Han säger att de är vana.

– Det är normalt. Men det är bra att vara lite rädd, då är man försiktig. Här finns inget utrymme att vara en tuffing och ta risker, säger Pavel.

Gruppen av arbetare kommer från Polen och har varit med på bygget av Aurora Line i ungefär ett år. Dessförinnan jobbade de med ett projekt i Tyskland.

Aurora Line började byggas i slutet av 2023 och är nu inne i slutfasen. Den 18 mil långa 400 kilovoltsledningen löper från Messaure vid Stora Luleälv till finska gränsen söder om Övertorneå. På den finska sidan har ytterligare 20 mil byggts. Sammankopplingen ökar kapaciteten att överföra el mellan Sverige och Finland med 35 till 40 procent.

– När vi ser tillbaka på bygget av Aurora Line om något årtionde tror jag att vi kommer att vara imponerade över hur snabbt det gick att bygga en så lång sträcka och samverka med Finland. Så här snabbt har det aldrig tidigare byggts i Sverige, säger Christer Eneroth (bilden), projektledare för den östra delen av projektet.

Han framhåller också nyttan av att knyta ihop elsystemen i de båda länderna.

– Att ha större nät ger mer marginaler om någon del slås ut. Vem vet hur världsläget ser ut 2050? I dag går den mesta elen från Sverige till Finland, men i framtiden kan det lika gärna vara vi som köper el via den här ledningen, konstaterar Eneroth.

Under lång tid har investeringarna i elnätet varit små, och det är därför i behov av upprustning. Samtidigt ökar andelen bilar och andra fordon som drivs med el i snabb takt, medan gröna industrier spås behöva stora mängder el för att producera vätgas. Serverhallar väntas också driva upp elbehoven.

Sverige använder i dag knappt 140 terrawattimmar (TWh). Regeringens mål är att elproduktionen ska öka till minst 300 TWh, vilket kräver en kraftig utbyggnad av elnäten, särskilt i norr där de flesta elkrävande industrier planeras.

Svenska Kraftnät, som ansvarar för stamnätet, investerade för tio år sedan bara några miljarder kronor årligen. Nu är takten omkring tio miljarder per år, och runt 2030 pekar planerna mot omkring 20 miljarder.

– Jag började jobba för Svenska kraftnät 2016. Då var vi under 500 anställda, nu är vi 2 000. Så det har varit en otroligt snabb tillväxt, säger Christer Eneroth.

Även de regionala och lokala näten kräver stora investeringar. Konsultföretaget Sweco beräknar att mellan 890 och 945 miljarder kronor behöver satsas fram till 2045. Samtidigt råder en osäkerhet om hur stort elbehovet faktiskt kommer att bli. Enligt Svenska kraftnät varierar elbehoven 2045 mellan 204 och 347 TWh, beroende på scenario. Osäkerheten märks inte minst i norr, där det finns många stora industriprojekt.

– Det ställer till det för oss. Många industriprojekt hade så utmanande tidsplaner att vi aldrig hade kunnat klara det. Till exempel siktade Stegra från början på att komma i gång redan i slutet av 2024. Nu har det blivit förseningar och då är vi mer synkade, säger Maria Jalvemo (bilden), som leder Svenska kraftnäts program i Norrbotten och Västerbotten.

– De stora industriprojekten börjar ofta med en optimistisk kalkyl, men det är bra att det finns ett driv, säger hon.

En högspänningsledning som Aurora Line innebär stora ingrepp i naturen. Ledningsgatan är 42 meter bred och kräver stora mängder stål, aluminium, betong och grus. Svenska kraftnät strävar efter att hålla nere påverkan på miljö och klimat.

– Vi är en myndighet och har ett särskilt ansvar för att jobba med klimat- och miljöfrågor, säger Maria Jalvemo.

Hon säger att mängden cement i fundamenten har minskat, och att de endast använder grön betong med inblandning av flygaska.

I vissa projekt ställs krav på bonusar för leverantörer som att använda HVO i stället för diesel. Elfordon används vid vissa projekt, men det är svårt i norra Sverige där avstånden är längre.

Christer Eneroth säger att stålåtgången har effektiviserats i takt med att stålet blivit bättre.

– Våra 654 stolpar väger tillsammans lika mycket som 90 procent av Eiffeltornet. Så de är effektiva, starka och i snitt 30 meter höga, säger han.

Fundamenten byggs för att hålla i 100 år, linorna kan bytas efter 50–60. Men olika miljöintressen ställs mot varandra.

– Vi försöker undvika att påverka känslig natur- och kulturmiljö, och därför är ledningarna inte alltid så raka. Men då krävs det mer material och därmed större utsläpp, menar Maria Jalvemo.

Aurora Line skär rakt igenom flera samebyar, och under byggtiden har renskötseln påverkats.

– Vår analys visade att 70 procent av det område där vi brukar ha renarna skulle påverkas, säger Jonas Vannar från Sirges sameby.

Hans grupp valde att flytta renarna till marker väster om E4:an i Luleå kommun.

– Där har vi varit två vintrar i rad och staten i form av Svenska kraftnät har stått för merkostnaderna. Det har fungerat, men så klart är det alltid en stor omställning när man flyttar av tvång.

Även om kontakterna med Svenska kraftnät fungerat bra finns en oro, då Aurora Line är det första av en rad ledningsprojekt i Norrbotten. En ny ledning mellan Letsi och Svartbyn ska försörja Stegras stålverk, och en annan ska gå till LKAB:s vätgasanläggning i Gällivare.

– Energin borde produceras så nära konsumtionen som möjligt, så att man slipper skicka den genom landet, säger Jonas Vannar.

I december i år kopplas Aurora Line in på nätet. Mycket av arbetet handlar nu om återställning. Utanför Överkalix tar maskiner bort grus och jämnar till marken.

– Jag har varit med sedan dag ett. Det började med snöröjning, sedan vägbyggen och grävning av fundament, nu återställningsarbeten. Vi lastar bort grus och försöker få marken att bli så lik den omgivande skogsmarken som möjligt, säger Mattias Persson.

– Jag är från Överkalix, så det är nära hem från jobbet. Bygget har varit bra för en liten ort som Överkalix. Det märks att det har varit mer folk än vanligt i affärerna i samhället, säger han.

Christer Eneroth vet redan vad han ska göra när arbetet med Aurora Line är avslutat.

– Mitt nästa projekt är Letsi-Svartbyn. Det är ungefär 10 mil och kostar cirka 1,5 miljarder. Det kommer jag att börja med parallellt med att jag avslutar arbetet med Aurora Line.