De senaste veckorna har techjättarna stoppat annonser för en Musk-kritisk film, stängt kontot för proteströrelsen ”Inga kungar” och blockerat Amnesty i Turkiet. Var är högerns yttrandefrihetsfundamentalister när miljardärerna drar åt tumskruvarna?
”Hundskit är värd mer respekt.”
Så löd Elon Musks recension av regissören Alex Gibney, vars nya dokumentär Musk skildrar affärsmannens väg från hyllad nydanare till makthungrig oligark. Och även han har rätt till en åsikt.
Precis som Gibney.
Men inför filmens breda biopremiär fick distributören beskedet att deras annonskonto skulle stängas permanent. Kontot återställdes sedan – ett misstag, hette det. Även Musks eget X har vägrat ta emot annonser för filmen.
Händelsen följer ett farligt mönster, där teknikjättarna griper in i ländernas politiska samtal.
Det fria ordet behöver en offentlighet som ingen miljardär kan stänga av.
Som Sam Cowie berättar om i veckans reportage från Brasiliens högervåg, medgav Meta nyligen att dess AI-verktyg vägrat skapa kampanjmaterial för Lulas kampanj, men tillåtit motsvarande material för den högerradikala presidentkandidaten Flávio Bolsonaro. Bolaget hänvisade till ett tekniskt fel, men det följde på flera liknande fall. I september släcktes journalistprojektet Revelando Brasils Instagramkonto tillfälligt efter en granskning av kopplingarna mellan Bolsonaro och bankiren Daniel Vorcaro, centralfigur i en av landets största finansskandaler.
Under lördagens ”Inga kungar”-demonstrationer i USA försvann rörelsens officiella Instagramkonto i flera timmar. Även då hänvisade Meta till ett misstag.
Andra beslut har varit tydligt avsiktliga. I fjol tog Apple bort Ice Block och andra appar som varnar för migrationspolisen efter påtryckningar från Trumpadministrationen. Google tog bort motsvarande program med hänvisning till sina egna regler. Och Meta tog bort Facebookgruppen ”ICE Sightings–Chicagoland” efter kontakt med justitiedepartementet.
Bolagen hjälper också auktoritära länder med censur. I Turkiet kritiserade människorättsorganisationen Human Rights Watch hur X på myndigheternas order blockat konton som tillhör medier, kvinnoorganisationer och Amnesty i landet. Till och med kontot som dokumenterar internetcensuren blockerades.
Även Sverige har påverkats. I december i fjol meddelade Valmyndigheten att man hindrats från att sprida betald information om när, hur och var man röstar. Detta trots att valinformation enligt myndigheten är undantagen från EU:s regler om politisk reklam.
När exemplen hopar sig framträder två ironier.
Den första är att man inte hör ett knyst om denna censurvåg från högerns påstådda ”yttrandefrihetsfundamentalister”. Hur länge ska det fortgå innan vi börjar betrakta tystnaden som medhåll?
Sverigedemokraternas Josef Fransson har till och med kallat Musks köp av Twitter ”vår tids största gärning för yttrandefriheten”. Man undrar vad han tycker om att samma plattform inte bara stoppar annonser för en granskning av ägaren, utan dessutom hjälper världens mäktigaste islamist att sätta munkavle på sin befolkning.
Den andra är att teknikmiljardärerna själva så gärna pratar om yttrandefrihet.
Efter att Meta dömts till böter på över 30 miljarder kronor för brott mot EU:s dataskydds- och konkurrensregler anklagade Mark Zuckerberg Europa för att ”institutionalisera censur”, och presenterade övergången från extern faktakoll till användarskrivna faktanoter som ett sätt att främja det fria ordet.
Samma argument använde Elon Musk när han köpte Twitter. Han släppte åter in uppviglare som nynazisten Andrew Anglin, vit makt-profilen Nick Fuentes, och den självutnämnde kvinnohataren Andrew Tate. Men makten över samtalet handlar också om vilka röster som förstärks. I en studie publicerad i Nature i februari innehöll X:s algoritmiska flöde 20 procent mer konservativt material och 58 procent mindre från nyhetsmedier än det kronologiska flödet.
Högerns nätkrigare kommer att påstå att det här inte är ”censur”, eftersom det inte begås av stater. Men i flera av fallen är det just stater som står för påtryckningarna. Teknikoligarkerna stod prydligt uppradade på Donald Trumps presidentinstallation, och Metas policychef har dessutom hotat att vända sig till Trump om EU fortsätter att bråka.
Dessutom äger nu en handfull superrika män infrastrukturen för vårt politiska samtal och griper allt mer aktivt in i debatten. Även ohämmad kapitalism kan stå i vägen för det fria ordet.
Men vänstern kan inte tro att USA:s och Kinas överhöghet kan utmanas genom att stoppa tillbaka tekniken i flaskan. Få skulle bli gladare om Europa fortsätter att släpa med benen i den digitala kapplöpningen än Donald Trump och Xi Jinping.
Sverige och Europa måste i stället bygga en egen infrastruktur, med offentliga jätteinvesteringar i datorkraft, öppna AI-modeller och plattformar under demokratisk kontroll.
Det fria ordet behöver en offentlighet som ingen miljardär kan stänga av.
