När läraren Christian Liljeros i början av året skickade in en debattartikel till fackets tidning Vi Lärare, var det inte hans första. Däremot var det första gången han blev refuserad av tidningen.
– Jag fick ett svar i stil med ”vi har bestämt att inte publicera några artiklar om det här”, säger Liljeros, som är biträdande ordförande för Sveriges Lärare inom koncernen Academedia.
– Att bli publicerad är ju på inget sätt en mänsklig rättighet, men det var ändå något nytt, speciellt med den motiveringen.
Artikeln – som i stället publicerades i Dagens ETC – handlade om facktoppen Katariina Trevilles ”lagbyte” till friskolekoncernen Academedia, där hon i dag är opinionschef.
– Jag tror inte det var ett redaktionellt beslut, utan ett förbundsledningsbeslut som tidningen fått till sig, om att man inte skulle rota i vad som fortfarande var ett personalärende. Men det är nog fler än jag som tycker det är dåligt om en högt uppsatt anställds intressen väger tyngre än medlemmarnas.
Tidningen Vi Lärare startade 2022, i samband med att de två lärarförbunden slogs ihop till Sveriges Lärare. Parallellt finns också tio ämnesmagasin, riktade till specifika grupper lärare.
Inför 2026 års prisutdelning för Fackförbundspressens journalistpris har redaktionen blivit nominerad fyra gånger, bland annat för sin granskande journalistik under rubriker som ”Förskolefabriken” och ”Spelet om lärarnas löner”.
Samtidigt har tidningen stött på kritik inifrån lärarkåren. Enligt gymnasieläraren Fredrik Törnqvist (bilden) är det emellanåt påtagligt att ”det finns en okunskap om läraryrket på redaktionen”.
– Inget ont om journalister, de är duktiga och en del saker har blivit bättre med åren, men det märks att det inte är skolmänniskor eller fackaktiva som sköter tidningen, säger han till Flamman, och fortsätter:
– För mig känns det viktigt att en facklig tidskrift vill utbilda medlemmarna om systemfrågor, som att synliggöra problemen med marknadsskolan. Även om det görs bra granskningar fokuserar man ofta på lättsammare och glättigare saker, eller lyfter ”quick fixes” och framgångsrecept. Det är synd att facket inte använder sin kanal till mer än så.
Samtidigt som facket står som ansvarig utgivare för Vi Lärare så produceras tidningen av den externa mediebyrån Ahead Publishing, en del av byrånätverket Ahead Group inom mediehuset Aller.
Det finns skäl till att LO inte sålt produktionen av Arbetet till Timbro.
Bland Ahead Groups sex medlemmar finns även lobbyfirman Narva Communications – med tunga kopplingar till såväl politiken som friskolevärlden. Byrån jobbar främst med hemliga kunder, men bland de få som listas offentligt finns Academedia. Bland de tidigare anställda finns utbildningsminister Simona Mohamsson, som gick i princip raka vägen från ett jobb på byrån till Liberalernas partiledarpost.
Även mediebyrån Clay, en annan medlem i Ahead Group, har arbetat med att ”stärka Academedias arbetsgivarvarumärke” i samarbete med Narva.
Michael Jonson, chefredaktör för Vi Lärare, menar dock att medlemskapet i Ahead Group inte är något som påverkar tidningen:
”Vi Lärares redaktion har ingenting med Narva att göra. Vi vet inte vilka kunder de har, och vi har ingen insyn i varandras verksamheter”, skriver han i ett mejl till Flamman.
”Vi har samma ägare, och sitter i samma byggnad tillsammans med ett 30-tal tidningar och bolag, och cirka 300 Aller-medarbetare. Det är allt.”
Ingen av de lärare Flamman intervjuat känner till de nära banden mellan Ahead och Narva. Fredrik Törnqvist vet att Vi Lärare outsourcats till ”något contentbolag”, men reagerar när Flammans reporter berättar om kopplingen.
