Mer omfattande felrapportering och utredningen mot en inkryssad V-ledamot är några faktorer som slängt bensin på en brinnande valfuskdebatt. ”Det är inget nytt, men jag vill säga att magnituden är ny”, säger forskaren Emma Ricknell – en av de analytiker som menar att traditionella nyhetsmedier spelat en större roll i år än i tidigare val.
I år var det för allra första gången obligatoriskt för kommuner och länsstyrelser att lämna in incidentrapporter till Valmyndigheten. Hittills har 5 200 stycken kommit in, varav ungefär hälften rör valsedlar. Cirka sju procent gäller otillåten påverkan, exempelvis att en anhörig försöker påverka någons röst.
– Att man utreder även anmälningar som det bara står ”KORRUPT” på i versaler visar att systemet fungerar ganska väl, säger statsvetaren Emma Ricknell (bilden) till Flamman.
Hon har pratat om valfusk och påverkan i såväl DN som UR, och analyserat inlägg om valet i sociala medier både 2018 och 2022.
– Det är otroligt positivt att vi är mer transparenta, och att röstmottagare skickar in mer information. Det finns saker som inte alltid går rätt till i våra vallokaler, och det är ens demokratiska rätt att överklaga valet, säger Emma Ricknell, och fortsätter:
– Risken är dock om man får en uppfattning om att mängden incidenter plötsligt blivit mycket högre, för att man nu har enklare tillgång till rapporter om det.
En av de största kampanjsajterna som uppmanat människor att överklaga valet, ”ettfolk.se” som drivs av ett pseudonymt och ”proryskt” X-konto, har sammanställt rapporterna som skickats in till Valmyndigheten och gjort dem sökbara – blandat med ”vittnesmål från folket”, som skickas in direkt till sajten.
– Eftersom vi har ett väldigt tätt valresultat med smala marginaler är det inte så konstigt att människor får en uppfattning om allvarliga störningar i det svenska valsystemet, säger Andreas Önnerfors vid Medieinstitutet Fojo till SVT, och tillägger:
– Valfusk är också en ganska kraftig term. ”Incidenter” kan vara allt möjligt, även när något faktiskt skett.
Ola Svenonius (bilden), forskningsledare på FOI, gjorde analysen ”Sa någon valfusk?” efter valet 2022. Han menar att debatten efter årets val skiljer sig på två stora områden: att SD och högern vann 2022, och att inga ”lika skarpa” exempel på fuskmisstankar uppdagades då.
”Förra valet var det främst Socialdemokraterna och partiet Nyans som anklagades för valfusk, nu är det framför allt Vänsterpartiet”, skriver forskaren till Flamman. I rapporten sammanfattar han läget kring riksdagsvalet 2022:
”Diskussionen om valfusk på Twitter var stundtals intensiv, och genererade omfattande aktivitet. Frågan var föremål för omfattande rapportering i Samhällsnytt, Fria Tider och så kallade ’alternativa’ medier, men rönte viss uppmärksamhet hos etablerade medier. Efter valdagen dog emellertid valfuskdiskussionen ut nästan fullständigt, vilket flera konton kopplade till valresultatet.”
Rapportens fokus var informationsmiljön på sociala medier, men även nyhetsmediers roll analyserades. Ola Svenonius skriver att samma medier är ”drivande” i frågor om valfusk nu som 2022, men att ämnet också fått långt större spridning i år.
”Efterhand som nyheten om Borlängefallet uppdagades så tog ’traditionella’ medier över alternativmedierna – räknat i andelen artiklar – eftersom frågan hade stort nyhetsvärde”, skriver han till Flamman, och fortsätter:
”Det handlar totalt om en nästan tiofaldig skillnad i antalet publikationer, om en jämför mellan 2022 och 2026.”
2022 nådde medierapporteringen om valfusk en topp under valveckan och två veckor före, varpå den avtog på valdagen. 2026 var bevakningen från nyhetsmedier låg kring själva valet, trots att det redan i början av september spreds dementerade rykten kopplade till felräknade förtidsröster. Först två veckor efter valdagen 2026 ”exploderar” bevakningen – till över 2 000 publiceringar.
– Det som är annorlunda i år är att det mesta av rapporteringen om fusk kommit efter valet, och i kölvattnet av mycket mer medierapportering, snarare än bara diskurs i sociala medier. Det är inget nytt, men jag vill säga att magnituden är ny, säger Emma Ricknell.
