hon lämnar Die Linke och grundar sitt eget parti. Splittringen som har präglat Die Linke under de senaste åren, och särskilt sedan valet 2021, ser därmed ut att ha fått konkreta konsekvenser. Den partisplittring som många har oroat sig och varnat för rycker ett steg närmare.
– Vi har bestämt oss för att grunda ett nytt parti eftersom vi är övertygade om att den nuvarande utvecklingen måste stoppas, annars kommer vi förmodligen inte att känna igen vårt land om tio år, sade Sahra Wagenknecht.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
I praktiken har det dock inte gått så långt som splittring än. Wagenknecht meddelade att hon och fyra andra ledamöter kommer att grunda förbundet ”BSW – Für Vernunft und Gerechtigkeit”, vars fulla namn är ”Förbundet Sahra Wagenknecht – För förnuft och rättvisa”. Det ska i sin tur verka för grundandet av ett nytt vänsterparti. Exakt när det kommer att ske är dock fortfarande oklart. Janis Ehling är medlem i partistyrelsen och koordinator för den så kallade rörelse-fraktionen. Det är den fraktion som anser att partiet bör samarbeta med olika sociala gräsrotsrörelser och som står längst ifrån Wagenknechts grupp. Enligt Janis Ehling lär det och medlem av partistyrelsen, lär det av ekonomiska skäl dröja till efter årsskiftet:
– Det kommer förmodligen att ske i januari eller februari, eftersom det innebär att hon kommer få större partibidrag från staten då, säger han till Flamman.
Men i praktiken tycks beskedet tas som intäkt för att splittringen redan är ett faktum. Die Linkes partiledare Martin Schirdewan, som delar på ledarskapet med Janine Wissler, antydde i helgen att anhängare till Wagenknecht kan komma att uteslutas ur partiet.
På presskonferensen meddelade det nya förbundets ordförande Amira Mohamed Ali att hon och de fyra andra i styrelsen på morgonen hade lämnat Die Linke. Ett beslut som inte var lätt, eftersom partiet hade varit deras ”politiska hemland” i flera årtionden. Men eftersom partiet på senare år har blivit ”politiskt meningslöst” blev det nödvändigt för dem att träda ur.
Wagenknecht räknade upp ett antal teman där hon anser att de nuvarande tyska partierna har misslyckats: Tyskland behöver en ny ekonomisk politik som tar till vara på landets resurser, och en bättre utrikespolitik som inte isolerar landet i stora delar av världen i en tid när oroshärdarna fortplantar sig och risken för eskalation är överhängande.
– I just det läget har Tyskland den sämsta regeringen någonsin, sade hon i en attack mot den så kallade ”trafikljuskoalitionen” mellan socialdemokratiska SPD, liberala FDP och De gröna som hon beskrev som ”inkompetent”.
Andra punkter där både den sittande regeringen och dess föregångare har misslyckats är investeringar i infrastruktur, att hålla uppe pensionsnivåerna, och att verka för avspänning i stället för krig i närområdet – det sista en tydlig blinkning till kriget i Ukraina.
Den mest kontroversiella punkten var dock frågan om invandring. Wagenknecht anklagade den ”oreglerade invandringspolitiken” för att leda till arbetslöshet bland utbildade unga tyskar. Hon gick också till attack mot ”åsiktskorridoren” som hon hävdade har blivit allt trängre i Tyskland.
– Vi kommer att verka för att åsiktskorridoren i vårt land blir bredare igen. Sättet som debatter förs på hos oss, där alla som avviker från den dominerande åsiktsbubblan snabbt blir påhoppade och stigmatiserade, är ovärdigt en demokrati.
Samma poäng knöt Wagenknecht till ytterligare en kontroversiell punkt: geopolitiken. Hon tog sig själv som exempel på hur kvävande debattklimatet har blivit i Tyskland, eftersom hon själv har utmålats som ”prorysk” av partikamrater när hon förespråkat en förhandlingslösning på kriget i Ukraina, trots att hon bara säger sig ha upprepat vad många länder i det globala syd och till och med den amerikanska tankesmedjan Rand corporation har uttryckt.
