”Det finns ett annat parti som inte så många har skrivit om men som är superintressant – Norrlandspartiet.” Så käckt inleder Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson inslaget Norrlandspartiet som en spännande ny politisk kraft med fokus på regionen i podcasten Café Bambinos valanalys.
“De har sjukvårdsfrågor, de vill inte att sjukhuset i Sollefteå ska läggas ner, de vill att mer resurser ska stanna i Norrland. Och så är de motståndare till datacenter!”, kvittrar hon vidare för sin poddpartner Tone Schunnesson. Det kan låta som ett parti till vänster – men det är det inte.
I Västernorrland där jag bor har nystartade Norrlandspartiet tagit sig in i regionfullmäktige och länets sju kommuner: Sundsvall, Ånge, Timrå, Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsvik. I Kramfors kommun fick partiet tjugofem procent av rösterna, nästan fyra procent mer än Socialdemokraterna som tappade halva sitt väljarstöd.
Med den före detta socialdemokraten Peyman Vahedi i spetsen vill Norrlandspartiet nu bilda ett kommunalt styre med Moderaterna och Centerpartiet i Kramfors. Den socialdemokratiska eran i Ådalen är över. Måhända behövligt på vissa sätt, men jag ställer mig frågande till Karin Petterssons optimism över Norrlandspartiets framgångar.
Det är ingen ny progressiv våg som sveper över Ådalen. Norrlandspartiet är ett missnöjesparti för företagande, AI ochavvecklad vindkraft.
Regionalt vill de stoppa all ny vindkraft. I Sollefteå vill Norrlandspartiet, med två avhoppade sverigedemokrater i spetsen, även avveckla den befintliga vindkraften och kräver tydliga nedmonteringsplaner. I Kramfors kommun vill partiet storsatsa på AI i skolundervisningen och i Ånge vill före detta moderaten Leif Edh ta fram ett utbildningsprogram för politiker och tjänstemän i syfte att ta bort ytterligare hinder för företagsetableringar.
Partiets frontnamn består till stor del av avhoppare och uteslutna från Sjukvårdspartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna. Vi har till exempel Patrik Åhlund som för bara några dagar sedan meddelade att han lämnar uppdraget i Sundsvalls kommunfullmäktige efter att lokaltidningen ställt frågor om det trollkonto som fick honom att avgå för Sverigedemokraterna 2024.
Partiets ordförande Elina Arab var tidigare S-regionråd, men petades hösten 2024 efter interna konflikter kopplade till kärleksrelationen med Sjukvårdspartiets oppositionsregionråd Robert Thunfors. Thunfors och Sjukvårdspartiet samarbetade vid den här tiden med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, men dumpades då dessa två inte stod ut med konfliktnivån i Sjukvårdspartiet.
Norrlandspartiet har inlett samtal med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet i regionen. Hur ett sådant samarbete ska fungera återstår att se, men det är svårt att föreställa sig något annat än fortsatta konflikter. Det kan säkert bli underhållande att titta på, Café Bambino pratar uppskattande om kärleksaffären som gav upphov till Norrlandspartiet.
Men om vi som bor här ska vara något mer än en smaskig anekdot och om Sverige bortom storstäderna ska få plats i en välgrundad vänsteranalys så måste magkänslan säga något annat än ”spännande politisk kraft” när SD-vänlig missnöjespopulism vinner i vad som en gång i tiden var en självklar del av arbetarrörelsens kropp.
