Efter några månader på företaget Capgemini gick han över till Tietoevry, och började jobba med it-projekt åt Region Stockholm. När konsultfirman Ernst & Young kopplades in för att hjälpa honom med arbetstillstånd vidarebefordrade de hans personuppgifter direkt till Migrationsverket, som i stället gav familjen uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet för Ukrainaflyktingar – något de aldrig ansökt om.

Plötsligt hängde Yevheniis arbete, som familjens enda inkomsttagare, på om han hade möjlighet att flytta till Karlstad. Han frågade Migrationsverket om boende där, och fick ett nej, varpå han blev av med jobbet.

– De gav oss den här lägenheten i Sveg i stället. Jag frågade då om jag behövde skriva på något kontrakt eller betala, de sade bara ”vi tar det sedan”. Ett par månader senare skickade de ett besked om att vi var skyldiga pengar. Det var precis efter att jag förlorat jobbet, och vi hade fått barn. Jag hade just informerat dem om det.

Familjemedlemmarna fick var sitt brev hem, om hyresskulden på 67 000 kronor – inklusive ett adresserat till deras fjärde och yngsta bebis, som föddes här i februari och fortfarande inte har något personnummer. Sedan Yevheniis sista lön i mars 2025 har familjen hankat sig fram utan något ekonomiskt stöd från staten – varken dagersättning, bostads- eller barnbidrag.

– En av mina grannar körde hit från Ukraina i en Skoda från millennieskiftet, helt genomrostad. Migrationsverket vägrade först ge henne några pengar innan hon hade sålt bilen. Det är galenskap.

Flamman kommer i kontakt med Yevhenii Verkhovych genom nätverket och Facebookgruppen ”Vi är 4 700 arbetare” – som dock bara har strax över 2 000 medlemmar. Siffran syftar nämligen på antalet drabbade av vårens ändring i spårbyteslagen. Sedan dess har tusentals människor inte längre möjlighet att ”byta spår”, och stanna i Sverige för arbete snarare än asyl.

Bakom initiativet står göteborgaren Fereshteh Javani (bilden), som kom till Sverige från Iran 2019 och har skrivit om lagens konsekvenser i Dagens Arena. Gruppen är en plats för drabbade att få dela sin historia och sina erfarenheter av processen, berättar hon.

– Folk som blivit av med arbetstillståndet är nästan… jag kan inte säga ”papperslösa”, men de får inte jobba. Även om de har barn och familj, och har köpt bil och hus på banklån. Man kan bara gissa vilka situationer folk sitter i nu, säger hon till Flamman.

Hon är själv personlig assistent, och många i nätverket jobbar inom vård och omsorg, ofta som sjuksköterskor eller hemtjänstpersonal. Tre av hennes vänner som drabbats är läkare.

Även lagerarbetare är vanligt förekommande, samt restaurang- och teknikjobb. En annan gruppmedlem som hör av sig till Flamman är 30-åriga Abanoub Maher. Han kom till Sverige som asylsökande från Egypten, med en giltig kandidatexamen i programvaruteknik, och är idag fast anställd på en kemtvättsfirma.

”Sedan första dagen har jag arbetat och försörjt mig själv. Jag är en fredlig och välintegrerad person i samhället, följer lagen och studerar nu på SFI”, skriver han i ett mejl.

”Efter att ha haft giltigt arbetstillstånd och uppfyllt alla krav var jag på väg mot permanent uppehållstillstånd, men ändringen av spårbyteslagen hotar nu att göra år av arbete och integration ogiltiga.”

– Jag har kontakt med en ensamkommande kvinna som jobbat i Sverige som lärare i nio år, men som inte fått permanent uppehållstillstånd och kommer drabbas nu. Det är helt orättvist, säger Fereshte Javani.

Att regeringen hösten 2023 höjde försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare, från 13 000 till 28 000 kr, beskriver hon som en annan ”hemsk smäll”.

– Men vi klarade det, vi klarade arbetslösheten under pandemin också. Vi kämpade. Nu ska en retroaktiv lag krossa våra liv.

