Författaren och poeten Amer Sarsour är tredje gästen i Kalam Suedi – Kalam Podcast på svenska, i samarbete med tidningen Flamman.
Programledare Edgar Mannheimer pratar med Amer om sitt författarskap och språk – om varför delar av Uppsala utvecklat en sociodialekt, stadens generella sociolekt. Amer, som är svensk-palestinier reflekterar även över de senaste årens brutality i Gaza och vilken roll den svenska Palestinarörelsen spelat.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Chipsjätten Estrella har hamnat mitt i politikens rampljus. Reklamkampanjen ”Chipsvalet” har lett till bråk med Valmyndigheten – samtidigt som finansminister Elisabeth Svantesson (M) profilerat sig som potatisproducentens största fan.
När Estrella lanserade ”Chipsvalmyndigheten”, en temakampanj som uppmanar chipskonsumenter att välja ut en ny smak inför det politiska valåret, knackade den faktiska Valmyndigheten på direkt. Myndigheten ansåg att både namnet och den snarlika logotypen var ett solklart varumärkesintrång.
Chipsjätten har haft en ovanligt hög närvaro i politiken den senaste tiden. När Göteborgsmoderaten Axel Josefson besöker riksdagen i slutet av oktober gör han en ”vibe check”, där han frågar regeringspolitiker om vad de gillar bäst med Göteborg.
”Alla skickliga poliser”, tycker Gunnar Strömmer (M), medan försvarsminister Pål Jonson tar fasta på att ”det ligger nära Värmland”. Men finansminister Elisabeth Svantesson har ett mer specifikt svar:
– Det måste ändå vara Estrellas grillchips! utbrister Elisabeth Svantesson (M), samtidigt som en bild klipps in – på en påse från konkurrenten OLW. Hon tillägger:
– Jag ska ju snart åka dit och hälsa på dem, så jag hoppas att jag får smaka.
Några veckor senare syns finansministern med Josefson i flera videor från Estrellas fabrik i Angered. I ett av klippen får hon ”chipsvälja” fram sin egen smak, och i ett annat står hon framför en dignande snacksvägg med en påse ”Västkustchips” av smaken Gräddfil och lök.
Kampanjchips. Förre statsministern Göran Persson kampanjar för ja-sidan i EMU-folkomröstningen hos chipstillverkaren Estrella 2003. Foto: Bobbo Lauhage/TT
– Det här är ju en produkt som gör många människor väldigt glada, säger finansministern, ger påsen en klapp med handen, och upprepar:
– Här jobbar många och skapar tillväxt, för Göteborgstrakten och Sverige. Men framför allt vill jag betona att de gör många människor väldigt glada.
2003 stod Göran Persson i samma fabrikslokal, och ”pratade sig varm för Ja-sidan i EMU-frågan” med sourcream knastrandes mellan tänderna. Redan förra sommaren hade finansministern pratat tillräckligt ofta om chips i sina sociala medier för att P1:s Det politiska speletskulle ta upp saken. Där nämns inte Estrella vid namn, däremot smaken ”karamelliserad rödlök”, vilket är just en Estrella-produkt.
Marie Grusell (bilden), docent i politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, skriver i ett mejl till Flamman att det visserligen inte ärolagligtför politiker att visa upp produkter i sociala medier, ”så länge det intefinns ett kommersiellt syfte eller någon form av ersättning”, men fortsätter:
”Men en minister behöver inte bara följa lagen, utan också värna förtroendet för ämbetet. När kommunikationen blir produktnära, återkommer över tid och dessutom liknar ett företags eget sätt att marknadsföra sig, skapar det intrycket av att gynna vissa produkter.”
Marie Grusell tror att politiker, vars demokratiska uppdrag ”skiljer sig från influencers”, ändå påverkas att prata på ett visst sätt i videor på sociala medier för att ”stämma med formatet”.
”Men de vill i regel inte förväxlas med kommersiella aktörer, eftersom deras legitimitet bygger på oberoende och förtroende. Så visst kan man äta chips (folkligt) och prata om det, men utifrån sin position så kan det vara bra att fundera på hur och när.”
Orla Vigsö (bilden), professor i retorik och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet, kallar frågan en ”gråzon där mycket självreglering gäller”.
Han tar upp Danmarksdemokraternas partiledare Inger Støjberg som exempel, vars storkonsumtion av Coca-Cola Zero blivit mediesnackis. Hon delar vanan med den flitigt twittrande riksdagsledamoten Lars Beckman (M), som enligt egen uppgift dricker mellan 2–4 liter om dagen, samt tidigare finansminister Mikael Damberg (S), vars plötsliga byte till Pepsi Max fick Expressen att ställa honom mot väggen.
