Inrikes 14 augusti, 2024

Bajsvatten i lyxhuset: Oscar Properties väg mot ruinen

Oscar Properties gjorde sig ett namn genom att anlitat stjärnarkitekter till flera glassiga, iögonfallande projekt. I dag befinner sig bolaget på randen till konkurs.

Nyligen begärdes fastighetsbolaget Oscar Properties i konkurs, efter 20 skandalfyllda år. Men vd:n Richard Bagge tror att bolaget fortfarande kan räddas. ”En avatar tänker utan känslor”, säger han.

Det knackar på dörren på södra Djurgården i Stockholm. Några timmar senare är lägenhetens ägare två båtar fattigare, och har blivit av med danska designfåtöljer, tavlor, skulpturer, ett bord för 130 000 kronor, en byrå för en halv miljon och 880 000 i kontanter. 

Det är inget inbrott som pågår, utan ett myndighetsbesök. I början av augusti slår Kronofogden till efter många års katt-och-råtta-lek, och får med sig egendom för över två miljoner kronor – kvarstaden, det totala belopp de enligt domstol får lägga beslag på, ligger på över 52 miljoner.

Oscar Engelbert har inte haft sitt livs roligaste sommar. 

Annat var det 2016, när han gifte sig med Giovanna Battaglia, modell och konstnärlig chef för diamantföretaget Swarovski. Bröllopet ägde rum på den italienska lyxön Capri, pågick i fyra dygn och beskrevs som ”tidernas mest överdådiga” av New York Magazine. 

Bolaget han grundade 2004 – Oscar Properties – har vid samma tidpunkt börjat göra sig ett namn på allvar, och anlitat stjärnarkitekter till flera glassiga, iögonfallande projekt. Man har varit börsnoterade i några år, och över tusen lyxbostäder är under produktion. Flaggskeppet Norra Tornen, de bruna, Lego-liknande tvillingskraporna i Vasastan som ska förändra Stockholms stadsbild, har precis börjat byggas. Allt går fortfarande spikrakt uppåt.

Året därefter kommer det första stora raset. ”Luften gick ur marknaden för dyrbara premiumlägenheter”, som Expressen beskriver det, och efter hösten 2017 hämtar sig Oscar Properties aldrig till samma höjder. Samma höst grips styrelsens ordförande Jakob Grinbaum, misstänkt för grovt insiderbrott. Förundersökningen läggs ned 2021.

Jo, men du får inte tänka med känslor här. Känslor i affärer, det blir alltid fel.

Oscar Engelbert själv tar det med fallskärm och flytväst – han säljer många av sina aktier innan raset, och lyckas få lån på en halv miljard förlängda. Pengarna från Oscar Properties använder han till att diskret starta ett nytt fastighetsbolag, Parkgate, vid sidan om.

Det är varken första eller sista gången bolaget klarar sig ur en kris med en hårsmån, och inte heller sista gången grundarens agerande får affärspartners att se rött. Erik Selin, en annan fastighetskung, stöttade företaget redan 2007 och är under många år god vän med Engelbert. Parkgate kommer att driva en sista kil mellan dem – när Kronofogden till slut knackar på Oscar Engelberts dörr, är det för att Selin stämt både Parkgate och Engelbert personligen för att ha brutit ett avtal.

Dagar efter razzian mot lägenheten den 1 augusti sitter Oscar Properties i konkursförhandlingar hos Tingsrätten. Krisen hägrar igen. Bostadsrättsföreningen Innovationen, som hör till ett av Norra Tornen, har för andra gången begärt bolaget i konkurs på grund av en obetald skuld på 15 miljoner till föreningen. Denna gång har även Skatteverket anslutit sig till målet, och begär detsamma.

När Kronofogden tar en närmare titt på siffrorna börjar det svindla. De sammanlagda skulderna har hopat sig till 3,5 miljarder kronor, och bolagets tillgångar går bara upp till knappa 1,5 miljarder. Man finner inget som kan täcka det gapande hålet i ekonomin. Oscar Properties ansöker om rekonstruktion, och vädjar om att målet ska läggas på is tills vidare. Tingsrätten ger ett blankt nej. Alla yrkanden avslås, och förhandlingarna är slut efter bara 20 minuter.

