Algeriska FLN begick 7 oktober-liknande angrepp på civila franska bosättare långt innan Hamas existerade. I Jamestown 1622 massakrerades europeiska bosättare av krigare från ursprungsfolken som försvarade sin mark. De beskrevs som barbariska, terroristiska och hatiska. Så har koloniserade folk alltid beskrivits när de gjort motstånd.

Paulina Sokolow fortsätter den traditionen genom att betrakta palestiniernas motstånd eller åtminstone stöd till detta som uttryck för irrationellt judehat.

Sokolow pekar på ett inlägg från en V-kandidat som 7 oktober sänt en godmorgonhälsning till ”raketsalvorna och de palestinska militära operationerna”. Det tolkas som att kandidaten ”gläds åt massmord på civila” och Sokolow frågar om det är för att offren är judar.

Allt fler erkänner att Israel bedriver apartheid mot palestinierna men det är ändå sällan israeliska bombningar av Gaza, svältblockaden och massfängslanden beskrivs som uttryck för rasism.

Det här är en repris på otaliga sådana här anklagelser, den mest kända Piers Morgans försök att ställa den judiske professorn Norman Finkelstein mot väggen för hans inlägg om 7 oktober. Gemensamt för alla är att de liksom alla andra på morgonen fick veta palestinska styrkor hade forcerat apartheidmuren i skydd av raketbeskjutningen och tagit striden till de israeliska trupper ansvariga för otaliga massakrer i Gaza samt den inhumana svältblockaden.

Uppgifter om angrepp på obeväpnade israeler kom många timmar senare, om inte dagar senare. Finkelstein förklarar att han fick anledning att tänka över sitt inlägg mot bakgrund av det han kallar det ”etiska dilemma” som uppstod med de nya uppgifterna om angrepp på obeväpnade.

Inget av detta har någonsin handlat om att någon njuter av att se grymheter begås mot judar för att de är judar. Vi har haft 78 år av fördrivning, etnisk rensning, ockupation, apartheid och folkmord mot palestinierna. Det är ett konstant pågående angreppskrig från övermakten Israel uppbackat av USA mot palestinierna. Ett angreppskrig som besvaras av palestinskt försvarskrig på mycket mindre skala, ja ibland också det mot obeväpnade på ockupationsmaktens sida om än som sagt i mindre skala.

Allt fler erkänner att Israel bedriver apartheid mot palestinierna men det är ändå sällan israeliska bombningar av Gaza, svältblockaden och massfängslanden beskrivs som uttryck för rasism. På senare år har det i stället blivit populärt att betrakta palestinska motangrepp som uttryck för rasism mot judar. Vi har på bara något decennium gått från felslutet att det är två jämbördiga parter till att det i stället är Israel som är offer för palestinskt judehat. Det är i praktiken ett ställningstagande för ockupationsmakten. 

Flamman ursäktar också ockupationsmakten genom att säga att israelerna är precis som svenskar och alla andra folk helt oskyldiga för statens övergrepp. Sokolow döljer alltså att Israel och israeler skapades genom att fördriva 700 000 palestinier från deras mark. I dag förvägras de och miljoner andra palestinier från att återvända till sina, detta för att garantera etnisk överhöghet i apartheidregimen.

Så hur kan israeler som bosatt sig på blodbesudlad stulen mark betraktas som fria från skuld? Var tyskar som tog över judiska hem och tillgångar oskyldiga? Kan man verkligen säga att endast milismännen var skyldiga?

Det betyder naturligtvis inte att någon förtjänar att dö, om vi måste prata i individual-moralistiska termer. Men uppenbart är att Paulina Sokolow har svårt att se israeler som förövare. För henne ligger det närmare till hands att se israeler som offer för palestinskt hat, även när det är fullständigt uppenbart att de dödas på grund av en gravt ojämlik konflikt mellan en kolonial ockupationsmakt och ett ockuperat folk utsatt för den grövsta av genocidal systematisk rasism.

Flamman fortsätter tyvärr en kolonial tradition där ”de andra” beskrivs som barbariska, blodtörstiga och hatiska när de gör motstånd.

Svar direkt från Paulina Sokolow:

Jag upphör aldrig att förvånas över hur svårt vi, som är eniga om Israels folkmord, har att förstå varandra. 

Som jag skrev i min kommentar går det att intellektuellt förstå att militant motstånd uppstår och att det i vissa fall utmynnar i terrordåd. 

Att det skulle ha tagit flera dagar innan världen förstod vidden av attacken på civila är för det första rent nys. Stora tidningar som The Guardian rapporterade redan samma dag om mördade civila. 

Det jag vänder mig mot i texten är det oetiska i att som förtroendevald välkomna ett anfall på oskyddade civila, varav många bodde nära Gaza och hade vardagliga relationer med palestinier. Än mer graverande blir det när man, som Expressen avslöjat, i sociala medier spridit innehåll med alltför välbekanta och grova antisemitiska stereotyper om judar. 

Den här sortens ”motstånd” och ”sympati” är skadlig, inte bara för judar i världen, utan även för palestinarörelsen. Det borde inte vara svårt att hålla rent från antisemitism i de egna leden, om inte annat för att kunna behålla fokus på kampen.

I inläggen kan man läsa att ”myntet är judens verklige gud”, att judar äger media, och att en judisk familj har finansierat varje krig sedan 1800-talet. Flera personer förnekar också förintelsen.  

Arash Gelichkan får gärna förklara hur det är Israelkritik och inte gammal hederlig antisemitism. Eller är det samma sak numera?

Paulina Sokolow