”Tidigare har man ju haft politiker som öppet föredrog en produkt och därefter fick en livslång konsumtion av produkten som tack, men det har man lärt sig inte är någon bra idé varken för politikern eller företaget”, skriver Orla Vigsö, och fortsätter:
”Det känns ganska olämpligt att [Svantesson] framhäver en specifik producent på det sättet. Hon borde hålla sig till att prata om svenska chipsproducenter generellt, om hon absolut vill ha med chips i sin kommunikation.”
– Den här chipspåsen bidrar till Sveriges tillväxt, påstår Elisabeth Svantesson under klippet där hon håller upp en prasslig påse med smaken gräddfil och lök. Just den smaken är dock inte längre märkt med ”Svenskt sigill” – en miljömärkning som innebär att varan måste vara ”garanterat svensk, med spårbarhet från gård till butik.
”På grund av hög efterfrågan kommer Västkustchips Gräddfil & lök tillfälligt produceras i vår systerfabrik i Norge”, skriver det norsk-tyskt ägda företaget på sin hemsida.
Jeannette Escanilla och Björn Alling utsågs till talespersoner för Solidaritet inför lanseringen hösten 2024. Foto: Flamman.
Partiet Solidaritet bildades förra året i protest mot vad man beskrev som interna problem i Vänsterpartiet. Nu väljer flera centrala personer att lämna partiet – inklusive talespersonen Jeannette Escanilla, som anklagar ledningen för toppstyrning.
”Mina ord och beslut har inte bitterhet, utan besvikelse”. Med de orden meddelade Jeannette Escanilla, talesperson för partiet Solidaritet, i söndags att hon lämnar posten och partiet.
Escanilla är ett av de tyngsta namnen som anslöt sig när det socialistiska utbrytarpartiet lanserades förra hösten. Hon är ordförande för svenska Ship to Gaza, och har under en kortare tid representerat Vänsterpartiet i riksdagen. 2020 ställde hon upp som ensam motkandidat mot Nooshi Dadgostar, men drog tillbaka sin kandidatur innan partiets kongress.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Lorentz Tovatt: Cop i all ära – men den bästa klimatåtgärden är att rösta bort Tidö
Klimatminister Romina Pourmokhtari har gjort Sverige till ett farmarlag i stället för ett föregångsland i klimatarbetet. Foto:
”Det spelar ingen roll vad lilla Sverige gör för klimatet”. Ni har säkert hört argumentet. Det har basunerats ut av debattörer och politiker på högerkanten i årtionden.
Intuitivt är det tilltalande. Klimatfrågan är ju själva definitionen av en utmaning som inget land kan lösa ensam.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
En tidigare HR-chef på Amazon i Norden har flytt Sveriges LVU- och skattelagar. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT, AP, Adobe stock.
43-åringen beskriver hur hans familj tvingades fly Sverige efter hot om LVU-omhändertagande – och får stöd av Elon Musk. Nu kan Flamman visa att mannen, en tidigare HR-chef på Amazon, jagas av Skatteverket för en skatteskuld på 677 000 kronor.
”Det här är historien om hur jag förlorade nästan allting till den svenska socialtjänsten.”
Så inleds en tråd på plattformen X, skriven av en tidigare amerikansk marinkårssoldat.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Debattören Henrik Jönsson anländer inför bröllopet mellan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och Matilda Kärnerup i Slottslängorna Sölvesborg den 28 september 2024. Foto: Johan Nilsson/TT.
Youtubaren Henrik Jönsson lanserar 100% som ett folkligt uppror mot etablissemanget. I själva verket är det en handfull rika investerare – och Elon Musk – som vill forma svensk debatt efter amerikansk modell.
Att se reklamfilmen för Henrik Jönssons nya tv-satsning 100% är som att trilla rakt ned i Underlandet. Här är allt upp och ned. Han beskriver satsningen som ”en motståndsrörelse, en folkrörelse”, för att i nästa andetag säga att projektet finansieras av ”välrenommerade svenska investerare” som han håller hemliga.
På gästlistan står väntade högernamn som Hanif Bali, ”slöseriombudsmannen” Philip Syrén, tidigare Bulletinchefen Per Gudmundsson och EU-politikern Alice Teodorescu Måwe. Och mediekritiken följer en välbekant dramaturgi. Jönsson gör ett stort nummer av sin numera klassiska intervju med Anders Holmberg i SVT, där han – till populisthögerns fasa – får kritiska frågor om hur han fulklipper sina videor.