Onsdag kväll samma vecka skickas ett pressmeddelande ut, undertecknat av bolagets nya vd Richard Bagge. Han utsågs till chef den 17 juni, inte ens två månader tidigare, då med ett PM som talade om ”goda förhoppningar” om rekonstruktion. Bagge tyckte då att arbetet skulle bli ”utmanande och spännande”. 

Nu tycks förhoppningarna ha grusats, och den 73-åriga vd tröttnat på att formulera sig professionellt. I PM:et står bland annat:

”Det var ett tråkigt besked. Tingsrätten hänger upp mycket av sitt resonemang på frågan om bolagets ’livskraft’. Att de tycker det saknas. De förstår inte att man i ett attraktivt skal kan anskaffa ny, annan verksamhet. De tycks resonera att ’skomarkar’n ska förbli vid sin läst’. No matter what. En gång fastighetsbolag, alltid fastighetsbolag, tycks de resonera. […] Deras utslag i dag [vittnar] om ren och skär okunnighet. Inte om juridik men om hur världen fungerar utanför tinghuset.”

– Är det gamla Norrskensflamman? Socialdemokratisk färg?

När Flammans reporter ringer upp Richard Bagge för andra gången svarar han, och vill gärna förklara läget. Värdet på fastigheterna har skrivits ned kraftigt då man nu räknar på säljvärdet, eftersom revisorerna inte ser hur bolaget kan överleva tillräckligt länge för att garantera ”fortsatt drift” och räkna på bruksvärdet. 

Planen han ser framför sig är att bolaget efter rekonstruktion ska bli ett så kallat special purposes acquisitions company (SPAC), ett börsnoterat men inaktivt företag som främst fungerar som genväg för ”riktiga” företag som vill in på börsen. Ett ”attraktivt skal”, som ska fyllas med ”annan verksamhet” – inte nödvändigtvis fastigheter, så länge själva bolaget överlever.

Frågan är om skalet Oscar Properties är särskilt attraktivt, med det rykte man har i dag.

– Ja. Med en skuldrensad balansräkning, så definitivt. Absolut. Inget snack om saken.

Richard Bagge tillägger:

– Vi försökte ju redan den 19 juli att byta namn på bolaget, men det gick inte igenom på stämman. Det röstades ned.

Lyx. 2017 påbörjas skrytbygget Innovationen, det högsta av tvillingskraporna Norra Tornen, att byggas.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Vid en eventuell rekonstruktion är han också, i tredje person, ”rätt säker” på att ”den första som ryker kommer att vara Richard Bagge”. Vad som då skulle återstå av dagens Oscar Properties är inte helt klart.

Klart är att vd:n fortfarande tror på en framtid för bolaget, bland annat då han menar att en konkurs skulle kunna bli en stor förlust även för BRF Innovationen. Som det formuleras i pressmeddelandet:

”Vid en konkurs blir utfallet för dem noll, zilch som man säger på engelska. Det har jag försökt förklara för dem såå många gånger, både på tel o mail.”

Flammans reporter frågar om inte det är rimligt att Innovationen känner att förtroendet för Oscar Properties förbrukats.

– Jo, men du får inte tänka med känslor här. Känslor i affärer, det blir alltid fel. Du måste tänka som en avatar. En avatar tänker ju utan känslor, agerar och tänker som en robot. Med det menar jag att du måste vara hundra procent rationell i det här läget, och det enda rationella ur deras synvinkel är att vi överlever genom att rekonstruktionen beviljas.

I tidningen Resumé beskrivs Richard Bagges pressmeddelande som ”minst sagt känsloladdat” och ”författat i ren ilska och affekt”, snarare än 100 procent rationellt. Hela PM:et publiceras oredigerat i Affärsvärlden, enbart illustrerat av chockade reaktions-Gif:ar. Båda rubrikerna kallar tilltaget ”galet”.

Kanske krävs en liten gnutta galenskap för att behålla den 73-årige Richard Bagges lugn, i en minst sagt galen situation. Han inleder årsredovisningen 2023 med att vänner ”har hört av sig och kallat mig alla möjliga saker” sedan han tillträdde, och att ”varje dag är en kamp för överlevnad, men det ska lyckas”. Ett av förslagen för företagets överlevnad längre ned på sidan är att ”leda in verksamheten t.ex. på AI” i stället för fastigheter. ”Där finns många uppslag.”

Det kändes kanske inte som genuin lyx från hantverksskicklighet. Det ligger lite MTV Cribs-rikedom över allt. 

