Utöver uppdraget som kommunalråd är han också tidigare profil i den SD-nära kanalen Riks, och på sitt X-konto har han bland annat förespråkat återvandring och att ”gå Bukele på kri­minella”, med hänvisning till El Salvadors auktoritära president.

”Kan någon berätta mig för hur svenska staten ska lösa nu­varande kriminalitet utan att börja döda vissa kriminella? Jag är uppriktigt nyfiken på hur FAN det ska gå till?” skrev han den 22 juli, med tillägget att han ”inte uttrycker någon önskan åt ena eller andra hållet”.

Särskilt känd har Allard dock blivit som kritiker av just of­fentliga utgifter, däribland bidrag, och han har efterlyst en ”slö­seri-inkvisition” för svenska myndigheter. Örebropartiet vill också minska partistödet, och har föreslagit 500 000 kronor om året som maxtak för lokala partier i Örebro.

När partiet förra hösten skulle redovisa sina intäkter angav man ett belopp på nästan 1,5 miljoner i inkomst till ”närstående organisationer”. Inkomsten ifrågasattes av Kammarkollegiet, som skrev att de ”ifrågasätter existensen av en ungdomsorgani­sation inom ert parti” med hänvisning till att någon sådan inte nämndes på partiets hemsida.

Myndigheten fick svar av en av LCU:s styrelseledamöter. Han beskrev organisationen som ett ungdomsförbund åt Örebro­partiet, tillsammans med ett flertal andra lokalpartier.

”LCU kan anses ha fler än ett moderparti”, står det i mejlet.

Tätast är dock kontakterna med just Örebropartiet. Samti­digt som Allard var ordförande i sitt lokalparti var han i många år också ledare för det egna ungdomsförbundet, en post som han lämnade våren 2020 sedan i samband med att han fyllde 30.

I dag heter förbundsordföranden Elmer Pollack, och är tidi­gare politisk sekreterare för Örebropartiet.

25-åringen valdes till ordförande vid kongressen 2024 enligt möteshandlingarna, och har varit aktiv i förbundet i flera år dessförinnan. I dag sitter han också i kommunfullmäktige för egenbildade Tierpslistan, som grundades efter förarbete inom LCU:s Uppsalasektion.

När Flamman söker Elmer Pollack på telefon ber han att få återkomma. Därefter svarar han inte på Flammans försök att nå honom, eller de frågor som skickas över. Inte heller Markus Allard vill svara på Flammans frågor.

”Vad LCU gör och inte gör får stå för dem. De är ett självstän­digt förbund. Hitta någon annan att gråta ut hos”, skriver han i ett sms till Flamman.

Enligt LCU är syftet med organisationen att ”att utbilda och bistå ungdomar i att bygga lokala politiska partier”. Verksam­heten som man erbjuder består först och främst av studier för att ”ge ungdomar de verktyg de behöver” för att starta sådana partier.

Dessa studier bedrivs främst på individuell basis, enligt för­bundets verksamhetsberättelse:

”Formen för studierna är i många fall individanpassad coach­ning. Det innebär att en medlem med mer erfarenhet inom ett område agerar mentor till en annan när behovet uppstår”, skri­ver de.

Klart är att de nya partibildningarna har accelererat sedan ungdomsförbundet beviljades bidrag från MUCF, med flera nya satsningar sedan 2021. I sina årsberättelser noterar LCU också att deras medlemmar varit delaktiga i etableringen av de nya partierna.

I senaste valet tog medlemmar av ”partifamiljen” kommu­nala mandat i bland annat Arvika, Lilla Edet och Tierp. På den sistnämnda orten sitter inte bara Elmer Pollack utan även en annan styrelsemedlem i LCU i kommunfullmäktige för Tierps­listan. Samtliga tre styrelsemedlemmar har varit anställda som politiska sekreterare åt Örebropartiet på kommunal eller re­gional nivå.

