Macrons extraval har satt fransk politik i gungning. Men medan flera högerpartier imploderar inför öppen ridå har vänstersidan lyckats samla sig oväntat snabbt i en ”folkfront” för att stoppa Le Pen.
I söndags kväll gick den välkammade 28-årigen Jordan Bardella – som Marine Le Pen kallar ”Lejonungen” – upp på en scen i Paris. Publiken som skanderade hans namn viftade med trikoloren i takt med den pumpande syntbasen i ”March of progress” av Malo.
Något progressivt framsteg var det dock inte som den nyblivne EU-parlamentarikern beskrev i sitt tal.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Fransmännen har uttryckt sin tillgivenhet till Frankrike, till sin suveränitet, sin identitet, sin säkerhet och sitt välstånd, sade han och fortsatte:
Fransmännen har ikväll röstat för att Europa ska ta tillbaka kontrollen över migrationen
– De har också uttryckt sin preferens för ett nationernas Europa. Fransmännen har ikväll röstat för att Europa ska ta tillbaka kontrollen över migrationen, för att staten ska återta kontrollen över varje kvadratmeter av dess territorium, för försvaret av sin köpkraft, för skyddet av våra arbeten, våra industrier, och våra bönder mot orättvis konkurrens.
Bardella hade anledning att fira. Resultatet innebar ännu en valframgång för hans och ledaren Marine Le Pens högerextrema parti Nationell samling. Samma kväll samlades tusentals demonstranter i Paris för att protestera mot partiet som ökade sina EU-parlamentsledamöter med 7 till 30, vilket gör det till Europaparlamentets enskilt största parti.
– Det historiska avståndet mellan presidentens majoritet och det största oppositionspartiet innebär ett svidande förkastande av den politik som förts av president Emmanuel Macron och hans regering, fortsatte Bardella. Republikens president kan inte ignorera det budskap som fransmännen skickat.
Det gjorde han inte. Bara någon timme senare meddelade Macron att han skulle hålla ett tv-sänt tal till nationen. Sittandes vid ett podium i Élysée-palatset, med böljande trädkronor bakom sig, förklarade han att situationen i den franska Nationalförsamlingen, där Macrons parti saknar majoritet sedan valet 2022, har blivit allt mer ohållbar under den gångna mandatperioden. Detta eftersom ”extrempartier” och demagoger, däribland vänsterpartiet Okuvade Frankrike, omöjliggör en koalition som kan styra landet. Det faktum att presidentens parti Renässans och dess valallians just hade förlorat 10 av sina 23 ledamöter i Europaparlamentet gjorde läget ännu mindre hållbart.
Det enda återstående alternativet var enligt president att utlysa extraval:
– Jag har beslutat att åter ge er beslutet över vår parlamentariska framtid via val. Jag upplöser därför ikväll Nationalförsamlingen.
Beskedet var lika oväntat som förvirrande. Macrons argument var att väljarna måste få säga sitt om det förändrade styrkeförhållandet mellan de franska partierna i Bryssel. Exakt vilken politisk kalkyl som ligger bakom Macrons beslut är dock oklart.
– Macron är besatt av tanken på att stå ensam, i mitten av det politiska landskapet. Men efter sju år av föraktfull, antisocial och främlingsfientlig politik har han förlorat det stöd han behöver för att styra. I EU-parlamentsvalet fick både Nationell samling på ena sidan och de sammanlagda vänsterkrafterna på den andra dubbelt så stort stöd som hans egen lista.
Det är vår uppgift att resa oss och bli det positiva alternativet till fascismen
Det säger Manon Aubry, toppkandidat för vänsterpartiet Okuvade Frankrike, som ökade med 3 till 9 ledamöter i EU-parlamentet, till Flamman. Hon menar att Macrons beslut är ett försök att återigen framställa sig som den enda kraften som kan stå emot Marine Le Pen.
Söndagens resultat ses som en fortsättning på de senaste årens kräftgång för Macrons en gång så effektiva mittenpolitik. För att legitimera sin position menar Manon Aubry att Macron nu försöker neutralisera såväl vänster- som höger-oppositionen och göra valet till ännu en folkomröstning om Marine Le Pen, där han utgör nej-sidan.