Richard Bagge radar under intervjun upp flera som lämnat bolaget hastigt det senaste året, inklusive Oscar Engelbert – som ett tag satt i styrelsen helt ensam. Att Engelbert ”inte övergett skutan” än beskrev Bagge i samma årsredovisning som ”ett villkor” för att han skulle gå med på att bli vd. 

Trots allt verkar Bagge inte se sig själv som styrman på ett sjunkande skepp som kaptenen redan lämnat. Han upprepar på självsäker stockholmska att ”det här är business”, och fortsätter prata om vikten av att tänka och agera rationellt. Samtidigt förklarar han hur ”riktiga entreprenörer” – som Henry Ford och Ingvar Kamprad, ”vilken kille!” – inte bara drivs som robotar, utan också måste gå på passion och känsla. Budskapet är motsägelsefullt, men optimismen går inte att ta miste på.

Året är 2017. I den framväxande Hagastaden börjar Oscar Properties mest ikoniska bidrag till Stockholms stadsbild ta form – Innovationen, det högsta av tvillingskraporna Norra Tornen. Huset ska bli 120 meter och 35 våningar högt, och fyllas med lyxlägenheter av senaste snitt. Tornet växer sig allt högre under året, i takt med att bolagets aktiekurva dalar allt lägre. Ingen vet ännu att Innovationens bostadsrättsförening också kommer att bli de som till slut får ned Oscar Properties på knä.

Arbetsmiljön på bygget kallas ”usel” i tidningen Byggnadsarbetaren. Hissen går sönder stup i kvarten, och arbetare tvingas vänta i 40 minuter för att ta sig upp. Från våning 25 till 37 saknas bygghiss helt, och de tvingas släpa utrustning i trapporna. Personer som ska flytta in dyker upp på det ofärdiga bygget ”bara för att titta på utsikten”, och bolaget fortsätter stressa på takten. ”Erik”, en intervjuad hantverkare, utnämner Norra Tornen till ”det absolut värsta bygge jag har varit på någonsin”.

Flamman pratar med en person som hyrde en lägenhet svart i Norra Tornen en kort period, och hade blandade erfarenheter av den utlovade premiumupplevelsen. ”Regnduscharna” får högt betyg, medan hissarna med touchscreen var ökända för att strula – ”som att använda en app med dåligt gränssnitt”. 

– Det kändes kanske inte som genuin lyx från hantverksskicklighet. Det ligger lite MTV Cribs-rikedom över allt. 

Han minns även en ”ständig ängslan” när han hörde grannar, som köpt bostadsrätt och planerat bo kvar längre, diskutera ifall köpet varit en bra idé eller inte. Inflyttning påbörjas som planerat i slutet av 2018, men de ohållbara förhållandena på byggarbetsplatsen tycks ha lämnat spår under den putsade bruna fasaden.

Vi försökte ju redan den 19 juli att byta namn på bolaget, men det gick inte igenom på stämman. Det röstades ned.

För flera boende byts regndusch ut mot avloppsläckage – som i minst ett fall droppar genom golvet, ned i grannens vardagsrum. Fel sorts avloppsventiler har monterats, frusit fast under vintern, och orsakat stopp i hela systemet. ”Det stank skit”, säger Håkan Eriksson, vd på underleverantören Eriksson VVS, och kallar även han situationen i Norra Tornen ”det värsta jag har sett”. Ett 20-tal boende får lämna sina lägenheter.

I skuggan av huvudstadens paradbyggen ser sakerna inte ljusare ut. Vd Richard Bagge förklarar för Flamman att man aldrig egentligen gått in för att vara ”bra hyresvärdar” utan att Oscar Properties länge enbart ville bygga hus och sälja vidare dem till bostadsrättsföreningar. Men tiderna har som sagt förändrats.

 – När marknaden för lyxlägenheter dog började man tänka i andra banor, köpte upp fastigheter och blev ett mer ”vanligt” fastighetsbolag. Vi har ju fortfarande två kåkar med bostäder i, det är en mindre del av hyresintäkterna, men de finns kvar.

Vilka är det?

– En kåk i Helsingborg och en i Skövde. Men ingen av dem har Oscar Properties uppfört, utan de har köpts efter att marknaden för utveckling av ”bättre bostäder” i Stockholm dog. Det är ju nåt helt annat, det är begagnade kåkar kan man säga.