De är inte ensamma i ungdomsförbundet om att ha andra po­litiska uppdrag. Flamman har tagit del av dokumentation som visar att majoriteten av deltagarna vid LCU:s årskongresser, centralt såväl som i de lokala grenarna, har ledande positioner i egna lokalpartier.

Markus Allard har upprepade gånger uttryckt att planen på längre sikt är att omforma nätverket till ett nationellt parti – något som dock tar tid. ”Fattas några miljoner i potten och ett antal fötter på marken”, skriver han på X i februari 2025.

Örebropartiets egna inkomster för förra året uppgick till strax under en miljon – nästan en halv miljon mindre än LCU:s bidrag från MUCF. På frågan om bidraget används för att fi­nansiera partinätverkets verksamhet väljer Markus Allard att inte svara.

I ett mejlsvar skriver MUCF att det inte heller finns några hinder för att använda bidraget för att finansiera andra organisationer.

”Ja, det är godkänt. Förordningen som styr bidraget säger att syftet med bidraget är att stödja barns och ungdomars självständiga organisering och inflytande i samhället”, skriver de, och fortsätter:

”Om LCU:s syfte är att hjälpa unga att engagera sig i lokalpolitiken så behöver de inte enbart rikta sig till sina medlemmar. De kan uppfylla bidragets syfte genom att engagera unga i nya initiativ utanför det förbund som fått bidrag.”

Likt många andra ungdomsförbund uppger LCU att man värvar en stor del av sina medlemmar via skolbesök. I verk­samhetsberättelsen för 2023 listar man 29 skolbesök över hela landet, en ökning från 23 besök året innan. Flera ungdomsaktiva som Flamman varit i kontakt med beskriver det som ett lågt antal besök.

Vissa av värvningstalen sticker ut. På skolor som Hedbergska i Sundsvall, Ullvigymnasiet i Köping och Degerforsgymnasiet uppger man sig ha värvat uppemot var tionde elev. 2020 vär­vade man över 120 medlemmar på Lundellska i Uppsala. Flera erfarna ungdomspolitiker som Flamman talat med beskriver det som exceptionella antal.

”Det är väldigt högt. De siffrorna ligger vi på när ledningen är ute och kampanjar”, säger en förtroendevald i ett av de större ungdomsförbunden till Flamman.

Samtidigt är materialet kring LCU:s kampanjande sparsma­kat. I Tierp, där två av tre medlemmar i förbundsstyrelsen är bosatta, uppger kommunen att de inte haft några skolbesök från LCU. Även i Örebro är de okända för de lokala ungdomsför­bunden.

Trots idogt sökande har Flamman inte lyckats hitta en enda ordinarie medlem i förbundet – varken tidigare eller nuvarande. Till sist får vi dock tag på en före detta elev på Brogymnasiet i Kristinehamn, som var med då förbundet besökte skolan våren 2022.

– De var där och värvade, men sade inte vad förbundet stod för eller ens vad de gjorde. Många verkade gå med utan fråge­tecken. Jag ifrågasatte att de skrev under på något som de inte visste vad det var, berättar Julia Karlsson.

Hon var vid tillfället inte politiskt aktiv alls, men är i dag ordförande i Uppsalas socialdemokratiska studentförening Laboremus.

– När vi frågade vad de stod för sade de att lönerna för poli­tiker var för höga. De hade med sig ett utdrag på lönerna som lärarna menade var falskt, vilket ledde till att rektorn slängde ut dem, berättar Julia Karlsson.

Totalt registrerade LCU drygt 20 nya medlemmar vid tillfäl­let. Julia Karlsson säger att några av skolkamraterna ångrade sitt beslut att gå med, men att medlemskapen inte heller verkade följas upp.

– Och på hemsidan fanns det absolut ingenting om vad de stod för vid tillfället.

Utöver den sparsmakade hemsidan är det svårt att hitta in­formation om partiet på nätet. På Facebook, den enda sociala plattform där de registrerat ett konto, har LCU endast skramlat ihop 84 gillamarkeringar sedan starten 2015.