– Men hans strategi håller på att misslyckas och det är nu vår uppgift att resa oss och bli det positiva alternativet till fascismen.
Det har hennes och andra vänsterpartier också lyckats med.
I måndags, mindre än en dag efter Macrons tal, meddelade sju partier, däribland Okuvade Frankrike, Socialistpartiet, Kommunistpartiet och De gröna, att de har bildat en ny valallians. Beskedet var desto mer oväntat då en liknande allians, kallad Nupes, bröt samman i interna bråk efter att den bidragit till att beröva Macron en parlamentarisk majoritet för två år sedan.
Den nya alliansen skiljer sig dock från Nupes, menar Manon Aubry, i det att den är helt inriktad på att stoppa extremhögern från att komma till makten. Det märks också i det nya namnet ”Nya Folkfronten” – en referens till den folkfrontsregering bestående av socialister, kommunister och andra vänsterkrafter som kom till makten under premiärminister Léon Blum 1936 för att stoppa en fascistisk valseger i Frankrike.
Vi erbjuder ett alternativ till extremhögern baserat på en stärkt demokrati, solidaritet, social rättvisa och skydd av miljön
– Det som driver enigheten mellan vänsterns och de grönas krafter i Frankrike i dag är en stark antifascistisk solidaritet. Emmanuel Macron har utlyst extraval och Nationell samling har chans att vinna om tre veckor. Macron kan inte längre tygla monstret han har gött med sin allt mer antisociala, auktoritära och främlingsfientliga politik, säger hon och fortsätter:
– Vi har enats för att skapa den enda kraften som kan stå emot extremhögern i Frankrike. Nya Folkfronten är bredare än Nupes-avtalet och bättre förankrat i fackföreningsrörelsen och civilsamhället. Vi erbjuder ett alternativ till extremhögern baserat på en stärkt demokrati, solidaritet, social rättvisa och skydd av miljön, säger hon.
Konkret går överenskommelsen liksom för två år sedan ut på att samtliga partier drar tillbaka sin kandidat i den valkrets där ett annat parti i fronten har större chans att vinna. Eftersom Frankrikes valsystem präglas av ett slags minipresidentval i enmansvalkretsar i två omgångar innebär det att en vänsterkandidat har större chans att gå till andra omgången i stora delar av landet än om de hade gått till val var och en för sig. I många valkretsar innebär det att vänstern lär slå Macrons parti och ställas mot Le Pens i en andra omgång. Okuvade Frankrike kommer att toppa listan i 229 valkretsar, Socialistpartiet i 170, De gröna i 92 och Kommunistpartiet PCF i 50.
Men trots det oväntat snabba avtalet har uppgifter gjort gällande att flera stötestenar finns mellan partierna. Bland annat ska de ha haft svårt att enas om inställningen till krigen i Palestina och Ukraina. Men Manon Aubry menar att det är överdrivet.
– Det finns ingen allvarlig oenighet. 2022 hade vänstern och de gröna partierna redan antagit ett gemensamt regeringsprogram. Denna gång har vi på två dagar gjort stora framsteg i utvecklingen av en politisk plattform som innehåller gemensamma positioner i internationella och europeiska frågor som har uppstått sedan 2022. I förhandlingarna har deltagare med en gemensam förståelse av det hot som extremhögern utgör lagt sina fejder och egon åt sidan och antagit utmaningen.
En annan potentiell källa till konflikt är vem som ska leda alliansen. Nupes var till stor del Jean-Luc Mélenchons projekt eftersom det presenterade honom som sin kandidat till premiärministerposten. I dag anses Mélenchon vara en alltför kontroversiell figur för att göra anspråk på den posten, trots att han är ledare för Okuvade Frankrike, inte minst efter att ha försökt hindra polisen från att genomsöka hans partis huvudkontor 2018 genom att deklarera att det är han “som är Republiken”.
Det finns ingen allvarlig oenighet
Det andra alternativet är Socialistpartiets nya stjärnskott Raphaël Glucksmann, som just valts in i Europaparlamentet. Men eftersom han i tisdags avvisade den nya valalliansen är han otänkbar som premiärministerkandidat. Enligt tidningen Libération återstår därför François Ruffin från Okuvade Frankrike som den troligaste kandidaten.
