När regeringen lägger sin sista budget före valet ser vissa ytterligare en ”svältkur” medan andra ifrågasätter matematiken bakom ”pressträffspengar” och påstådda miljardsatsningar. Är ”arbetande barnfamiljer” verkligen de stora vinnarna? Flamman frågade politiker och ekonomer vad de tycker om höstbudgeten.
– Detta är en svindlarregering som gärna står på pressträffar och slår sig för bröstet om hur historiskt mycket de satsar. Men när siffrorna granskas framkommer det snart att de mest flyttar runt pengar. Vi är övertygade om att folk märker det. Väntetiderna i vården är fortsatt rekordlånga, den ”miljardsatsning” regeringen gör på vårdköerna täcker inte ens region Västra Götalands underskott. Runtom i landet är klassrummen fortsatt överfulla, och hushållen känner av kostnadsökningarna in på bara skinnet.
– De tre åren med Tidöpartierna har varit en svältkur för Sverige. Vi har en cementerad lågkonjunktur som regeringen och Sverigedemokraterna förhållit sig passiva till. Därför står Sverige nu med en rekordhög arbetslöshet, hushållen har det betydligt sämre ställt nu än när regeringen tillträdde, och sjukvården har fått betala när regeringen tömt statskassan på pengar.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Vi behöver satsa på Sverige – genom att stoppa rånet av hushållen, korta väntetiderna i vården, och göra nödvändiga klimatinvesteringar som också skapar nya jobb.
– Vi har en regering som lovade att få ordning på Sverige, och det vi har sett i tre års tid är hur de skadat Sverige. Vi skulle få ordning på klimatet och jobben, två områden de verkligen trasat sönder och kommer fortsätta med. Det är sorgligt, och visar att vi behöver en ny regering.
– Man har ägnat tre år åt att skära ned i satsningar för låginkomsttagare, och höjer nu mycket mindre än man sänkt tidigare. Det är en klassisk ”Black Friday-budget”, man trixar med siffrorna hela tiden. Ett cyniskt sätt att arbeta på, i tider där hushållen verkligen hade behövt stöd. Man försöker langa ut allt nu det sista halvåret.
– Vissa hushåll var ju arga på prisökningarna för bränsle, men även det kommer bli ännu dyrare på sikt. Man har verkligen ställt till det, både för hushållen och industrin som skrikit efter förnybar el, och det kommer slå tillbaka. Det är inte bara att vi inte klarar klimatmålen, efter fyra förlorade år som kommer leda till böter och krav från EU – det är osäkert om ens fossilindustrin vunnit på det. Det är så generellt cyniskt.
– Precis som i alla andra budgetar som den här regeringen har lagt så är det välfärden som svälts, medan nedskärningarna fortsätter. Vi har en halv miljon arbetslösa som inte kommer att få det bättre, vi har barnfamiljer som kommer att få mindre pengar när bidragstak införs. Arbetarklassen förtjänar bättre än så här.
– Inriktningen på den ekonomiska politiken ligger fast: att försvaga den gemensamma delen av ekonomin och därmed fördjupa Sveriges strukturella samhällsproblem. Välfärdstjänsterna pressas, arbetslösheten möts med statsfinansiell axelryckning och klimatomställningen monteras ned. Det är några rimliga överföringar till hushållen, men det är uppenbart temporära grepp för att vinna röster så att man kan fortsätta längs samma väg som tidigare med ökad ojämlikhet och försvagad generell välfärd.
– Min oro är att de ekonomiska problemen kommer att vara så uppenbara för så många när valet närmar sig, att man då fortsätter att skruva upp det SD-ledda narrativet och syndabocksletandet.
– Det är en väldigt missvisande bild regeringen ger när man säger att det är en budget som gynnar barnfamiljer, i och med att man inte höjer barnbidraget – som urholkats med en tredjedel på några år – och samtidigt sätter ett bidragstak, utformat för att med nålsprecision slå mot fattiga barnfamiljer.
– Det här är inte en besparing för statskassan, utan ska förstås som ren symbolpolitik, som kommer göda kriminalitet och utanförskap. Sedan är barnfamiljer precis som alla i samhället beroende av en stark och fungerande välfärd, så det går knappast att porträttera dem som vinnare när man väljer att prioritera skattesänkningar.
– Det är ett sätt att försöka sälja in mer av samma politik, egentligen. Man lånar till fortsatta skattesänkningar, som regeringen ser som den enda möjliga lösningen på alla problem, men som i praktiken främst gynnar dem med högst inkomster i Sverige. Det är pengar i sjön, och att slösa bort ett reformutrymme på 80 miljarder.