Företaget äger alltså i dagsläget ett dussin fastigheter runtom i landet, som man inte själva har byggt men nu är hyresvärd för – motsatsen till den affärsmodell man tänkt sig. Två av dessa innehåller hyresbostäder, och båda har förärats varsit chockerande reportage i Hem & Hyra. 

Grundaren. Oscar Engelbert startades Oscar Properties 2004. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

I det gamla Swedbankhuset i Skövde visas bilder på överfulla soprum som behövt saneras av kommunen, och boende berättar om när strömmen stängdes av i flera dagar för att Oscar Properties inte betalat sina fakturor till elbolaget. Även här har en viktig hiss varit ur funktion i månader – den bilhiss som gör att de boende kan komma åt sina garageplatser. I Helsingborg har situationen med sophämtning och städning varit minst lika illa, och man har dessutom börjat få allt större problem med olustiga besök. Dörrar till garage och förråd har brutits upp, låskolvar plockats bort, och flera hyresgäster har varit med om hur maskerade män knackat på dörren.

– Det ser ut som i en skräckfilm, säger Tristan, en av de boende, till Hem & Hyra. Han och hans fru planerar att flytta inom kort, och ser ingen bättring.

– Jag tror inte det kommer att ta slut. Man kan inte bo så här.

Richard Bagge får mot slutet av intervjun frågan om var, och hur, han själv bor.

– I en BRF. I Stockholm.

Vilken del av stan?

– Irrelevant, tycker jag.

Det visar sig vara övre Östermalm, några av Stockholms allra dyraste kvarter. Ett stenkast bort från vdn:s adress ligger flera Oscar Properties-projekt, som alla dragits med numera välbekanta problem. ”Långvariga besvär” med ventilation, isolering som behövts läggas om från grunden och fuktskadade lägenheter.

När Flammans reporter konfronterar vd:n Richard Bagge angående hur mycket av ett ”attraktivt skal” det krisande bolaget egentligen är, om till och med namnet kommer behöva bytas ut, svarar han skämtsamt att ”Attraktivt Skal AB” nog kunde vara ett bra namn.

Det är, om inte annat, en sammanfattning av Oscar Properties filosofi som både frustrerade byggarbetare i en trasig hiss och nyinflyttade boende med bajsvatten i designvardagsrummet förmodligen hade kunnat skriva under på. Om skalet mot alla odds kommer att fyllas med attraktivt innehåll framöver, eller om fasaden till slut rasar, återstår att se.

Men måndagen den 12 augusti ser, osannolikt nog, inte ut att bli lika mycket av en dödsstöt som förväntat. Bostadsrättsföreningen valde i sista sekund att dra tillbaka sin konkursansökan, efter hemliga förhandlingar om förlikning. Många miljoner saknas och frågetecken kvarstår, men den omedelbara konkursen har man lyckats lirka sig ur ännu en gång. Aktien har klättrat, för första gången på länge.

Richard Bagge kommenterar dagen med ett nytt pressmeddelande – som avslutas betydligt muntrare:

”Vi tittar inte bakåt utan framåt. Som Centerpartiet… ;)”

Flamman har sökt Oscar Engelbert för en kommentar. 

Kommentar/Kultur 07 mars, 2026

SVT: s ”Mammor” får mig att aldrig vilja föda barn

Mammor gör det än mer rimligt att förbli barnlös, menar skribenten. Foto: SVT.

Efter allt tjat från politiker om att vi unga kvinnor föder för få barn hoppar SVT på kärnfamiljstrenden med serien Mammor. För det är såklart vårt fel. 

Med ett gäng influerare hoppas SVT kunna nå unga kvinnor och – antar jag – inspirera dem till att skaffa barn. Jag som varken är särskilt intresserad av barn eller influerare, klickade mig ändå in på serien när jag låg hemma sjuk häromveckan. Fråga mig inte varför. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 07 mars, 2026

Lapidus är för kär i sina stereotyper

Brottslingen och hans advokat. Ann Heberlein hade önskat mer av en modern advokatserie. Foto: SVT.

Advokaterna är snygga, kontoren dyra och kvinnorna schabloner. Jens Lapidus juristthriller Hundarna gör inget nytt av en uttjatad miljö.

Det görs inte tv-serier om alla yrken. Hur ofta kretsar en komedi runt en förskollärare? När utspelar sig ett drama på ett kommunkontor i en mellanstor stad, med kommunikatörer och strateger i bärande roller? Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?