– Det är er legitima rätt att ogilla oss, att rösta på ett annat parti eller att inte dela våra ståndpunkter. Men jag ber er att sakligt befatta er med det vi står för. Gör det inte på ett ovärdigt sätt genom att tillskriva oss åsikter vi inte har eller att sammankoppla oss med tvivelaktiga personer som vi inte har något att göra med.
Wagenknechts appell ser dock ut att ha fallit för döva öron. Hennes manöver hade redan på förhand kritiserats för att spela högerextrema krafter som Alternative für Deutschland (AfD) i händerna.
– Wagenknechts problem är att man behöver en stor social rörelse för att grunda ett nytt parti, och hon har inte det. Hon försöker vinna över väljare från extremhögern. Det är inte vårt mål, säger Janis Ehling till Flamman, och fortsätter:
– Det är ett bra mål om man gör det med social politik. Det är det vi försöker göra. Men Wagenknecht försöker göra det med främlingsfientlig politik, genom att attackera invandrare. Och det är omöjligt att stoppa invandring i ett kapitalistiskt samhälle.
Ett tecken på att Wagenknechts position inte längre är så kontroversiell som den länge varit är att Tysklands förbundskansler Olaf Scholz förra fredagen i en intervju med tidningen Spiegel sade att Tyskland måste ”utvisa dem som inte har någon rätt att stanna i Tyskland”. Det påminner om Wagenknechts ord under migrationskrisen 2015–2016 om att den som förverkat sin uppehållsrätt inte bör få stanna i Tyskland.
En annan kritik som har riktats mot Wagenknechts projekt är att det destabiliserar vänstern. Die Linke befinner sig i kris sedan valet för två år sedan, då partiet med nöd och näppe tog sig in i förbundsdagen. Sedan dess har avhoppen följt på varandra medan partiet slitits sönder av fraktionsstrider.
Sättet som debatter förs på hos oss, där alla som avviker från den dominerande åsiktsbubblan snabbt blir påhoppade och stigmatiserade, är ovärdigt en demokrati.
– Jag tycker inte att det är nödvändigt att grunda ett nytt parti. Det försätter oss och den tyska vänstern i stor fara, säger Janis Ehling.
– Vi upplever just nu den största krisen på 20 år. Vi har tappat över 10 000 medlemmar, en sjättedel av vårt medlemskap, på grund av kulturkrigen som har pågått mellan liberalerna och högern i Tyskland. Denna dynamik finns även i vårt parti.
En sådan fråga som Wagenknecht inte nämnde på presskonferensen är klimatpolitiken, där hon enligt Janis Ehling länge har företrätt en dubiös position.
– Hon är mer eller mindre emot klimatpolitik. Hon säger att klimatet bara är en fråga för hög- och medelinkomsttagare och inte för arbetare.
En partimedlem som är mer positiv till Wagenknechts projekt är riksdagsledamoten Andrej Hunko. Han tror att ett nytt parti kan bli en nyttig energiinjektion för den tyska vänstern.
– Jag tror att det kan föra in en positiv dynamik i tysk politik, eftersom många just nu inte känner sig representerade av något parti. Det finns ett vakuum kring flera frågor, till exempel den om en rimlig ekonomisk politik, social rättvisa, fredsinitiativ i Ukrainakriget och motståndet mot den krympande åsiktskorridoren, säger han till Flamman.
Enligt Andrej Hunko har Die Linkes ledarskap misslyckats att knyta an till arbetarväljare eftersom de har anammat etablissemangets syn på flera frågor och fokuserat för mycket på identitetsfrågor.
– De har anpassat sig till det grön-liberala etablissemanget och vänt sig allt mer till en urban woke vänster. I fallet kriget i Ukraina ledde detta till att man gav stöd till sanktionerna mot Ryssland, vilket påverkar den tyska ekonomin mer negativt än den ryska och särskilt arbetarklassen.
