Inom amerikansk politik används begreppet ”tält” om en politik som får flest väljare att vilja ställa sig under samma tak.

Den amerikanska politiken har också gått i denna riktning. Såväl republikanska som demokratiska väljare har börjat rösta mindre ideologiskt och mer pragmatiskt. Det spelar inte längre roll vem personen är som framför politiken utan det avgörande är vem som kan sänka matpriserna och hyrorna. När jag följde borgmästarvalet i New York såg jag något som förvirrade mig. En grupp människor med Maga-kepsar höll upp plakat med texten: Maga for Mamdani. En journalist frågade om det inte var ironiskt att Trumpanhängare röstade på en demokratisk socialist. ”Han ska ju sänka levnadskostnaderna”, svarade en av dem. Mamdanis politik vägde tyngre än hans ideologi. Vallokalsundersökningarna bekräftade bilden: nio procent av Trumpväljarna i New York röstade på Mamdani. Med det högsta valdeltagandet sedan 1969 visar det att ett stort tält kan omfamna fler väljare. Det uppstod ett tomrum och Mamdani fyllde det. Inte genom att kompromissa med sina värderingar, utan genom att göra dem begripliga för människor vars plånbok var tunnare än deras ideologi. Mamdani kunde stå upp för Palestina och muslimska amerikaner och vara emot Trump, eftersom han hade väljarnas ekonomiska förtroende.

Bara när det rödgröna styret kan enas om en plan för att säkerställa ekonomisk trygghet, kan verklig förändring ske.

I Sverige finns ett liknande tomrum, fast ingen fyller det. Det är inte en brist på politik, utan en brist på riktning. S, V och MP kan inte enas om ett gemensamt program och verkar inte hitta någon kontinuitet i sin politik. Där Socialdemokraterna är så utslätade att deras valkampanj ska locka moderater och Magdalena Andersson vägrar skaka Nooshi Dadgostars hand efter partiledardebatten i Agenda. Jag ställer frågan: vad händer med ett parti som söker motståndarens erkännande mer än folkets förtroende? De förlorar sig själva. Resultatet är inte ett tält. Det är tre separata parasoll ute i regnet.

Det rödgröna styret i Sverige måste nu bygga sitt eget tält. För att lyckas behöver de hitta gemensamma värderingar som väljare kan ställa sig bakom. Bara när det rödgröna styret kan enas om en plan för att säkerställa ekonomisk trygghet, kan verklig förändring ske. Till dess får svenskarna finna sig i att stå ute själva i regnet.