Filmer och tv-serier om läkare och advokater i storstan går det däremot 13 på dussinet. Nu har SVT släppt ännu en advokatserie, Hundarna, efter en idé av juristen och författaren Jens Lapidus. Lapidus slog igenom med Snabba cash för 20 år sedan och har därefter skildrat gängkriminaliteten, ur de kriminellas perspektiv i flera böcker.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 06 mars, 2026

Ann Heberlein – du är förlåten!

Författaren Ann Heberlein gästade Flammans tv-program Grillen.

Har du sett att Ann Heberlein är ny skribent i Flamman?

Hon har skrivit med den äran – om överklasshedonism, Epstein och Gisèle Pelicot.

I går intervjuade jag henne i vårt tv-program Grillen, där hon förklarade varför hon är besviken på den moderata regering som hon själv röstade fram. Fram till 2024 var hon stabschef för Moderaterna i region Skåne och hon har skrivit flera böcker, senast Moraliskt kapital.

Där citerade hon oväntat nog Flamman flera gånger, inte minst vårt temanummer om 2014 års identitetspolitiska yra. Hon skriver där att det i dag framför allt är högern som vill vinna status genom att signalera (ond) moral – nu senast genom irrationella och hjärtlösa tonårsutvisningar.

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen.

Många har glatts över hennes texter. Men en handfull av er har också grymtat. Ska man verkligen förlåta någon så enkelt för att ha röstat på Tidöregeringen? Andra menar att hon borde ha förstått vilken rörelse hon stödde. ”Hur kunde Ann Heberlein inte se högerns lögner tidigare”, undrar Lotta Ilona Häyrynen i Dagens ETC. ”Det här var nämligen visst vad ni röstade på. Vi har förklarat det för er hela tiden.”

Jag har flera invändningar mot det resonemanget.

Hur stängd man ska vara inför möjligheten att man själv har fel ibland?

Och hur ska man bli fler om man inte låter människor ändra sig? Inga jämförelser i övrigt men jag skulle trycka texter av en nazist som ändrat åsikt. Hur intressant vore inte det perspektivet för våra socialistiska (och andra) läsare?

Om vänstern ska vinna måste vi släppa instinkten att mästra. När någon vill ansluta borde vi i stället dra fram en stol och säga: ”Välkommen, berätta vad du har varit med om.”

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen. Som hon säger i Grillen uttrycker hon något som många högerväljare också tänker, men ännu inte vågat säga. En majoritet av deras väljare tycker att utvisningarna har gått för långt, nu när konsekvenserna av hastigt genomdrivna reformer har blivit tydliga.

Visst kan man säga: ”Vad var det vi sade?” Men ännu bättre är kanske att säga: ”Så fint att ni tänkt om, nu fixar vi det här tillsammans.”

Läs mer

I nästa Grillen gästas vi av Fredrik Kopsch, en annan avhoppare som rentav sagt att han inte längre kan kalla sig höger. Det misstänker jag att han fortfarande är, men hans perspektiv i nya boken Utvisad är intressant.

Håller du med mig om förlåtelse? Har du förslag på gäster till Grillen?

Glöm inte att prenumerera, om du inte redan gör det.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 mars, 2026

Regeringen pressas om tonårsutvisningar: ”Måste gå från ord till handling”

Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, och Tony Haddou (V), migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet vid pressträffen för tre veckor sedan. Foto: Henrik Montgomery / TT

Efter Åkessons utspel om tonårsutvisningar är det hög tid för riksdagen att rösta om ett stopp, menar Annika Hirvonen (MP) och Tony Haddou (V). ”Vi släpper inte det här”, säger Annika Hirvonen till Flamman.

– Nu får det räcka med ord, säger Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Tillsammans med miljöpartisten Annika Hirvonen lägger han i dag fram en så kallad ”motion av särskild händelse”. Målet: att få riksdagen att ”så fort som möjligt” stoppa de uppmärksammade tonårsutvisningarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 06 mars, 2026

Joel Halldorf: Gud är tillbaka på fotbollsplanen

Statyn Kristus Frälsaren i Rio de Janeiro lyses upp med en bild av Pelés brasilianska tröja. Foto: Bruna Prado/AP/TT.

Religion letade sig sällan in i det radhusområde där jag växte upp. Men det fanns undantag i 1980-talets supersekulära Sverige. Under fotbolls-VM såg vi fromma sydeuropeiska spelare som korsade sig under matcherna. 

