Användarna flyr X. Sedan valet i USA har miljontals användare och flera stora medier sagt upp sina konton och skapat nya på konkurrerande plattformar. Många motiverar flykten med att plattformen blivit ett så uppenbart verktyg till stöd för Donald Trumps presidentkandidatur. När ägaren Elon Musk nu blir en del av Trumps själva statsapparat så är det svårt att inte se X som något annat än ett rent propagandaorgan.
Jag förstår motivationen att lämna för att värna om sitt mående, och märker själv att den tid jag lägger på X (”alltihopa-appen”) inte är tid jag mår bättre av. Varje dag möts man av nya former av rasism, som verkar ha muterats fram på laboratorium.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Jag scrollar vidare genom reklam för mer eller mindre innovativa bedrägerier, där jag blir lovad rikedom om jag ger bort mina personuppgifter till en tecknad apa som smälter.
I Dagens ETC skriver Myra Åhbeck Öhrman att plattformen på sikt kommer att implodera om alla progressiva människor lämnar den. Detta då den högerextrema användarbasen frodas i konfliktsökande och lever på att skriva taskiga saker till folk- och opinionsbildare på vänstersidan. Om det inte går att skriva könsord till kulturskribenterna på Aftonbladet, vad ska de då ha plattformen till?
Men bilden hon målar upp stämmer inte längre. I dag skapar i stället allt fler användare sina egna trygga rum, fria från konfrontationer med den andre. Å ena sidan bortom användarens kontroll genom mer algoritmiskt kurerade flöden som Tiktok, å andra sidan genom självvald flykt till grupper och kanaler på Facebook, Discord och Telegram, eller premiumtjänster som Patreon och Twitch.
Om det inte går att skriva könsord till kulturskribenterna på Aftonbladet, vad ska de då ha plattformen till?
I de slutna rummen, på behörigt avstånd från ens fiender, kan man tryggt konsumera konfliktsökande innehåll där politiska motståndare trakasseras eller blir uthängda. Martin Hansson, också på Dagens ETC, skrev förra sommaren om en hel subkultur av män som bakom skärmen delar klipp på våld som utövas mot människor de av olika skäl (ofta rasism) tycker illa om.
Vår tids näthöger söker alltså inte själva konflikt, utan låter sina influerare spela ut deras politiska konflikter och kamper. En hejarklack på behörigt avstånd från andra människor. Näthat på entreprenad.
Därför gör det mig besviken att det alternativ som lagts fram av progressiva för att hantera förändringarna av X har varit att backa in i ett eget kuddrum. Kravmärkta plattformar som Mastodon och Bluesky har lyfts fram som alternativ för den som vill fortsätta konsumera korta textposter med gott samvete. Stämningen på båda har av evangelisterna beskrivits som ”Twitter före Musk”.
Min poäng är inte att det är fel att lämna X, eller för den delen logga ut och kasta telefonen i kanalen. Men vi bör inte ha några illusioner om att den radikala högern skadas av att bli lämnad i fred. Den fungerar inte bara bra i isolering: slutenhet och vikänsla är deras politiska kärna.
Vi till vänster måste däremot fundera kring vad vi gör när vi skapar våra egna slutna rum. Jag tror inte att vi progressiva hör hemma där. Snarare har vi en skyldighet att inte fly till platser fria från människor som tänker annorlunda.
Så om man inte mår bra av att vara kvar på X så finns bättre alternativ än kloner för liktänkande. Det kanske i stället är dags att skriva insändare i lokaltidningen, prata mer med grannar och kollegor, eller börja podda och skicka nyhetsbrev till nya publiker.
Låt det förfall Elon Musk satt i gång leda dig till något produktivt i stället för att ta den bekväma vägen ut. Jag själv blir nog, i min dumhet, kvar.