Hon tituleras även ”USA-expert” med jämna mellanrum, och ser en risk för att oproportionerlig rapportering om obekräftade misstankar spelar in i väletablerade narrativ inspirerade av amerikansk retorik kring ”riggade” val.
– Främst långt ut på högerkanten finns redan en allmän misstro mot myndigheter, och mot valresultat – särskilt när ens egen sida inte vinner. Vissa har starka uppfattningar om att ”hela valet hänger på” invandrare. En rubrik om en misstanke blir lätt något man tänker har hänt, samtidigt som alla myndigheter som säger emot bara bekräftar ens bild – ”jaha, nu är Valprövningsnämnden också korrupt”.
Plikt. Kommuner och länsstyrelser måste i år rapportera incidenter till Valmyndigheten. Fler synliga rapporter kan skapa intrycket att problemen blivit fler, varnar statsvetaren Emma Ricknell. Foto: Johan Nilsson/TT.
Hon ser samtidigt hur händelser som Borlängeutredningen i år gjort läget extra svårt för medier:
– En specifik grupp invandrare har absolut pekats ut, men det är samtidigt unikt att det handlar om en riksdagsledamot, och inte lokalpolitik. Varken intensiv rapportering eller upprörda reaktioner är konstigt i sammanhanget, säger Emma Ricknell, och fortsätter:
– Men med tanke på hur stort ansvar man har känns det som att flera redaktioner kanske borde förberett sig bättre på ett läge som detta, och diskuterat mer i vilket stadium man ska rapportera om vad. Slutsatserna blir olika, men det är bra att inse att man ingår i en större diskurs, där folk redan har förutfattade meningar om vad som händer i våra val.
Myndigheten för psykologiskt försvar bedömde i början av september att det inte fanns några tecken på ”omfattande utländsk informationspåverkan” riktad mot det svenska riksdagsvalet, trots rapporter från SVT om fejkad valfusksrapportering från det ryska påverkansnätverket ”Matrjosjka”.
Även dagen efter valet stod MPF fast vid att det varit ”lugnt på cyberfronten”. Trots detta synliggjorde myndighetens första undersökning att varannan svensk var rädd för utländsk påverkan före valet, och att en knapp fjärdedel av befolkningen såg det som ”mycket sannolikt”.
Uppfattningen var ”betydligt vanligare” bland dem över 65 än under 30 – men också bland personer med eftergymnasial utbildning. Påverkansrädsla är också, enligt myndigheten, ”något vanligare” bland ”personer som föredrar morgontidningar eller public service framför sociala medier eller kvällstidningar”.
Kring förra valet landade Emma Ricknell i att ”det nog varit mer tal om påverkan från främmande makt i media än vad det faktiskt blev”, minns hon:
– Beroende på vilka medier man tar in så framstår påverkanshot som ganska allvarliga inför varje val nu. Det får vi nog vänja oss vid. Hoten har absolut märkts, men kanske inte så utbrett som viss rapportering gett sken av.
Kan rädsla för påverkanskampanjer påverka lika mycket som faktisk påverkan?
– Det säger ju någonting att varannan svensk befarar yttre valpåverkan, absolut, svarar Johannes Cleris, pressansvarig på MPF, när Flamman frågar om siffrorna före valet.
– Hur man formulerar sig spelar roll i detta sammanhang. Ställer man frågan på sättet ”är den här känsliga inrikesfrågan något utländska hotaktörer skulle kunna utnyttja?” blir svaret ju nästan alltid ”ja”. Men då kan läget också låta väldigt braskande från vårt håll. Det är därför vi vill vara restriktiva med lägesbilder.
Emma Ricknell menar att det inte är fel av medborgare att ”vara på tårna, lite oroliga, eller extra källkritiska”.
– Men det får inte heller övergå i uppgivenhet eller apati. Även det kan ju få en att sluta delta i val, eller tänka att det ändå inte spelar roll.
Själv sätter hon stor tillit till Sveriges manuella, analoga valsystem som en ”klar styrka”.
– Jag var själv röstmottagare i år här i Växjö. Det är jobbigt att sitta fram till halv ett och räkna, men också en fantastisk känsla. Att veta att vi har gjort vårt, men också att någon annan kommer att kontrollera det, flera gånger.
Såg du något uppseendeväckande?
– Nej. Vi hade inga längre köer, inga större incidenter överhuvudtaget. En äldre dam påpekade att Socialdemokraternas valsedlar stod fel i bokstavsordningen.