Det blev, precis som finter och målgester, något att ta efter: en del av oss började slå ett korstecken över bröstet innan vi tog en straff eller klev in på planen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 mars, 2026

Kriget mot Iran kan sluta i landets sönderfall

En herdepojke lämnar en oexploderad iransk missil som landat på ett fält utanför Qamishli i östra Syrien den 4 mars 2026. Foto: Baderkhan Ahmad/AP.

Irak, Libyen, Afghanistan: regimskiften som skulle skapa demokrati har i stället lett till kaos. I Irans fall riskerar kriget att spränga upp landet i etniska konflikter, enorma dödstal och en flyktingkris som får Syrien att blekna.

”Till Irans stora och stolta folk vill jag i kväll säga att er frihets timme är inne.” Med de orden inledde Donald Trump tillsammans med Israel ett nytt krig mot Iran.

Till skillnad från bombningarna 2025, är den amerikansk-israeliska koalitionens uttalade mål regimskifte i Iran. Det har fått en del exiliranier och andra regimkritiker att välkomna kriget. Förhoppningen är att det ska leda till frihet och demokrati. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 mars, 2026

I kulturministerns värld borde Louvren vara en Joe & the Juice

Under Parisa Liljestrands ledning har pengar till kulturen varit som att svära i kyrkan, menar skribenten.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Världskulturmuseerna planerar att säga upp hyresavtalen för Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet inför 2027 efter att Statens fastighetsverk gått fram med kraftigt höjda hyror, bland annat en 57-procentig ökning för Etnografiska museet motsvarande över 12 miljoner kronor extra per år.

Bakgrunden till hyreshöjningarna är modellen med så kallad marknadshyra, där statliga fastigheter ska hyras ut till villkor som motsvarar vad en privat aktör skulle ta ut. 

Det innebär att även statliga museer måste bära kraftigt höjda hyror när fastighetsvärdena stiger, trots att både hyresvärd och hyresgäst i praktiken är offentliga aktörer. Modellen försvaras ofta med hänvisning till EU:s statsstödsregler, som förbjuder att offentliga verksamheter gynnas genom subventionerade hyror som kan snedvrida konkurrensen. Resultatet blir ett system där kulturinstitutioner pressas till bristningsgränsen av en intern marknadslogik som i grunden är politiskt beslutad.

Effekten för kultursuktande svenskar är förstås kännbar. Under de senaste åren har regeringen kraftigt minskat kulturbudgeten och stramat åt anslagen till statliga museer, vilket har lett till att många institutioner tvingas dra ner på personal, utställningar och öppettider. När staten nu dessutom chockhöjer hyrorna riskerar några av våra finaste museer − etablerade av och för allmänheten − att tvingas bomma igen. 

Under kulturminister Parisa Liljestrands ledning har pengar till kulturen varit som att svära i kyrkan. Det har skapat en situation där museer, teatrar, symfoniorkestrar och det stora fria kulturlivet går på knäna. I Moderaternas kulturrevolution finns inget högre värde än det fria företagandets jakt på vinst. Kulturen är inte en självklar del av välfärden, utan endast ytterligare en arena där man kan tjäna pengar. Varje projekt ska bära sig självt, ty marknaden är den enda måttstock som en moderat känner till. Minister Liljestrand förbiser helt att kultur inte bara är underhållning och intäkter, utan en bärande pelare för en livskraftig demokrati och ett rikt samhällsliv.

Sedan tidigare har Dansmuseet i Stockholm tvingats stänga sin utställningslokal på grund av höjda hyror och bristande statliga medel. Tidö-regeringens tre år vid makten har inneburit ett veritabelt stålbad för många kulturverksamheter. Om Moderaternas kulturrevolution tillåts fortgå så kommer det inte stanna här. Fler teatrar, scener och museer kommer vräkas eller tvingas stänga igen. 

För i Parisa Liljestrands värld hade Louvren lika gärna kunnat vara ett Joe & the Juice. Istället för att lära dig mer om Leonardo da Vincis Mona-Lisa kan du få köpa en Green Glow hälsosmoothie för 89,90 kronor. Varför inte hyra ut Akropolis till Daniel Ek − en fantastisk plats för Spotifys nya huvudkontor? Kanske kan det Sixtinska kapellet i Rom bli ett nytt Tesla showroom? Det borgerliga föraktet för kultur och kulturarbetare vet inga gränser. 