– En regering som har misslyckats med exakt allting försöker nu låta som att de har lyckats med allting. Vi har en ”hembakt” arbetslöshet som är bland de högsta i Europa, enormt låg tillväxt, missade klimatmål. Allt det vill man nu dölja med en stor portion valfläsk.
– Det här är en skattesänkningsbudget av Guds nåde. Man sparkar nedåt, och både låginkomsttagare och välfärden blir förlorare. Allt bra här kunde och borde man redan gjort för tre år sedan; vi på Katalys föreslog att sänka matmomsen redan 2023, för att punktera inflationen. I dag riskerar allt sådant bli mycket mer ineffektivt, man försöker höja konsumtionen tre år in i en mandatperiod där vi nästan har 9 procents arbetslöshet. Människor lever liksom inte i regel på bidrag för att de gillar det, som man försöker måla upp någon bild av.
Man sparkar nedåt, och både låginkomsttagare och välfärden blir förlorare.
– Faran för den rödgröna sidan är att det här kanske kommer att kännas som en lättnad på kort sikt, men regeringen spenderar för att de rustar för att vinna nästa val. Det är nu matchen börjar. Vänstersidan och Socialdemokraterna måste möta de stora utmaningarna offensivt – sätta människor i arbete och investera i järnvägsutbyggnad, klimatomställning och välfärd. Inte klaga på belåning eller att man går med underskott, det är Sveriges minsta problem. Jag tror inte att folk kommer hålla med om bilden av regeringen som ”oansvarig”. Det är fel kritik: man borde expandera budgeten mer, men satsa på annat.
– Det har varit uppenbart ganska länge att detta är en budget för att vinna valet, snarare än långsiktiga strukturella tillväxtreformer. De här tillfälliga reformerna är jag rätt tveksam till, ingen tror väl på att någon finansminister skulle höja matmomsen igen om två år? Det kommer inte hända.
– Aktivitetskravet, som gör att du inte kan få bidrag utan att sättas i något slags aktivitet, är bra som drivkraft. Men bidragstaket i sig hjälper nog inte många fler att komma in på arbetsmarknaden, även om det blir ohållbart att leva på bidrag. Det måste finnas jobb att gå till. Vi har för få enkla jobb, som Foodora, som människor utan varken utbildning eller språkkunskaper kan utföra.
– Skattesänkningarna blir ju mer riktade till en medelklass, snarare än till de här familjerna som haft det särskilt svårt under prisökningarna, som det kommunicerats. Jag köper inte jättemycket löjrom, men det händer att jag köper löjrom – jag kommer få en ganska stor del av det där i kronor räknat, medan den som köper Kalles Kaviar inte kommer få lika mycket.
– Vi vill säkerställa att den halverade matmomsen verkligen leder till lägre matpriser, det finns en stor risk i och med bristfällig konkurrens att ”mellanleden” i stället tar pengarna. Tandvårdsstödet är ett steg i rätt riktning även om det inte går hela vägen, vi vill att reglerna för högkostnadsskyddet där ska vara samma som i resten av vården.
– Att finansministern nu menar att pensionärer får skattesänkningar är en förenkling, även om det gäller många. PRO:s uppfattning är att det inte heller egentligen är stora skattesänkningar Sverige behöver just nu, det finns stora behov i välfärden. Men om man ska sänka inkomstskatten måste den sänkas både för dem som jobbar och dem som har jobbat – pension menar vi är uppskjuten lön, och borde beskattas på samma sätt som lön.
– Vår största kritik är att det nästan inte sker några satsningar på äldreomsorgen. Vi lever med en stor skuld där man fortfarande inte åtgärdat de brister som blottades under pandemin, och åt det gör regeringen ingenting trots att man har 80 miljarder. Sjukvården fick ”en slant” här på slutet, men det är svårt att förstå om det verkligen är satsningar de kommer med. Jag vågar inte säga om det faktiskt innebär mer pengar till sjukvården, om jag ska vara uppriktig. Det är ett problem i sig.
– Jag reagerade på att regeringen gjorde ett stort nummer av ”4,3 miljarder till skolan”, men att man i tabellen på pressträffen samtidigt bara visade upp 520 miljoner. Vi började titta på hur de räknade, och det visade sig att utan de nya anslagen skulle statsbidragen till skolan ha sänkts med 2,5 miljarder 2026. Mer än hälften av de ”4,3” går alltså till att återställa 2025 års nivå.
– Det var väl egentligen på Alliansens tid som man började göra utspel om budgeten på sakfrågenivå – den modell man har nu, med presskonferens en eller två gånger om dagen veckorna innan budgeten presenteras. Det sättet att driva politik på har gjort det svårare för media och medborgare att förstå vad som är vad, jämfört med om man presenterar budgeten i sin helhet på en gång. Skolpengarna här är ett bra exempel på hur allt blir mer lösryckt, och hur man utnyttjar det.