Johan Norling går på gaybar i Berlin och hittar tröst i sabbatsfirande, twerk och solidaritet med Palestina.
Nyvaken läser jag nyhetsflödet och fastnar vid delstatsvalen i Tyskland. Alternativ för Tyskland firar sin ”segerhelg” med feta rubriker. En judisk vän skriver ilskna inlägg om liberaler som möjliggjort framgången genom att endast låta den tyska minneskulturen handla om antisemitism och Israel, medan de ser mellan fingrarna på rasismen mot landets många muslimer. Några veckor senare kommer nazister att demonstrera fritt samtidigt som polis i Berlin sätter in hundar mot demonstrationer i solidaritet med Palestina.
Så har det fortsatt sedan dess. Nu är jag utmattad. Som bosatt i Berlin på deltid har jag det senaste året sett den tyska vänstern delas i två läger, som stöttar antingen Palestina eller Israel. Alltmedan hbtq-rörelsen till stora delar har slutit upp i en intersektionell kamp för fred som hånas både från vänster och höger. Hur ska vi stå ut? Kanske finns svaret på stadens bögbarer.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Det är eftermiddag i slutet av april och det ligger en doft av sur öl över gaybaren Tipsy Bear i Prenzlauer Berg. Cigarettröken har inte hunnit svepa in baren än, men några gäster i ett hörn jobbar hårt på det.
Första maj och demonstrationerna som hör dit närmar sig, men känslan av politisk baksmälla går redan att ta på. Baren på, volymen höjs och cigarettröken tätnar. Kvällens affisch har budskapet ”Cum together; Going down swinging”. Även årets första maj firas i förtid under namnet Cummunism. En och en halv öl senare är föreställningen i gång och publiken får höra historien om Kartoffeln – potatis, ett nedsättande ord för tyskar – och berättelsen om dragqueens och -kings, aktivism, våld, passion och sex. I en scen grips en demonstrerande dragqueen av en polis med grismask. Publiken hakar på och skäller ut grisen. ”Skäms!” skanderar talkörer som till slut lyckas frita hjältinnan.
Vanligtvis fryser jag till is vid tanken på att som publik tvingas upp på scen, men det hjälper med några enheter innanför västen.
Vanligtvis fryser jag till is vid tanken på att som publik tvingas upp på scen, men det hjälper med några enheter innanför västen. Gränsen mellan bar och teater löses upp och plötsligt dras jag också in i föreställningen. Det är en märklig känsla att tillsammans med främlingar ge utlopp för den frustration som byggts upp. Det är terapeutiskt, stärkande. Att ta ställning för något man tror på utan att vara rädd. Vår historia får ett lyckligt slut. Till Kylie Minogues beslöjade stämma sluter en kör upp av sprutande penisar: ”Come, come, come into my world!”
När våren övergår i sommar har demonstranter och aktivisters metoder skiftat. Polisens tillslag mot universitetsockupationer och demonstrationer har strypt möjligheterna att samlas. En omtyckt historia tas upp på scenen även i kväll, den om när en soffa grips av polisen. Brottet: antisemitism. Det är oklart hur pass väl historien stämmer överens med verkligheten, men den lockar till skratt även i kväll. Flera som uppträder inleder med att berätta om poliser som knackat på och överräckt brev om att de är under bevakning eller om vänner som gripits och misshandlats.
Vittnesmålen avslutas med twerk, mim, dans och sång. Ilska och förtvivlan som bottnar i det ena och får utlopp i det andra. Kvällens värd, dragkingen H.P. Loveshaft, avrundar kvällen tillsammans med en annan judisk artist, Scotty the Blue Bunny, med att bjuda in till gemensamt sabbatsfirande. Jag är inte jude och bläddrar utan framgång i minnet efter populärkulturella referenser som kan underlätta mitt deltagande. Det går sådär, men andra visar hur man delar brödet och vinet och när det blir dags att sjunga mumlar jag med.
Oktober. I dag har vädret blivit kallare. En ”fredsdemonstration” har samlat både Alternativ för Tyskland och socialdemokratiska SPD på Tysklands återföreningsdag den 3 oktober. ”Fred” här innebär närmare relationer med Ryssland och Israel och att överge Ukraina och Palestina.
Så hur håller vi värmen i vinter? Ett sätt kan vara att kliva in på en bar insvept i doften av ljummen öl.