Marknadshyrorna för kulturen är ett typiskt svenskt problem. Ingen annanstans i Europa ser de ut så här. Louvren ägs till exempel av den franska staten och museet drivs som en offentlig institution under kulturdepartementet och hyr inte sina lokaler på marknadsprinciper som i Sverige. Så nästa gång du är i Paris och undrar hur fransoserna kan ha så fina saker; det är för att de värdesätter att äga och förvalta viktiga tillgångar tillsammans. 

Om vi vill vara ett land med ett levande kulturliv och tillgängliga museer måste vi sluta behandla kultur som en vara på börsen. Vi behöver statligt ägande, rimliga hyror och långsiktiga statliga anslag som ger museer, teatrar och konstinstitutioner förutsägbarhet. 

Om Parisa Liljestrands kulturrevolution får fortsätta kommer vi snart stå utanför våra vackra gamla museer med en Green Glow hälsosmoothie i handen och fråga oss själva: Vart tog all konst och historia vägen?

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 mars, 2026

Socialisten som strider för Ukraina: ”Putins regim måste falla”

Den ukrainska socialisten Taras Bilous säger att Ukraina var som närmast att vinna kriget hösten 2023, men att suget efter en hållbar vapenvila är stort. Foto: Polina Davydenko.

Den ukrainska socialisten Taras Bilous är drönaroperatör vid fronten. Efter fyra års krig berättar han om granatsplitter i levern och varför en dålig vapenvila kan stärka extremhögern. Samtidigt anklagar han ”fredsvänstern” för att ha kastat ukrainarna under bussen – men berömmer den nordiska vänsterns stöd.

Det är fyra år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Under det senaste året har kommentatorer på båda sidor ofta förutspått ett avgörande genombrott, antingen på grund av ryska ekonomiska problem eller sviktande västligt stöd till Ukraina. Men samtidigt som utmattningen ökar på båda sidor, bland annat efter de senaste massiva ryska attackerna mot Ukrainas energisystem, tycks ett fredsavtal fortfarande långt borta.

Taras Bilous, en socialist som i dag tjänstgör i ukrainsk uniform, har länge uppmanat till internationell solidaritet med Ukrainas motstånd. Han har kritiserat vänsterpositioner som förespråkar att väst ska stoppa militärt stöd till Kiev och menar att det bara skulle belöna rysk aggression. Han förklarar varför ukrainare i allt högre grad vill ha vapenvila – men inte kan acceptera en fred som inte garanterar landets framtida försvar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 05 mars, 2026

Marx var ingen Moskvavän

Bild: Alexandra Ravskaja, ”Explosion vid oljeraffinaderiet”, 2023 (beskuren).

Redan 1864 splittrades Europas vänster av ett ryskt anfallskrig mot ett demokratiskt grannland – nämligen Polen. För Karl Marx var frågan enkel: arbetarrörelsen måste försvara rätten att försvara sig, i synnerhet demokratier. Även om det innebär samarbete med liberaler.

I slutet av september samlades 2 000 socialister i en konsertsal mitt i centrala London. Vänstergrupper från ett dussintal länder i Europa fanns på plats för att gå samman i en internationell allians.

Till en början gick det smidigt. Utan nämnvärd debatt klubbades nio av de tio föreslagna punkterna: krav på kortare arbetstid, bättre arbetsvillkor, rättvisa skatter och fackliga rättigheter.

Men på kongressens tredje dag kom man till utrikespolitiken. Plötsligt klyvde sig vänstern i två lag.

Det ena talade om att försvara demokratin mot angrepp från auktoritära stater. Framför allt pekade de ut Ryssland, som inte bara allierat sig med de mest reaktionära krafterna i Europa, utan även startat upprepade anfallskrig för att expandera sitt territorium. Ryssland skulle inte nöja sig, argumenterade de, utan använda varje erövrat land som språngbräda till nästa. Arbetarrörelsen måste därför pressa sina regeringar att stå emot ryska påverkansförsök.

Den motsatta sidan talade om att värna freden. I en multipolär värld måste vi erkänna att varje stormakt har sin intressesfär, löd ett återkommande argument. Det är Väst som hetsar till krig genom att inte låta Ryssland kontrollera en buffertzon. Paroller om demokrati i Östeuropa avvisades som propaganda, avsedd att dölja hur västmakterna vill flytta fram sina positioner och lägga beslag på naturresurser. Slutsatsen blev att socialister måste förklara sig neutrala, kräva omedelbar fred och stoppa vapenleveranser.


