Linnea Lindquist (bilden), känd som ”Rektor Linnea” från bland annat årets Sommar i P1, deltog på lanseringen av rapporten. Hon beskriver sig som ”liberalt sinnad skoldebattör”, men välkomnar Reformisternas slutsatser som en frisk fläkt i debatten.

– Det är intressant att delar av S äntligen verkar ha släppt sin ”vinst-tourettes”. Här görs en bredare analys än bara ”vinst, vinst, vinst”, och det tycker jag är bra. Man behöver ta ett mycket bredare grepp om skolan, och kan inte koka ner ett omfattande systemfel till fem bokstäver.

På reformlistan hittas punkter som nytt betygssystem, ett totalt förbud mot aktiebolag att etablera nya vinstdrivande skolor och att staten ska få köpa ut befintliga. Målstyrning ska övergå till en tydligare kvalitetsreglering, något som Marcus Larsson från tankesmedjan Balans menar ”kan upplevas som nördigt, men tvärtom är jävligt konkret”.

– Det är två vitt skilda sätt att styra på politiskt. I stället för att politiker ska sätta allt högre mål för skolor, som ska nås till varje pris men utan att det får kosta så mycket, så sätter man regler. En lärare får inte undervisa mer än 20 timmar i veckan, en klass får inte innehålla fler än 25 elever. Fram till ungefär 1995 fanns det väldigt tydliga krav som behövde uppfyllas för att man skulle få räknas som en skola, och nu nästan inga.

Det är helt stört att vi ens pratar om skolan i samma mening som ‘företagshemligheter’ och ‘affärsstrategier’.

Samma dag som rapporten Samhällsbyggnade skola publiceras så kommer det ett lagförslag från Utbildningsdepartementet som innebär att många friskoleföretag kommer behöva offentliggöra sin verksamhet på samma vis som myndigheter. Stora delar av förslaget handlar visserligen om undantag för små huvudmän, men retoriken har helt klart trappats upp från i fjol då skolminister Lotta Edholm (L) i stället talade om en mjukare ”insynsprincip.

Linnea Lindquist tycker det är rimligt att huvudmän med mindre resurser ges mer tid för administration. Att samma regler borde gälla för de stora bolagen som för myndigheter ser hon dock som en självklarhet.

– De är hundra procent offentligt finansierade, och bedriver myndighetsutövning. Det är helt stört att vi ens pratar om skolan i samma mening som ”företagshemligheter” och ”affärsstrategier”. De borde inte förekomma i samma stycke.

Hon lyfter samtidigt ett potentiellt problem med formuleringen om ”huvudmän”, som hon kommer att lämna i ett remissvar till regeringen:

– När det står ”huvudman” och inte ”ägare” finns det en risk att stora koncerner klustrar ihop sina skolor till mindre huvudmän, och då skulle man kunna runda lagstiftningen.

Även Marcus Larsson (bilden) från tankesmedjan Balans välkomnar förslaget. Om lagen går igenom kommer visserligen varken lobbyism eller missbruk av offentliga pengar bli en omöjlighet, men enligt honom ”åtminstone ganska mycket krångligare”.

Han ser både Reformisternas rapport och regeringsförslaget som potentiella tecken på en och samma trend – en marknadsskola med allt färre vänner, både till höger och vänster.

– Bilden man försöker ge från förespråkarnas sida går allt mer ut på att hävda föräldrars rätt att välja bort ”stökiga skolor”, och det man menar är ”skolor med många invandrare på”, säger han, och fortsätter:

– Det var inte alls det man drev igenom friskolereformen på, men alla argument man hade då har egentligen blivit överbevisade vid det här laget. Jag tror att de stora skolkoncernerna håller på att förlora greppet om det blå lagets skolpolitik, åtminstone sett till debatten och vilka förslag som läggs fram.