Den enda intervjun med förbundet publicerades 2021 i nät­tidningen Nyheter Idag, och rör MUCF:s beslut att neka dem bidrag. Organisationen har inte heller publicerat några debatt­artiklar sedan 2020, då Markus Allard skrev i Nyheter Idag om sitt val att avgå som ordförande.

När LCU listar sina medlemmar finns det en sak som sticker ut: den höga andelen ungdomar under 25. De utgör hela 99 procent av medlemmarna i organisationen – och nästan var tredje medlem är under 18 år gammal.

Det gör LCU till den politiska ungdomsorganisation i Sverige som har högst andel ungdomar under 25. Bland andra jämförba­ra förbund låg medelvärdet på drygt 85 procent.

Samtidigt tycks förbundet ha svårt att behålla de unga med­lemmarna. I bidragsansökan för 2019 angav man 484 medlem­mar mellan 19 och 25. Sex år senare har nästan samtliga fallit bort. I ansökan till MUCF anger man att endast 16 av de 1 376 medlemmarna har passerat 25-årsstrecket.

Men på förbundets kongresser ser det annorlunda ut. På kon­gressen 2024 var medelåldern drygt 28 år, och endast en av de medverkande var under 25. Och könsfördelningen i organisatio­nen i stort – nästan helt jämnt, med en svag övervikt mot kvinnor – är utbytt mot en grupp bestående av nästan uteslutande män.

”Förordningarna reglerar inte styrelsens sammansättning i en förening och därför kan myndigheten inte följa upp och ha synpunkter på det”, skriver MUCF på Flammans fråga om hur de ser på den skeva fördelningen i styrelsen i förhållande till organisationen som helhet.

LCU har uppburit från MUCF sedan 2021, och bidraget har under perioden legat på omkring 1,4 miljoner per år. Under vissa år har LCU mottagit mer bidrag än både Ung Vänster och Centerpartiets ungdomsförbund.

I ansökan inför 2025 uppger förbundet att ”100 procent” av intäkterna förra året kom från statliga bidrag, vilket gör dem till det politiska ungdomsförbund som var mest beroende av bidrag från MUCF under förra året. Bland övriga politiska ungdoms­förbund utgjorde bidraget i snitt drygt 43 procent av intäkterna, medan moderpartierna stod för en stor del av övriga intäkter.

Enligt den senaste årsredovisningen har merparten av bi­draget gått till att avlöna tre ombudsmän, som enligt ansökan arbetar med ”kontakt med skolor, bokning av resor, hantering av inköp, med mera”, något som ”frigjort tid för medlemmar och sektionsstyrelser att fokusera på kärnverksamhet såsom studier och kampanjande”.

Trots det förblir förbundet ett mysterium för många ung­domsaktiva ute i landet. Inte ens i Örebro, där de drivit en lo­kalsektion sedan 2015, har de lokala ungdomspolitikerna hört talas om LCU.

”Kan med 99 procent säkerhet säga att de inte finns i Öre­bro län”, skriver Matilda Jansson, tidigare lokal ordförande i SSU, till Flamman.

Hon beskriver hur hon själv ”värvat som om det vore ett hel­tidsjobb” i hela länet de senaste fem åren, och att det är udda att de aldrig korsat vägar.

Inte heller på andra sidan blockgränsen är LCU ett känt namn i Örebro.

”Jag har inte hört talas om LCU tidigare och ej stött på dem i något sammanhang som jag minns”, skriver Oscar Lundmark, ordförande för MUF Örebro, i ett sms till Flamman.

Som örebroare känner han till Markus Allard, och menar att det inte är märkligt att Örebropartiet ger sig in i ungdomspo­litiken. Han förvånas dock av uppgifterna om att LCU bedrivit verksamhet i flera år i hans hemstad.

”Det var som tusan, synd att de inte tagit kontakt med någon i MUF än!” skriver han, och fortsätter:

”Vi brukar ha aktiviteter med andra ungdomsförbund. Hade nog blivit en del spännande samtal med deras aktiva, vilka de nu är.”