Den tidigare chefredaktören för vänstertidningen Fakir sitter redan i Nationalförsamlingen för Okuvade Frankrike och är en av de mest populära vänsterpolitikerna i landet. Det var också han som tog initiativet till Nya Folkfronten. Bra timmar efter Macrons tal skapade han hemsidan ”Front Populaire 2024”, som låg till grund för avtalet.
– Mélenchon som premiärminister är inte längre tänkbart. Eftersom vi inte kan kampanja för ”Glucksmann som premiärminister” kan Ruffin utgöra en medelväg, säger en anonym källa från Socialistpartiet till Libération.
Folkfrontens chanser ser relativt goda ut. I den senaste opinionsmätningen får alliansen 28 procent, bara 3 procentenheter bakom Nationell samling. Eftersom det trotskistiska partiet NPA sedan dess har anslutit sig till fronten kan den siffran dessutom justeras upp något. Samtidigt samlar Macrons Renässans bara 18 procents stöd. Läget ser dessutom bättre ut efter att ett försök att skapa en motsvarande front på högerkanten ser ut att ha misslyckats.
I tisdags, en dag efter beskedet om Nya Folkfronten, meddelade det gaullistiska högerpartiet Republikanernas partiordförande Éric Ciotti att hans parti tänker bilda allians med Le Pens Nationell samling, för att skydda Frankrike från ”hotet” som vänstern, och i synnerhet det ”antisemitiska” Okuvade Frankrike, utgör.
Beskedet ledde till ramaskri och en rad bisarra scener. Mitt under en tv-intervju utanför partihögkvarteret kunde man se hur den feministiska ekosocialisten Sandrine Rousseau dök upp bakom Ciotti och anklagade honom för att förråda landet.
– Era smädelser smickrar mig, svarade partiordföranden.
Ciotti hade dock inte ens sitt parti med sig. En grupp tunga parlamentsledamöter meddelade direkt att han inte hade deras stöd och att de tänkte avsätta honom. I onsdags försökte Ciotti förekomma dem genom att låsa in sig i partihögkvarteret där ett extrainkallat möte om hans framtid skulle äga rum. Mötet hölls i stället på ett museum och slutade med att Ciotti uteslöts.
Era smädelser smickrar mig
Det hindrade honom inte från att ta över partiets X-konto, ockupera partihögkvarteret och – som i en scen ur The Office eller Veep – meddela den samlade pressen från en balkong att hans kollegers förfarande var regelvidrigt och att han tänker fortsätta som partiordförande.
Samtidigt utspelade sig i en annan del av Paris nästan lika melodramatiska scener, när ledaren för högerextrema Återerövring, Éric Zemmour, under en presskonferens meddelade att han utesluter fyra av partiets fem nyligen invalda EU-parlamentsledamöter – däribland toppnamnet Marion Maréchal Le Pen. Anledningen är att de ska ha hållit förhandlingar med Marions moster Marine Le Pen om en potentiell valallians mellan partierna. Enligt Zemmour var Marion och hennes kolleger inget mindre än ”professionella förrädare”.
Någon gemensam högerextrem front ser därför inte ut att bildas. Men det betyder inte att hotet från extremhögern har minskat, enligt Manon Aubry. Macron kan lika gärna få finna sig att samarbeta med en premiärminister vid namn Jordan Bardella som med François Ruffin under sina sista tre år som president.
– Nationell samling kommer inte att göra gemensam sak med de konservativa och fascisterna, utan snarare försöka neutralisera dem och ta över det högerextrema och konservativa utrymmet. Nationell samling kommer att gå framåt väldigt starkt i det stundande valet, säger hon och fortsätter:
– Men vi genomgår nu ett snabbt tektoniskt skifte i vårt politiska landskap, och mycket kan hända. De konservativa ligger i spillror, Macron har förlorat sitt stöd under sju år och har orsakat kaos, medan vänstern är mer enad och besluten än någonsin. Vi kan stoppa extremhögern, och kanske till och med vinna valet.