– Alla de riksdagspartier vi har i dag har klivit av sitt ansvar för att ge radikala vänstersvar på dagens största politiska frågor, säger Björn Alling, talesperson för Solidaritet.

Han nämner tre prioriterade områden för samarbetet: motstånd mot militär upprustning, en antikapitalistisk klimatpolitik och ett totalstopp för nedskärningar i välfärden. På samtliga punkter menar han att både de borgerliga partierna och de rödgröna misslyckats.

– Det hänger ihop med bristen av kritik mot kapitalismen som ekonomiskt system, säger han om klimatfrågan. 

I plattformen nämns begreppet ”nedväxt” som ett mål att sträva efter.

– Vi kopplar det till ett stopp på den skenande konsumtionshetsen, som dagens ekonomi är beroende av för sin överlevnad. Den sker i dag helt och hållet i form av privat konsumtion, i synnerhet av prylar och resor.

Men hur åstadkommer man en sådan nedväxt i praktiken?

– Första steget är att omfördela resurserna till gemensam välfärd, genom att höja skatterna och ta kontroll över viktiga delar av ekonomin.

Han beskriver den planerade valkampanjen som ”otraditionell”, i och med att var tredje plats på riksdagslistan är reserverad åt aktivister och kandidater från andra organisationer. 

– Med hjälp av Enad röst kan de eskalera sina motståndskamper under valåret, säger Björn Alling till Flamman.

Vilka aktivister har ni fått med er?

– Vi har en del som är på gång, och inte minst inom Palestinarörelsen har vi fått väldigt positiv feedback. Men jag vill inte ge några namn här och nu. 

Vilka krav ställer ni på de oberoende kandidaterna?

– Man ska ställa upp på plattformen och inriktningen. Sedan behöver man inte brinna för alla konkreta krav.

Ett annat av kraven i valplattformen är 30 timmars arbetsvecka. Även Vänsterpartiet och Socialdemokraterna förespråkar i dag förkortad arbetstid, men menar att den prioriterade vägen dit är förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

– Det är helt klart att det aldrig kommer lyckas. Maktförhållandena på arbetsmarknaden mellan fack och arbetsgivare tillåter inte det, utan det måste drivas som en politisk åtgärd.

Björn Alling, som till vardags är biträdande föreståndare för Nationella akademiska infrastrukturen för superdatorer i Sverige, menar att det är viktigt inte minst med tanke på vad han beskriver som ”AI-revolutionen”.

– Det kommer att ske en dramatisk rationalisering inom privat tjänsteproduktion under den kommande mandatperioden.

Kan AI gynna människor i Sverige?

– Ja, självklart. Detta är en möjlighet att förverkliga vår mänsklighet, genom att minska den tid vi lägger på digitalt pappervändararbete. Vi har i dag verktygen som skulle möjliggöra en socialistisk planekonomi på ett sätt som vi aldrig tidigare sett. Det öppnar dörrarna för en underbar framtid.

– Samtidigt är AI i dag ett kraftfullt vapen i händerna på teknikoligarker och fascistiska diktaturer. Det är en teknik som är enormt potent och ställer krav på oss att bryta kapitalägarnas makt, både över tekniken och ekonomin. Där står vi inför ett vägskäl.

Björn Alling är lokalpolitiker i Linköpings kommun. Han uteslöts ur Vänsterpartiet vintern 2023, efter att ha anklagat partiledaren Nooshi Dadgostar för att ”slicka sioniströv” i efterspelet till Hamas attack och Israels invasion av Gaza tidigare under hösten.

2024 lanserade han partiet Solidaritet, tillsammans med den tidigare riksdagsledamoten Jeannette Escanilla. Hon lämnade partiet ett drygt år senare, och anklagade Solidaritets ledning för maktmissbruk och härskartekniker.

Inför valet 2026 diskuterades ett samarbete mellan flera olika partier, däribland Kommunistiska partiet, Socialistiskt alternativ och Framtidens vänster. Flera partierna drog sig dock senare ur samarbetet och valde att enbart kampanja på lokalnivå. 

Hur kom det sig att det blev just ni och Feministerna, till sist?

– Det var vi som såg behovet som mest akut att delta i riksdagsvalrörelsen. De andra vänsterkrafterna vi haft dialog med valde i slutändan att satsa på olika lokalval.

Hur ser du på era chanser att komma in i riksdagen?

– Vi är klart medvetna om att det är svårt att komma in vid första försöket, men det objektiva läget gör att det finns en chans.

– Sedan utesluter jag inte att de etablerade partierna kan försöka stoppa oss genom att själva gå åt vänster, och då välkomnar vi också det. Även om vi inte kommer in så kan vi göra nytta genom att påverka valkampanjen.