Rörelsen 9 oktober, 2026

Tre krav för en värld utan marginaler

Efter en valrörelse tunn på sakfrågor kvarstår en gnagande känsla av att vi missat det som verkligen är fel. Jag tror inte jag är ensam om att med morbid nyfikenhet undra vad som gått åt helvete varje gång jag öppnar nyheterna. För oss som föddes på 1980-talet och växte upp med känslan av att världen var stabil, känns det som om mattan ryckts undan. Det vi upplevde som trygghet var egentligen bara marginalerna från guldåren som dämpade fallet.

Nu är marginalerna slut.

Samhällets och naturens reserver har effektiviserats bort. Fram till 1970-talet steg lönerna i takt med produktiviteten. När länken bröts började kapitalismen pantsätta framtiden: genom privatiseringar på 80-talet, globalisering på 90-talet och kreditdriven konsumtion på 2000-talet. Finanskrisen 2008 och pandemin 2020 blottade ett system utan reserver och ökade staternas globala skuldsättning med 250 000 miljarder kronor – motsvarande 40 gånger Sveriges BNP. Vinsterna privatiserades, förlusterna socialiserades och resultatet är en skenande skuldkris.

Samhällets och naturens reserver har effektiviserats bort.

Plattformsmonopol och riskkapitalister höjer priserna, försämrar tjänsterna och äter våra kognitiva resurser – tiden för reella möten har halverats och var tionde man i Sverige saknar en nära vän. Samma dränering syns i biologin: miljögifter har halverat mängden fungerande spermier sedan 1950-talet, medan osäkra jobb och bostadsbrist trycker ned barnafödandet. Det är den mänskliga kostnaden för ett söndereffektiviserat liv.

Säkerhetsriskerna med AI är akuta: autonoma agenter på lös fot har redan hackat myndigheter och frågan har nått FN:s säkerhetsråd. Samtidigt slås kontorsjobben ut om AI-labben lyckas, och om deras affärsmodell i stället spricker, på grund av energikriser och kinesisk konkurrens, försvinner svenskarnas pensionspengar i en global börskrasch.

Nu är även ekosystemens och geopolitikens marginaler slut. Krigsdöden har femdubblats under 2020-talet när folkrätt och bistånd upphört att fungera som stötdämpare. Att Europa flyttar hem sina guldreserver från USA och att nya militärallianser bildas påminner om åren före första världskriget. Stängda rutter som Hormuzsundet hotar matförsörjningen med dieselchocker, samtidigt som El Niño-hetta och värmeböljor kraschar skördar. Tyska myndigheter förbereder sjukvården på tusen skadade soldater om dagen vid ett storkrig, allt medan svensk sjukvård befinner sig i bemanningsflykt. När reserverna tar slut ersätts folkrätten med djungelns lag.

När befolkningen inte längre behövs som arbetskraft blir demokratin ett hot mot oligarkernas monopol. Det amerikanska mellanårsvalet i november och det franska valet i april blir avgörande för om väst faller samman i fascism. Högerregeringen har hängt upp vår säkerhet på Frankrike: om Le Pen segrar står vi oskyddade. För reell resiliens och för att obundet kunna stå upp för folkrätten borde Sverige i stället driva på för en nordisk försvarsallians.

Svensk vänster måste ta över beredskapsfrågan och ställa tre ultimatum vid varje regeringsbildning:

Fyrdagarsarbetsvecka: Införs utan lönesänkning för att ge människorna kognitiva marginaler tillbaka.

Statliga beredskapsjobb: För återuppbyggda lager, analoga reservsystem, återförstatligad järnväg, fossilfritt jordbruk och våtmarksbuffertar.

Miljardärsskatt och tryggade pensioner: Finansiera satsningarna genom en kraftig förmögenhetsskatt på superrika och genom att dra pensionsfonderna ur AI-spekulationen.

Miljardärerna bygger redan sina privata lyxbunkrar för att fly den kommande samhällskollapsen de själva kallar ”The Event”. Genom att använda krisinsikten som motiv för en kompromisslös vänstersväng gör vi Sverige resilient nog att stå emot stormen – och ger människorna deras livsmarginaler tillbaka.

Nikolaj Jesper Cyon Läs mer från skribenten