Så kan vi inte ha det, sade ett gäng rika tittare. Henrik Jönsson berättar att ”många inflytelserika personer” hörde av sig efter programmet och förklarade att ”Sverige inte kan ha det så här längre”, och lovade kasta in pengar för att krossa SVT.
Men det räckte inte där. Snart dök även världens rikaste man Elon Musk upp för att dela vidare kampanjen på X. ”En helt oberoende nyhetsplattform. Inga statliga pengar. Bara folket”, stod det i inlägget som världens första halvbiljonär puffade för.
Deras främsta måltavla är fria medier som ställer tuffa frågor till makthavare.
Men som Henrik Jönsson själv förklarar är det inte folket som står bakom satsningen, utan tvärtom ett fåtal investerare som vill använda sina snabba pengar i det nya kasino-Sverige till att utöva politisk makt. Sådana som han själv, som tjänat sina pengar på ett gigföretag för att flytta in i en ”gigantisk villa på landet”, och nu använder sin fritid för att rulla tillbaka alla folkhemmets framsteg.
Högsta hönset för denna rörelse är Elon Musk, som nu alltså börjat lägga sig i svensk politik, precis som han gjort i flera andra länder. I går förklarade han dessutom i ett inlägg på X att Olof Palme ”förstörde Sverige”, som ett svar till högerextrema ”förtalsombudsmannen” Christian Peterson.
Vad högermän som Jönsson, Musk och Peterson drömmer om är ett svenskt val som liknar det amerikanska: fullt av kulturkrigande och propaganda, så att centrala frågor som vård, skola och klimat dränks i trams och spelad indignation – och högern får behålla makten.
Deras främsta måltavla är fria medier som ställer tuffa frågor till makthavare. Som Jacob Lundberg påminde i en kommentar efter Jönsson-intervjun: det som vi andra tar för givet i SVT, att man granskar makthavare, är precis det som gör populisthögern rasande. Och i en tid när vem som helst kan sprida falsarier på X och Youtube, är sådana viktigare än någonsin.
Det här vore oroväckande i sig, men nu har dessutom Moderaterna anslutit sig till denna illvilliga kampanj mot medierna. För några år sedan var det bara Gävlepolitikern Lars Beckman som var permanent kränkt över att SVT rapporterar om klimatvetenskap. I dag är det regeringspolitik.
Carl-Oskar Bohlin kan knappt vara en minut i tv utan att rusa till X för att gnälla på formatet, inte minst när han själv var med i ”30 minuter”, och blev kränkt över att som minister få kritiska frågor. Dagens ETC har dessutom avslöjat att partiet inte vill medverka i intervjuer med Dagens Nyheter, och partiet har dessutom krävt att ”Agenda” kapar mikrofonen för deras politiska motståndare.
Att alternativhögern får miljonrullningar för sina tossiga projekt visar att ojämlikhet inte bara handlar om rättvisa, utan om makt, även om de inte sällan slutar som underhållande cirkusar som Bulletin. Det här projektet har potential att gå i samma riktning, i varje fall om man tittar på den obegripliga satirfilmen om Stefan Löfven – vars avgång som statsminister för fyra år sedan man verkar ha missat.
Men när även mittenhögern sätter i system att underminera kritiskt granskande medier, just när en antisemitisk etnonationalist som Elon Musk köpt upp världens främsta debattforum för att göra lögnen till norm, har vi större problem än så. Nämligen att idéer som vi tidigare bara fann i kommentarsfält, i dag styr Sverige.
Edi Hila skildrar ett Albanien under trycket av både kommunism och kapitalism. Bild: Edi Hila, ”Under het sol”, 2005.
Edi Hilas verk presenteras just nu i Moderna museet i Malmö. Theo Vareman ser ett måleri där människorna framstår som störningar i mäktiga ideologier.
Eftermiddagen den 28 mars 1997 krockade ett skepp från den italienska kustbevakningen med det albanska flyktingfartyget Kateri i Radës. Detta skedde under ett bordningsförsök med syftet att stoppa flyktingarna från att ta sig till Italien. Incidenten slutade med att skeppet kapsejsade, och minst 83 människor förlorade sina liv i de kalla vågorna i Otrantosundet. Det yngsta offret hade inte hunnit fylla ett.
