USA:s attack mot iranska kärnkraftsanläggningar den 21 juni var knappast oväntad. Den nästan fem decennier långa konflikten mellan länderna, som började med revolutionen 1979, har präglats av en politik byggd på förnedring. I den islamiska republikens retorik var revolutionen ett uppror mot västlig arrogans. Ledarna talade om estekbar, som betyder arrogans, och fångar iraniernas känsla av förnedring inför USA:s nedlåtande hållning.
Förödmjukelse verkar kollektivt men känns personligt. Som iranier i diasporan har jag alltid tvingats förhålla mig till den: att skämmas över regimens handlingar, känna att mitt hemland isoleras, att mitt pass förlorar sitt värde vid gränsen till det globala nord.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