Tror du politikerna förstår konsekvenserna av ett sådant här beslut?

– Jag tror de bara förstår dem på papper, i lagen, i siffror. Inte i verkligheten. Våra arbetsgivare är också arga, oroliga och ledsna. Det här skadar inte bara våra liv, utan hela samhället.

I socialdemokratiska Aktuellt I Politiken ifrågasatte en rad lokala S-politiker nyligen varför partiet hittills röstat ja ”till samtliga förslag som Tidöregeringen lagt fram inom migrationsområdet”. Den senaste tiden har allt fler internt kritiska röster höjts mot rådande migrationspolitik – även från politikens ”arbetsgivarsida”.

Douglas Thor (bilden), ordförande för Moderaternas ungdomsförbund (MUF), vill förvisso utvisa fler kriminella, och menar att ”de flesta förstår” att Sverige bör ha en låg invandring.

”Men alla dessa fall av integrerade, ostraffade och arbetande personer som fått utvisningsbeslut är ju helt galna. Varför skulle vi inte vilja ha kvar dem och låta dem fortsätta bidra till Sverige?” skriver hans pressansvarige i ett sms till Flamman.

”Moderat politik är att ansträngning ska löna sig, här är en grupp där systemet dömer ut dem trots deras slit och flit som gör Sverige bättre. Det är varken humant eller rättvist.”

Helena Nanne (bilden) (M), Moderaternas oppositionsråd i Malmö, har slutit upp bakom Douglas Thor, och skriver i ett mejl till Flamman att ”själva grunden i moderat ideologi” är att ”inte straffa dem som gör rätt för sig”.

”Det är därför fel om unga Malmöbor som precis blivit myndiga, utbildar sig, arbetar och står på egna ben riskerar att tvingas lämna landet på grund av hål i systemet.”

Fredrik Kopsch (bilden), chefsekonom på Timbro, är en annan tongivande kritisk högerröst – och tror sig ha resten av Näringslivets tankesmedja i ryggen.

– Det finns flera fall där barnen till ”spårbytare” som fått permanent uppehållstillstånd ska utvisas, för att de fyllt 18. Det ser jag verkligen som ett helt bisarrt system.

Han berättar om ett barn han träffat som kom hit när hon var 7 år gammal. Flickan ska nu utvisas till Azerbajdzjan, två veckor efter hennes 18-årsdag – utan resten av familjen.

– Hon är ju lika svensk som jag är, och har bott här alla sina formativa år. Vansinnigt omänskligt, utbrister Fredrik Kopsch.

– Jag tror det enda man vinner är siffrorna, ”vi har utvisat si och så här många”. Vi verkar ju ha oerhört mycket svårare att utvisa människor som begår brott än människor som jobbar. Man letar efter var det är enkelt, och spårbyteslagen är ett sådant grepp.

Att tänka på det sena 00-talet, då Moderaterna i stället förde ”världens mest liberala arbetskraftsinvandringspolitik”, känns i dag smått surrealistiskt för Timbros chefsekonom.

– Jag tittade på någon riksdagsdebatt från 2005, där till och med Kristdemokraterna lät väldigt måna om att människor i så stor utsträckning som möjligt ska kunna förbättra sina liv genom migration. Jag tror ju inte att så många kommit fram till att de gjorde en helt felaktig analys under stora delar av sina politiska liv. Då tappar jag lite förtroendet för folk. Men jag kanske är naiv.

Det Fredrik Kopsch främst ser, och oroas av, är en förskjutning i det offentliga samtalet – hur invandring, och invandrare, pratas om i dag.

– Jag blev tonåring på 90-talet, när nazister marscherade på gatorna, men trivdes ganska bra i ”mellanperioden” där det offentliga samtalet inte präglades fullt lika mycket av främlingsfientlighet, säger han, och fortsätter:

– Men ska man motivera att slänga ut arbetande människor och inte välkomna hit några fler kan man inte låta som Moderaterna på 00-talet. Pratar du hela tiden om invandrare som fuskare, bidragstagare och kriminella ökar den folkliga acceptansen för en striktare migrationspolitik.