Jag har läst Linn Svansbos ”En vänsterlobbyists bekännelser” i Flamman med stort intresse. Nu kanske det förväntas av oss på granskningsinstutet Klägget att vi ska rasa och vara indignerade (vi är bra på detta, jag lovar, då vi gör det ofta). I stället tänker jag lyfta fram det som vi håller med Svansbo om och ge en fördjupad bild som syftar till lösningar bortom hennes uppvaknande medelst debattartikel.
Låt mig börja med att säga att jag tycker att hon har rätt om partipolitiken och fackliga rörelser, och då även deras kansliers sätt att fungera. Det kan vara hårda armbågar och uppslitande konflikter.
Det har en grundorsak: politiken är hård och man tävlar om en begränsad kaka, det finns bara 349 platser i riksdagen. Det skapar en tuff konkurrens där det finns tydliga vinnare och förlorare. På en tillväxtbransch som lobbyfirmorna växer denna kaka tvärtom ständigt, och då är det ju lätt att ha god stämning på jobbet.
Klart att man vill ha bättre lön, roligare arbetsuppgifter och påverka mer än man känner att ett parti eller fack kan göra. Samtidigt är folkrörelser otroliga skolor för att ge människor kunskap om samhällsförändring.
Frågan är vad du använder dina förvärvade kunskaper till? Bygger du nya rörelser som är i linje med dina värderingar? Eller säljer du dina kontakter och kunskap? Jag har själv stått inför valet mellan de två och valde att bygga något nytt. Det var fruktansvärt svårt, mindre ekonomiskt lönsamt än alternativet och tog mycket av mig som person.
Kommer du med dina nya insikter rösta för att stoppa lobbyismen inom din egen rörelse?
Grundproblemet är att vi odlar fram en klass av politiker och tjänstemän som inte kan något annat, och arbetarrörelsen är usel på att odla fram personer som vill bygga något nytt. Man vill i stället fylla de krympande posterna. Detta blir extra problematiskt då många som fyller dessa inte skaffat sig en utbildning eller koppling till övrig arbetsmarknad så de kan gå till ett yrke som betalar bra. Då är det lätt att välja att bli lobbyist.
Men Svansbo tänker inte tillräckligt långt och fastnar vid horisonten som är att ”folkrörelserna borde vara bättre på att bygga infrastruktur” vilket jag håller med om. Det stämmer, men individerna som går igenom den har också ett ansvar att inte välja att köra fast i tröga institutioner och jag saknar vilka politiska beslut som ska leda oss dit.
För det första måste arbetarrörelsen, som är Svansbos exempel, en gång för alla stänga dörren för sina medlemmar att bli lobbyister på lobbyfirmor. På Socialdemokraternas partikongress i vår finns en motion om just detta.
Det vore ett första steg för att sätta normer som över tid skapar en grundsyn där man inte kan representera arbetarrörelsen och ha hemliga kunder för lobbyism samtidigt. Med ett sådant sätts ramar som hjälper en rörelse att tänka nytt. Medlemmarna kommer inte drömma om att bli lobbyist utan vad sägs om en dröm om ett riktigt jobb.
Linn Svansbo kommer kanske att vara på kongressen. Därför blir min fråga till dig: kommer du med dina nya insikter argumentera och rösta för att stoppa lobbyismens utbredning inom din egen rörelse?
Linn Svansbo svarar direkt:
Robin Zachari undrar i en replik varför jag säljer min kunskap om politisk kommunikation och opinionsbildning.
Utan att bli högtravande och recitera typ Marx eller Engels kan jag meddela Zachari att så fungerar den ekonomi som är uppbyggt på att människor säljer sitt arbete. Det i sig är inte ett problem – och den som hävdar det gör anspråk på att stöpa om hela det ekonomiska systemet.
Min övertygelse är däremot att det vore gynnsamt om arbetet i högre utsträckning köptes av dem som sållar sig till vårt lag politiskt.
I övrigt undrar Zachari om jag kommer att sätta handling bakom orden, och rösta för att stoppa svängdörrarna mellan politik och lobbyism på S partikongress i vår.
Svaret på den frågan är mycket enkel: Ja.