– Ja, jävlar. Utan att veta exakt hur relationen där ser ut är det ju helt uppenbart att det kan begränsa deras journalistiska frihet. Att de eventuellt kan bli styrda, i vad som går att granska, och vad man ska vara mer försiktig med.
Max Andersson (bilden), chefredaktör på lobbykritiska Klägget, blir ännu mer häpen.
– Det är chockerande pinsamt, fullkomligt skrattretande, att en fackförening kan vara så naiv. Det finns skäl till att LO inte sålt produktionen av Arbetet till Timbro.
Varför är det så problematiskt att låta en medieprodukt göras av ett välrenommerat mediebolag?
– En medlemstidning kan vara den viktigaste kanalen för att mobilisera och informera medlemmarna, även om vissa är ganska tråkiga och inte blir så lästa. Ska man vara ett opinionsbildande fack tror jag man behöver en tidning som inte görs av neutrala kommunikationsproffs. Särskilt inte av ett systerföretag till en lobbyfirma.
Samarbetet med Ahead Group är dock inte nytt. Skolvärlden, en av Vi Lärares två föregångare, producerades fram till 2010 av anställda på fackförbundet. Men 2008 beslutade förbundets kongress att lägga ut tidningen på entreprenad. 2010 överläts den till contentbyrån OTW – också en del av Ahead Group.
2019 lades även Lärarnas Tidning ut på Ahead Group-byrån Make Your Mark. Beslutet kritiserades bland annat av de fackliga Göteborgslärarna Helena Lückner och Malin Jonsson, som menade att beslutet äventyrade tidningens oberoende till fackets ledning, och innebar att en tidigare självständig redaktion skulle underordnas kommunikationsavdelningen. En granskning gjord av Journalisten fann att de kritiska frågorna till förbundet plötsligt försvunnit helt efter outsourcingen.
– Men utifrån det du berättar om Narva låter det också ganska svårt att vara oberoende. Kopplingar i privat sektor kan naturligtvis också vara problematiska, säger Malin Jonsson till Flamman.
2022 vann Make Your Mark skampriset ”Årets fulavtal”, som delas ut av Journalistförbundets frilansklubb. Dåliga upphovsrättsvillkor och halverade arvoden såg man som ”oanständigt och oskäligt” – anklagelser byrån bestämt slog ifrån sig.
– Ett sådant här ”pris” tycker jag förbundet borde ha tagit på allvar, säger Helena Lückner.
– Vår styrelse har ju ett ansvar, men jag tänker att både insyn och uppföljning blir svårare att göra när tidningen är utlagd.
Att fackförbund tar hjälp av externa proffs på kommunikation är inget nytt, menar Åsa Plesner (bilden), skoldebattör på tankesmedjan Balans.
– Men den kommunikation man vill åt är inte utvecklad i en facklig miljö, och bottnar inte i fackliga idéer om samarbete och kamp. Den bottnar i en helt apolitisk idé, säger hon, och fortsätter:
– Där det kan vara möjligt för samma företag – kanske till och med samma personer – att jobba med frågor utifrån helt olika perspektiv. Men det är inte neutralt att gå från journalistik till kommunikation. Man har gått åt ett mer företagsinspirerat håll, där ledningens intressen ska lyftas och spridas.
Nathalie Carlryd, ansvarig för marknad, press och opinion på facket, håller inte med. Hon säger att förbundet har ”stort förtroende för redaktionens kompetens och professionalitet”.
”Förbundet har valt en aktör som bedöms ha goda förutsättningar att producera kvalitativ journalistik med hög relevans för medlemmarna”, skriver hon till Flamman.
”Förbundet värnar den journalistiska friheten och det redaktionella oberoendet, och välkomnar ett öppet samtal om medlemsägda medier. Det publicistiska ansvaret ligger hos ansvarig utgivare och chefredaktör, i enlighet med svensk pressetik.”