Matematiskt var resultatet egentligen det förväntade: att slå ihop Mileis egna röster i första valomgången med de på den traditionella högerns kandidat Patricia Bullrich ger bara det 53 procent. Ändå kom det som en överraskning för många: Milei hade i november framstått som mindre självsäker, och dessutom dominerat medieagendan mindre. Det fanns dessutom en allmän enighet om att den impulsive, nervöse Milei förlorat TV-debatten mot politikerveteranen Massa. 

Tiden mellan första valomgången var också, om inte direkt lugn, så i alla fall lugnare än väntat. Några dagar rådde brist på bensin och diesel med långa bilköer framför mackarna, men ett hastigt inkallat möte mellan Massa och bensinbolagen avhjälpte det tillfälligt. Den parallella växelkursen, som dagarna innan första valomgången rusade från 900 till 1 200 pesos per dollar, föll tillbaka till sin gamla nivå och överskred inte 1 000 pesos igen – vilket ledde till anklagelser från olika håll, antingen om att regeringen pressade ned priset genom hot mot operatörerna, eller att den svarta marknaden manipulerades av aktörer i syfte att destabilisera landet. 

Men en temporärt starkare valuta räckte uppenbarligen inte för att övervinna det djupa missnöjet med landets rådande situation. 

Fabian Cruz, programledare på den libertarianska radiokanalen Radio Antorchas, är också överraskad över valresultatet, men förståeligt nog mer positiv. Samtidigt har han en del reservationer. 

– Vi måste komma ihåg att det här inte betyder att 56 procent av de argentinska väljarna är libertarianer, säger Fabian Cruz till Flamman. 

– Det är lånade röster, inte ägda. Folk röstade på grund av att de är trötta på den rådande situationen, med skenande inflation och fattigdom. Och det gäller för Massa också. Han ska inte tro att 44 procent röstade på honom, de flesta av dem röstade mot Milei. 

De senaste månaderna och veckorna har det stuvats om i politiken. Milei har sedan valen i oktober i hög grad tonat ned sin aggressiva stil, och försäkrat väljarna om att han inte planerar chockartade nedskärningar – trots att det till stora delar står i hans valprogram. Han säkrade också stöd från Patricia Bullrich och ex-presidenten Mauricio Macri – vilket i sin tur lett att deras egen valallians i praktiken spruckit.

Det speglar ett återkommande mönster från många håll i världen, där ytterhögerns framryckningar leder till att den traditionella högern splittras i en del som närmar sig den och en annan som står kvar i mittenpositionerna. I den senaste gruppen finns bland annat Buenos Aires tidigare borgmästare Horacio Larreta, som tar avstånd från Milei utifrån argument som ”försvar för demokratin”.

Om han försöker genomdriva sitt program kommer det bli massivt motstånd i det politiska systemet, men framförallt på gatorna

Fabian Cruz medger att den traditionella högerns allians med Milei kan ha varit nödvändig för segern och på så sätt positiv, men är samtidigt skeptisk till den.

– Macri har aldrig tagit avstånd från Argentinas grundläggande problem, som är tilliten till staten. Han försökte inte ens göra några grundläggande förändringar när han var president.

Från regeringshållet, å andra sidan, representerade valet av Massa – som kallas ”pannkaka” för att han så många gånger tidigare vänt sig åt olika håll i politiken – som kandidat att lägga sig så nära mitten som det alls är möjligt. Mauro Ruiz Diaz tror inte det var fel.

– Stämningen bland folket gjorde det omöjligt att satsa på något annat. Om man ska leta efter fel måste man gå längre tillbaka i tiden. Det har skett en demobilisering av folkrörelserna. Ledare har distanserat sig från gräsrötterna och man har glömt att lyssna nedåt. 

Även om Mauro Ruiz Diaz är skeptisk till Mileis förmåga att styra landet ser han ett djupare problem som inte löser sig genom att han misslyckas som president.

– Det här skulle kunna bli en parentes på fyra år, som Bolsonaro i Brasilien. Problemet är bara att vi inte har någon Lula här. Det behövs en folkledare, och det var aldrig Sergio Massa, säger han.

Den närmaste tiden kommer troligen att bli orolig. Ingen vet till att börja med vad som kommer hända fram till maktöverlämnandet i december – att presidenten är en ”sittande anka” är ett problem när saker händer så snabbt i ekonomin. Efter Mileis seger rusade ”krypto-dollarn” – som fungerar 24 timmar om dygnet, medan andra finansiella marknader öppnar först på tisdagen – återigen upp över 1 100 pesos.

Men även tiden efter det är oviss. Fortfarande är det oklart om Milei kommer gå vidare med sina mest radikala förslag, framförallt att ersätta den nationella valutan med dollar. Den lilla strimman av hopp för peronismen är att det oväntat starka resultatet i oktober låter dem behålla kontrollen över senaten. Samtidigt är representanthuset uppdelat i tredjedelar mellan peronisterna, libertarianerna och den traditionella högern. Peronismen behåller också provinsen Buenos Aires, där 44 procent av befolkningen lever, medan Mileis allians inte har en enda egen guvernör.

– Om han försöker genomdriva sitt program kommer det bli massivt motstånd i det politiska systemet, men framförallt på gatorna. Det är där vi måste mobilisera, säger Ruiz Diaz. 

Och där är faktiskt, från ett helt annat perspektiv, Fabian Cruz enig med honom.

– De kommer att försöka göra livet omöjligt för oss. Jag säger inte att Milei måste agera med en hård hand där – att det handlar om repression och att skjuta – men åtminstone med en fast hand. Om lärarna går ut i strejk till exempel, som de gör hela tiden, då måste han tillämpa lagen mot dem.