Från israeliskt håll hette det att det var ett tragiskt missöde, men att tältlägret faktiskt låg utanför den angivna säkra zonen. Flera medier rapporterade så om nyheten, bland annat TT och New York Times.

Det är dock inte sant.

I veckan släppte konstnärsplattformen Forensic Architecture en analys som tydligt visar att lägret Tal al-Sultan ingick i det område som vid upprepade tillfällen omtalas av IDF som just en ”säker zon”. Människor som flydde till lägret trodde att det var säkert utifrån informationen de fått. Bland annat ett pressmeddelande som IDF gått ut med i december förra året.

Tre veckor före attacken utökades den humanitära zonen till att omfatta en längre bit av kuststräckan norrut och inlandet. Men samtidigt kapades den sydligaste biten, där lägret låg. Förändringen kommunicerades dåligt eller inte alls.

Det hindrade dock inte IDF från att fortsätta rekommendera de flyende att söka sig till den ”humanitära zonen” i Tal al-Sultan.

Forensic Architecture hänvisar till satellitbilder som visar hur tältlägret fortsätter växa mellan 6 maj, då zonens gränser drogs om, och attacken den 26 maj. Det visar att människor inte hade någon aning om att gränsen ändrats.

Dessa flygbilder hade IDF naturligtvis uppsikt över. Att lägret låg där det låg kom inte som en överraskning.

Att svenska och internationella medier upprepat militärens version beror sannolikt på att flera av dem har markerat ut Tal al-Sutanområdet utanför Rafah på sina kartor. Men det var inte där lägret låg. Det låg norr om staden, en bit ut.

Det beror sannolikt också på att informationen från IDF är tvetydig och snårig, något som blivit ett av dess signum. Forensic Architecture visar i samma analys att militären använder sig av ett system där Gaza delats upp i ett rutnät med numrerade fyrkanter eller ”block”. Vilken av dessa rutor man befinner sig i är inte lätt att förstå från marken utan bygger på satellitbildens allseende öga.

I en video på sociala medier från den 22 maj, fyra dagar före attacken, berättar militärens arabiska talesperson att den nya säkerhetszonen utökas från Deir al-Bilah i norr till blocken 2360, 2371 och 2373. Om detta innebär att de ingår eller inte är inget som framgår. Faktum är att den nya gränsen ser ut att vara dragen rakt genom fyrkanterna.

På en middag i höstas använde jag en klassisk röd- och vitrutig restaurangduk för att illustrera hur de administrativa ABC-zonerna fungerar på Västbanken. De som lyssnade var skarpa, kunniga och engagerade människor.

Ändå var det svårt. Det israeliska juridiska systemet känns ibland som en krossad iskub med tusen skärvor som flyger åt alla håll och smälter bort vid beröring.

Just ogreppbarheten har länge varit en central del av israelisk strategi. I stället för fullskalig annektering flyttas ett staket ett par meter här och en väg blockeras med en tillfällig bom där. Långsamt har något absurt blivit det nya normala.

Eyal Weizman, född i Haifa, arkitekt och grundare av Forensic Architecture, har sin bok Hollow Land från 2007 kallat det för förvirringen. Han säger att förvirringen av språk, geografi och juridik är en av Israels främsta taktiker. Dessutom en taktik med nervtrådar fastknutna i Henry Kissinger och hans uttryck ”konstruktiv otydlighet”.

Att undersöka situationer och påvisa händelseförlopp hela vägen in i rättskipningens rum hör till ovanligheterna på konstens arena. Men det är så Forensic Architecture arbetar. Sedan 2011 har de utvecklat metoder att ta vid där rättsväsendet ger upp eller sviker sina medborgare i arbetet med att sammanföra och analysera bevis vid brottsutredningar. Det är i stads- och landskapsrummen som brotten begås, smygande och gradvis. De trygga zonerna existerar helt enkelt inte.