Denna tragedi är utgångspunkten i den albanske konstnären Edi Hilas triptyk Framtidens folk, som nu ställs ut på Moderna museet i Malmö som del i den större separatutsällningen Brutna horisonter. När jag kommer in i det dovt upplysta rummet, där de tre målningarna upptar en egen vägg, infinner sig direkt ett obehag. I det första verket tornar ett gigantiskt fartyg upp sig, sett rakt framifrån som om det är på väg att lämna tavlans mörka natt och glida rakt ut i lokalen och krossa åskådaren. De hårda, kantiga formerna kontrasteras av en blek cirkel vid fören, som för tankarna till en lanterna. Cirkeln återkommer i nästa del, en grå, svävande orb i vilken jag tycker mig skönja två gestalter i fritt fall. I det sista verket syns åter skeppet, nu halvt täckt i dimma. Den bleka cirkeln är mindre nu, har förflyttat sig.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Internet har lett till språklig kreativitet, men också begränsat vad vi vågar skriva, menar Agri Ismaïl. Illustration: Paper Trident/Adobe stock.
Plattformsägarna har tvingat användare att skapa ett nytt språk. Agri Ismail läser "Algospeak" och inser att mystiken tätnar när sekretessbelagda algoritmer styr vad som får ses och höras.
Upplevelsen av att möta internet för första gången ”var som att se Guds ansikte”, sade nyligen konstnären och poeten Bunny Rogers. Så kändes det även för mig när jag fick tillgång till internet 1996, samma år som Rogers (min första sökning på Altavista: ”Marlin Monroe naked”) men jag blev också snabbt medveten om att guden vars ansikte jag nu såg krävde underkastelse.
När jag försökte skapa min första mejladress på Hotmail möttes jag nämligen av en röd stjärna vid mitt efternamn. Eftersom ordet ”mail” finns med i ”Ismail” godkändes inte namnet av det rudimentära spamfiltret.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Enhetslistan lyfte Palestina i sina valaffischer. Foto: Johan Nilsson/TT.
Har du varit på Socialistiskt forum någon gång?
Jag kallar det fortfarande så, även om ABF har förkortat det till Socforum, möjligen för att s-ordet har blivit kontroversiellt. (Förutom i New York och Köpenhamn då!)
Men det gör inget, det känns kul att få vara lite farlig.
Den 29 november träffas i varje fall arbetarrörelsen och vänstern i Stockholm för att prata politik hela dagen, och i år även kalasa hela kvällen. Flamman är medarrangörer till efterfesten på Debaser Strand, så köp biljett redan nu och säkra din chans att babbla runt med roligt vänsterfolk!
Under dagen arrangerar Flamman tre samtal.
Först spelar vi in Grillen live på bottenvåningen klockan 10, med blandade gäster från forumet. (Se alla avsnitt i vår Youtube-kanal.)Klockan 12 pratar vi om ”Kan Palestinarörelsen och vänstern bli vänner igen?” i Sandlersalen. Syftet är att samla folk från olika delar av vänstern för att se om man kan uppnå gemensam förståelse framåt. I panelen sitter rutinerade Palestinaaktivisten och vänsterpartisten Ammar Makboul, skribenterna Zina al-Dewany och Somar al-Naher, samt Fayyad Assali från kampanjen Folkets röst.
Visst är rubriken pikant formulerad – vänstern deltar ju i rörelsen, och rörelsen är en del av vänstern. Men hur man än uttrycker det har det funnits spänningar: det har bildats flera nya partier och rörelser i protest mot etablerade vänsterpartier i Sverige såväl som i hela väst. I Danmark, där den socialistiska vänstern precis har intagit stadshuset i Köpenhamn, finns samtidigt en miljö som anser att Enhetslistan har svikit i frågan – och därför är fraktionen Röd allians på väg att bilda nya partiet Röd vänster.Själva säger de: ”Röd vänster är en samlingspunkt för vänstern – inte ett splittrande projekt”. Nåja. Själv undrar jag om den ”samlande” splittringen i alla dessa fall verkligen var bra och nödvändig, som det heter hos Knutna Nävar, eller om det går att hitta gemensam mark?
Jag har själv samlat några tankar i ett tidigare veckobrev, om hur Palestinarörelsen kan vinna mediestriden. Nästa lördag hoppas jag på ett både eldigt och lyssnande samtal – och med Jacob Lundberg som moderator tror jag inget annat.
I panelen sitter kulturskribenterna Kristofer Andersson och Lykke Eder-Ekman, och Thea Mårdbrant som är vd på konsertlokalen Fållan, och jag ska moderera. Vi ska möjligen gnälla lite på gnällande grannar, men framför allt prata om hur våra städer ska bli roligare att leva i.
En av regionens ambulanser på väg till Gävle sjukhus. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
”Experimentverkstad” – med en prislapp på hundratals miljoner. Det väntar när Region Gävleborg ska bolagisera länets sjukvård, enligt oppositionen. Och trots upprepade löften om att reformen inte ska sluta i privatisering försöker vissa fortfarande rycka i bromsen.