Denna anpassning har pågått i flera år medan väljarstödet stadigt har minskat menar Andrej Hunko, men ingen i ledningen har sett någon anledning att utvärdera den.
– De som motsätter sig denna trend, som Sahra Wagenknecht och andra, attackeras av den nuvarande partiledningen och de mest krigsvänliga journalisterna.
Han anser att Die Linke inte längre kan inta kritiska ståndpunkter i nya politiska frågor. Som exempel nämner han sättet som invandring används av det liberala etablissemanget, sättet som covid hanterades på i Tyskland, hur kriget i Ukraina används för att inleda en ny era av militarisering och konfrontation, samt hur ekonomin har försvagats till förmån för en stärkt amerikansk hegemoni.
– Jag ser inte en chans att vänstern kommer att vara företrädd i parlamentet efter nästa riksdagsval med denna utveckling. Jag är övertygad om att ett nytt parti har mycket större chanser att komma in i parlamentet.
Det gör inte Janis Ehling. Han tror att det nya partiet kanske kan göra bra ifrån sig i nästa års Europaparlamentsval, men utöver det har han svårt att se hur det ska göra avtryck.
– Det är svårt för Wagenknecht, för hon drar till sig många konservativa väljare men hennes anhängare står långt till vänster. Det kommer att bli svårt för dem att kombinera de grupperna i samma parti.
Som exempel nämner han Aufstehen, den kortlivade vänsterpopulistiska rörelse som Wagenknecht grundade 2018.
– Det kommer att bli ännu svårare än med Aufstehen. Hon ville leda den rörelsen själv, hon gillar inte att ha någon bredvid sig. Jag tror inte att hon kommer att ha någon framgång på längre sikt, men det utgör en stor fara för den tyska vänstern, säger Janis Ehling.
Andrej Hunko är dock optimistisk. Opinionsundersökningar indikerar att omkring 20 procent av de tyska väljarna kan tänka sig att rösta på ett parti lett av Wagenknecht.
– Det är så klart svårt att omsätta det i verkligheten. Men Sahra Wagenknecht är den klart mest populära vänsterprofilen i tysk politik. Den populariteten kommer av hennes förmåga att motsätta sig moraliserande propagandakampanjer som bara tjänar eliterna, säger han.
Janis Ehling håller med om att Wagenknecht har en unik status i tysk politik, men menar att hennes position inom partiet är allt annat än ny.
– Sahra Wagenknecht har kritiserat vår partiledning i 30 år. Det är inget nytt. Men hennes popularitet är ny. Och vi har ingen annan i partiet med samma profil eller karisma som hon. Det är ett problem.
Han räknar med att Die Linke kan komma att förlora några tusen medlemmar. Men det stora problemet är bland väljarna, särskilt i det forna Östtyskland där allt fler av partiets gamla väljare har gått över till AfD.
– Vi hade krisat i Östtyskland oavsett. Vi har inte lyckats värva nya medlemmar där, säger Janis Ehling, och nämner som exempel Rostock där 40 procent av partiets medlemmar är över 80 år gamla.
Die Linke förlorar ständigt små och mellanstora städer till AfD i öst, där de yngre är mer konservativa och de gamla medlemmarna och väljarna är döende.
– Denna kris skulle ha skett ändå, men konflikten runt Wagenknecht har inte hjälpt oss, säger Janis Ehling.
Trots faran som splittringen utgör tror han att Wagenknechts utträde också kan bli en möjlighet för Die Linke.
– Det kan bli en chans för oss att återfå vår styrka. Vår regering för en nyliberal politik för första gången på 15 år och klimatpolitiken är socialt orättvis. De gör nedskärningar i välfärden, det råder stort missnöje. När vi som parti kan tala med en röst igen hjälper det oss. Och det kunde vi inte med Wagenknecht.
