”Jag såg inte först vem bilden föreställer, sedan förklarade någon att det var Wisam.”
En vän skickar en bild på sin fängslade vän över meddelandetjänsten vi använder. En mager man med svarta shorts och badtofflor sitter på en kontorsstol intill ett litet element på hjul och en shisha. Axlarna är nedsjunkna axlar men ansiktet bär ett lättat uttryck. ”Militären har många fängelser nu”, säger han. ”Några är här på Västbanken och några är nere i Negev.”
Det var i mars. Kort därefter blev fängelserna i Negev världsnyheter. I maj släppte CNN vittnesmål om systematisk tortyr på militärbasen Sde Teiman. Långa rader av palestinska män med förbundna ögon. Vittnesmål om amputationer utförda efter skador från handbojor. En ständigt närvarande stank från obehandlade sår som fått ruttna. Fångar i blöjor.
Måndagen den 29 juli stormades samma bas av religiösa och högerextrema israeler – till försvar för de nio reservister som åtalas för våldtäkt mot en palestinsk fånge. Senare samma dag stormade grupperna också militärbasen Beit Lid, där de anklagade hölls. Demonstranterna skanderade ”förrädare” mot dem som försökte stoppa upploppen.
I folkmassan som stormade basen fanns kulturarvsministern från extremistpartiet Judisk makt
Debatten som följde visade på ändlösa djup i sprickan som går rakt genom det israeliska samhället.
Den råa våldtäkten och skadorna den åsamkade offret har fått världens uppmärksamhet. Ändå försvarade flera politiker våldsverkarna. I många israelers ögon är soldaterna hjältar i kriget mot Hamas. Att de ska bestraffas för sin nödvändiga hårdhet ses som befängt. I folkmassan som stormade basen fanns kulturarvsministern från extremistpartiet Judisk makt och två knessetledamöter från Judisk makt respektive Religiös sionism. En av dem tog sig genom staketet utan att stoppas.
Samtidigt har andra tagit avstånd från vad man ser som destabiliserande element, som att de hotar landet inifrån genom att distrahera militären från den förvärrade situationen med Libanon. Försvarsminister Yoav Gallant har anklagat den högerextrema polisministern Itamar Ben Gvir för att ha underlättat upploppen.
Men soldaterna agerar inte i ett vakuum. Bara dagar efter upploppen släppte FN en rapport som granskar villkoren för de som frihetsberövas efter 7 oktober. Det är tung läsning. På den palestinska sidan har tiotusentals människor arresterats utan rättegång. De redan hårda miljöerna har blivit betydligt värre. Minst 35 palestinska fångar har dött.
Rapporten beskriver frekventa vittnesmål om sexuellt våld, inklusive elstötar mot könsorgan och anus, hot om våldtäkt och våldtäkt. En fånge som släppts från fängelset Ofer vittnar om hur nakna fångar tvingades ligga på hög och hur han själv blev våldtagen av en soldat med en grönsak medan andra soldater filmade med sina mobilkameror. I november förra året skrev Itamar Ben Gvir uppskattande på X om de hårdare tagen mot fångarna. Han listade då mörka celler, järnsängar, toaletter med hål i golvet och nationalsången ”Hoppets hymn” som ständigt spelar i bakgrunden.
En frisläppt man beskriver hur han tvingades att dricka alkohol och hur han blev misshandlad framför sin son
Utöver dem som arresterats i Gaza beskriver rapporten massarresteringar på Västbanken. De frihetsberövande tvingas sova i överfulla celler på golvet utan filtar eller täcken. De berövas möjlighet till fysisk hygien, även mensskydd. Inga personliga tillhörigheter tillåts, ingen information från omvärlden och ingen kontakt med anhöriga eller juridiskt ombud. Detta berättade min vän om i mars, innan dess att världen vaknade. De intagna får utstå slag, förnedring och hot. De förhindras att be och en frisläppt man beskriver hur han tvingades att dricka alkohol och hur han blev misshandlad framför sin son.
Israeliska myndigheter och militär ska medvetet ha riktat in sig på aktivister, politiska figurer, journalister och representanter och anställda på olika människorättsorganisationer. Familjemedlemmar ska ha arresterats för att tvinga fram efterlysta personer.
Nu finns vittnesmålen tryckta i en FN-rapport, samtidigt som WHO varnar för att polio sprids i Gaza. Senast igår kom en rapport från människorättsorganisationen B’tselem, där israeliska fängelser beskrivs som ”de facto tortyrläger” baserat på vittnesmål från insidan.
Så hur agerar Sveriges regering? I maj uppmanade EU-kommissionen Sverige att ta emot sjuka patienter från Gaza, något de tre rödgröna partierna ställer sig positiva till. Men till skillnad från bland annat Norge har regeringen inga sådana planer.
”Sverige följer utvecklingen, inkommande förfrågningar och utvärderar kontinuerligt hur det svenska stödet bäst utformas”, skriver sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) till Göteborgs-Posten (26/7). Vilket låter misstänkt likt att göra ingenting.
