50 år efter ”skandalernas valrörelse” 1976 radar skumraskaffärerna åter upp sig – från knarkpåsar till bokbål. Var för sig kan historierna avfärdas som skitsaker. Tillsammans tecknar de bilden av en makt som tycks göra vad den vill.
Minns ni valrörelsen 1976? Flera av oss var inte födda då men den har gått till historien som skandalernas valrörelse.
Metalls ordförande som semestrade på näringslivets anläggning i Francostyrda Spanien. Gripandet av Bergman på Dramaten, misstänkt för skattefusk. Astrid Lindgrens 102 procent i marginalskatt och sagan om Pomperipossa i Monismanien. Allt bidrog starkt till att Socialdemokraterna förlorade valet efter 40 år av oavbruten regeringsmakt.
Det har gått 50 år sedan dess. Och mycket talar för att även 2026 beskrivas som de politiska skandalernas år.
Allt började redan i januari när Katja Nyberg – SD:s talesperson i polisfrågor – misstänktes för rattfylla och narkotikabrott. Detta ledde sedermera till uteslutning från partiet och sparken från Polismyndigheten. En härva som blev ett hårt slag mot partiets trovärdighet i kriminalpolitiska frågor.
Än värre blev det när vice gruppledare Michael Rubbestad misstänktes för barnpornografibrott. Japp, släkt med bondeförbundaren Axel Rubbestad – även känd från revyn ”Glaset i Örat” av Hasse och Tage.
Situationen blev inte bättre av att Michael Rubbestad hösten 2024 motionerade om ökad jämställdhet i förskolan. I motionen skrev han:
”När det gäller förskolan finns en aspekt som försvårar jämställdheten då män som önskar arbeta inom denna bransch ofta möter en särskild utmaning i form av en generell misstänksamhet och den ständigt pågående pedofildebatten som skapar en svår arbetsmiljö för många män”
Frågan är om det är nu Åkesson kommer byta namn på sitt band Bedårande Barn.
Härvan kring Rubbestad är särskilt besvärande för Sverigedemokraterna, som länge velat profilera sig som partiet som tar krafttag mot pedofiler och sexuella övergrepp mot barn. Det har bland annat tagit sig uttryck genom att Åkesson bekostat rättegångskostnader åt Sara Nilsson, ansvarig utgivare peodofiljägarsajten Dumpen. En tveksam gest av en lagstiftande ledamot att blanda sig i den dömande makten.
Frågan är om det är nu Åkesson kommer byta namn på sitt band Bedårande Barn.
Sverigedemokraternas problem stannar dock inte vid Nyberg och Rubbestad. I en dokumentär i tre delar från Kalla fakta har det visat sig att partiet undgått förmånsbeskattning vid ett 30-tal tillfällen samt att fester registrerats som andra typer av evenemang för att slippa undan arbetsgivaravgifter. Det har också framkommit att ett av partiets bolag, som delvis är finansierat av skattemedel, köpt in Åkessons bok ”Det moderna folkhemmet” för drygt 1,7 miljoner kronor. De böcker som inte såldes brändes sedan upp.
Kanske inte den formen av bokbål som man hade associerat SD med.
Ovanpå detta har vi alla turer kring Ulf Kristersson och hans bihang. Dyra mattor, svägerskor, stiftelser, statliga medel, volontärarbete som ledde till toppjobb – samt hönshus. Separat blir varje sådan händelse en skitsak. Men tillsammans visar det på en attityd kring hur man förhåller sig till statsministerämbetet och till makten överlag. En attityd som tär på folkets förtroende för politiker, och i förlängningen demokratin.
Men i Tidö-Sverige verkar även det vara en skitsak.