Att vara kvinna eller tillhöra en minoritet är numera en fördel i litteraturvärlden. Osympatiska kvinnliga berättare hyllas när de psykologiskt misshandlar männen i sina liv, medan manliga författare tycks ha grävt ner sig i ängsligt godhetssignalerande. Har manshatet på kultursidorna gjort de yngre männen för neurotiska? Finns det några intressanta vita, straighta, manliga författare födda efter 1980, eller förtärs de flesta av självhat?
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!