Känns schismen igen? I dag skär Ukrainafrågan tvärs igenom Europas vänster. Härom året bildade nordiska och östeuropeiska vänsterpartier ett nytt samarbetsorgan, efter att slitningarna blivit för starka med socialistpartier som vägrat stödja ekonomiskt bistånd och vapenleveranser till Ukraina.

Debatten som jag just återberättat ägde dock inte rum i fjol, utan hösten 1864.

Organisationen som då bildades i London hette Internationella arbetarassociationen, i dag mer känd som Första internationalen. Den kommande splittringen mellan anarkister och kommunister anades redan från början. Vanligen förklaras den med att anarkisterna var antiauktoritära och ville avskaffa staten, i motsats till Karl Marx och hans anhängare. Men hösten 1864 bråkade man inte om abstrakta framtidsvisioner. I stället var kongressens knäckfråga ”arbetarklassens utrikespolitik”, och gällde konkreta världshändelser.

Bild: Alexandra Ravskaja, ”Flyglarm”, 2023 (beskuren).

Året innan hade polackerna rest sig i ett väpnat uppror mot Rysslands ockupation, för ett självständigt och demokratiskt Polen. De två västmakterna Storbritannien och Frankrike uttryckte sympati, men gav inget praktiskt stöd. Ryska imperiet kunde därför kväsa upproret i Polen och samtidigt fortsätta expandera söderut i Kaukasien och Centralasien. Samtidigt rasade det amerikanska inbördeskriget, där Sydstaterna stred för att behålla slaveriet – med vapen levererade från Storbritannien och Frankrike, som själva var i full färd med att kolonisera andra kontinenter.

Kort sagt var 1860-talets världsordning vad vi nu kallar ”multipolär”. Det fanns flera stormakter, bland vilka Storbritannien inte bara var klart starkast utan också den enda där socialister kunde hyra en stor konsertsal för att grunda en samhällsomstörtande international. Motsvarande hade knappast varit möjligt i Wien, Berlin eller Paris, och allra minst i Sankt Petersburg.

Under större delen av sitt liv förblev Marx engagerad i aktivism för ett demokratiskt Polen.

Efter en lång debatt hölls en omröstning, där majoriteten tog ställning för ett självständigt Polen och för att ”omintetgöra Rysslands inträngande påverkan i Europa”.

Bakom formuleringarna stod en politisk flykting som sedan 15 år levt och verkat i London: Karl Marx.

Under större delen av sitt liv förblev Marx engagerad i aktivism för ett demokratiskt Polen. Han varnade arbetarrörelsen för att underskatta Ryssland – en kontrarevolutionär kraft i Europa, alltid redo att krossa demokratiska strävanden. Marx menade att den ryske tsarens agenter genom infiltration och desinformation i hemlighet försökte påverka politiken i Västeuropa. I allt detta såg Marx en obruten tradition av ”orientalisk despotism” ända sedan 1263, då storfurstendömet Moskva grundades, först som en vasall till Mongolriket, därefter en självständig stat som kopierade de forna herrarnas politiska kultur, inriktad på expansion. Från att ha varit ett av många ryska småriken, började Moskva erövra sina grannar och krossade republiken Novgorod. Sedan dess har det ”muskovitiska Ryssland” fortsatt att drivas av en omättlig expansionshunger, som inte nöjer sig med mindre än världsherravälde – om vi får tro Karl Marx.

Att Marx var häftigt Rysslandskritisk är välkänt sedan tidigare. Men parallellerna mellan hans 1800-tal och vår samtid framträder med en ny skärpa i Timm Grassmanns bok Marx gegen Moskau som ännu bara finns utgiven på tyska. Boken förtjänar att översättas, för även dagens vänster kan lära sig något av Marx inställning till den multipolära världen och ett expansivt Ryssland – inte minst av de delar av hans livsverk som retuscherades bort av Sovjetunionen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
TV 04 mars, 2026

Grillen #12: Borgerligheten splittras av tonårsutvisningarna

I veckans Grillen: Är socialism årets supertrend och när får USA slut på länder att invadera?

Grillen gästas av författaren Ann Heberlein som sågar regeringen hon röstade på.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Ann Heberlein

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera, ljud & klippning:
Carlos Contreras

Diskutera på forumet (0 svar)