Över ett år har gått sedan högerstyret i Gävleborg, bestående av SD, M, KD och det lokala Sjukvårdspartiet Gävleborg (SVG), beslutade att all offentlig primärvård i regionen skulle flyttas över till ett regionägt aktiebolag. Planen är att sjösätta reformen i början av nästa år.
– Just den här lösningen finns inte på något annat ställe. Det är en ren experimentverkstad, lite som lagen om valfrihet var i Stockholm när man införde den från början, säger Samuel Gonzalez Westling (V) (bilden).
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vid Socialdemokraternas kongress i Göteborg i maj 2025 placerade sig aktivister från Ta tillbaka framtiden utanför Svenska mässan för att agitera för förmögenhetsskatt. Foto: Jacob Lundberg.
Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
De senaste veckorna har vi i Ta tillbaka framtiden gästat både Miljöpartiets kongress och Vänsterpartiets diskussionsforum Vänsterdagarna för att driva vårt krav om en förmögenhetskatt för klimatet och välfärden.
Vi är övertygade om att skatt på extrem rikedom är avgörande för Sveriges klimatpolitik. Denna fråga, menar vi, måste också stå i centrum för oppositionens valrörelse.
Naturvetenskapen är enig. Klimatkrisen är ett existentiellt hot där många människor – framför allt i det globala syd – redan i dag dör av torka, värme och översvämningar. I år har vi sett ett Pakistan där dödliga översvämningar blivit en ny verklighet, och brinnande skogar i ett allt varmare Europa. Om inte vi i det globala nord förändrar våra ekonomier i grunden kommer klimatkatastrofer att eskalera och förändra våra samhällen på avgörande och oåterkalleliga sätt. Därför måste Sverige snabbt ställa om till fossilfrihet.
Samtidigt har olika samhällsklasser i Sverige vitt skilda ansvar för klimatkrisen, och väldigt olika förutsättningar att ställa om. Dagens Sverige är ett av världens mest ekonomiskt ojämlika länder, där en person från den rikaste procenten släpper ut elva gånger mer än en person från befolkningens fattigare hälft.
En stark och tydlig förmögenhetsskatt är därför en förutsättning för ett hållbart och rättvist Sverige. Enligt Oxfam hade en sådan skatt på svenska mångmiljonärer genererat cirka 158 miljarder till statskassan. Det är pengar som behövs för storskaliga klimatreformer och starkare välfärd i stället för lyxyachter och privatflyg.
Att avstå från detta kraftfulla verktyg blir oseriöst för den som påstår sig vilja genomföra verklig förändring. Vi har helt enkelt inte råd med miljardärer.
På Miljöpartiets kongress och Vänsterdagarnas mingel möttes våra krav med glada miner och positiva hejarop från både gröna och röda partimedlemmar. Samtidigt stötte vi även på ett visst motstånd, framför allt från partitopparna. Vi fick höra att förmögenhetsskatt går för långt, att Socialdemokraterna aldrig kommer att tillåta detta, och att miljardärhögern kan massmobilisera för att vinna striden och valet.
Trots dessa farhågor röstade ett modigt miljöparti på kongressen igenom en motion för att verka för progressiv förmögenhetsskatt inför valet. Fastän Vänsterpartiet redan driver skatt på kapitalvinst och dyra fastigheter, så måste deras krav tydligare riktas mot förmögenhet som sådan. Båda partier måste därför enas om och driva denna fråga i valrörelsen.
Det är sant att förmögenhetsskatt utmanar djupa intressen och kommer att möta hårt och välorganiserat motstånd. Därför måste en rödgrön front enas både utanför och inom partipolitiken. Det är bara om opposition och folkrörelse driver frågan tillsammans som en stark förmögenhetsskatt kan bli verklighet. Då kan socialdemokratins trendkänsliga maskineri sättas i gång, och deras tunga skuta vridas åt vänster.
Med andra ord måste vi tydligare visa upp kapitalet som den vampyr det är. Konfliktlinjen mellan de extremt rika och alla oss andra måste kilas fast, i stället för att låta debatten dela oss efter härkomst. Med en förmögenhetsskatt kan vänstern styra samhället mot en framtid där de rika betalar för kollektiva projekt som förbättrar livet för vanligt folk och samtidigt sänker utsläppen.
Bara genom att placera förmögenhetsskatten i debattens centrum kan en enad vänster vinna frågan. Bara så kan en storskalig och rättvis klimatreform bli verklighet.