Vi borde protestera mer högljutt från vänsterhåll mot skolverkets planer på att ta bort all undervisning om antikens och medeltidens historia ur läroplanen.
Hittills verkar protesterna mest komma från kulturarbetare och kristna samfund. Själv såväl kulturarbetare som bekännande kristen borde jag sälla mig till denna skara. Men jag tycker inte risken att unga människor blir utan kulturella nycklar och förståelse för vårt judisk-kristna arv är den värsta faran. Att sprida kunskap om vad kristen tro står för och det kristna kulturarvet, alltifrån Bach till Lucia, kan naturligtvis bli en utmanande uppgift för de kristna samfunden.
Och om människor inte längre förstår Strindbergs eller Tranströmers symbolvärld blir det en utmaning för kulturarbetare att försöka förklara.
Den största faran tror jag är att allt tal om mångkultur blir ett meningslöst babbel, allt som tillhandahålls är urvattnad amerikaniserad västerländsk marknadsliberalism.
Det är ju just i ljuset av äldre historia vi kan förstå andra kulturer.
Det är när vi möter annorlunda livsformer som vi får syn på hjärtpunkten i vad det är att vara människa.
Det blir omöjligt att förstå politiska skeenden utan historisk karta.
Vet jag att gränsen mellan Öst- och Västrom gick tvärs över Balkan blir 1990-talets krig inte mindre ohyggligt – men lite mindre obegripligt.
Vet jag något om skillnaden mellan äldre och yngre stenålder kan jag få djupare insikt om privat äganderätt.
Kulturarvet och den kristna traditionen får väl visa vad de går för, de har överlevt djupare skymningar. Vi som vill försvara dem får väl kavla upp ärmarna och gå ut som kolportörer till nya, urarva generationer. Det blir en utmaning att förklara vad gotik och grottmålningar är, och vem var Homeros, Augustinus eller Birgitta.
Men vad med alla dem som inte bryr sig om vare sig kultur eller religion, men som ändå borde ha rätt till en politisk karta, en historisk identitet? Hur ska de få veta att nationalstaten eller marknadsekonomin inte är eviga storheter?
De riskerar att hamna i en riktigt gammal, hjälplös ödestro, med moderna kommersiella förtecken. Hur det då går med demokratin är inte så roligt att tänka på.
