Kristdemokraternas nya löfte om höjt barnbidrag är mer än ett utspel. Det är ett tecken på att den politiska vinden har vänt – och ingen känner av den snabbare än Ebba Busch.
Ebba Busch var först ut i Almedalen. Där lanserade hon Kristdemokraternas nya vallöfte: att höja barnbidraget till 2 000 kronor under nästa mandatperiod. Med detta lägger sig alltså KD 250 kronor över Vänsterpartiet, som vill höja barnbidraget med 500 kronor från dagens 1 250.
I talet lovade hon också att ”med Kristdemokraterna prioriteras välfärden i varje regering”.
Det blåser vänstervindar 2026. Oppositionen leder med cirka tio procent i varje opinionsmätning, och S, V och MP tangerar nästan en egen majoritet utan C. Ebba har också gjort det till en konst att vara först ut att känna av vart vinden blåser, och att styra sitt kristdemokratiska skepp därefter.
Redan i Almedalen 2016 – alltså för ett helt decennium sedan – anade hon ett högerradikalt tidevarv. Talet inleddes med orden ”Sverige. Sverige, älskade land […] Jag älskar Sverige för det är mitt hem.” Bakom henne vajade en jättelik svensk flagga på storbildsskärmen.
Om den politiska meteorologen Buschs näsa för väder fortfarande håller måttet kan vi alltså vänta oss tio år av vänsterpolitik framför oss.
Mitt under mandatperioden skärpte hon retoriken ytterligare. Inför EU-valet sade hon att muslimer ska anpassa sig till Europa eller åka hem. Som dragplåster tog man också in den högerradikala debattören Alice Teodorescu Måwe som första kandidat. Alltsammans räddade KD från att förlora representation i Bryssel.
Men nu blåser det andra vindar. Och det finns inget större bevis på ett hegemoniskifte än när ens politiska motståndare försöker bedriva ens egen politik. En resa genom den politiska historien visar hur detta är en återupprepning av det som skedde under vänstervågen vid slutet av 60-talet och början av 70-talet.
Då ändrade Högerpartiet namn till Moderata Samlingspartiet och antog ett rött ”M” som sin partisymbol. I sitt partiprogram från 1969 skrev man: ”Vi måste med olika åtgärder få igång en process, som innebär att de tillgångar som skapas i den ekonomiska utvecklingen jämnare fördelas mellan medborgarna”. 1971 kritiserade borgarna den socialdemokratiska regeringen för att inte bedriva en tillräckligt expansiv finanspolitik och i Haga-överenskommelserna med regeringen drev Folkpartiet frågan om ”löntagarnas kapitalbildning” – det som några år senare skulle materialisera sig inom LO som Löntagarfonderna.
Om den politiska meteorologen Buschs näsa för väder fortfarande håller måttet kan vi alltså vänta oss tio år av vänsterpolitik framför oss. Precis som det högerradikala decenniet inleddes med Ebbas tal i Almedalen 2016 och avslutades med hennes tal tio år senare.
Och vad gäller den där felstavningen av scenbudskapet ”Bygg Sverige strakt” så kan hon inte skylla på AI i år. Men känner vi Ebba rätt fanns det säkert ett bakomliggande syfte med det hela. Som hon själv sade efteråt: ”Jag tror inte att vi hade fått lika mycket uppmärksamhet för våra fyra hörnstenar om vi inte ibland också hade stavat lite fel.”
