Bangkok Kuanchai Praipana tar med vana händer ett fast grepp om mikrofonen och går med bestämda steg fram mot scenkanten, kisar mot den tusenhövdade folkmassan och tar ett djupt andetag. Tre års arbete, hundratals kampanjmöten och timmar i etern har burit frukt. Framför honom i centrala Bangkok breder ett hav av rödklädda människor och smattrande flaggor ut sig.
– Den militärstödda premiärministern Abhisit Vejjajiva måste avgå och ge tillbaka makten till folket, säger han och möts av ett öronbedövande jubel.
Efter år som radiopratare vet han hur man fångar en publik. Genom lokalradiostationen Redshirt Radio har han rekryterat över 200.000 medlemmar och samlat in miljoner kronor i den fattiga provinsen Udon Thani. Pengarna har finansierat bussar, bensin och mat för den karavan av tiotusentals rödklädda Takhsinanhängare som svärmad in över Bangkok i veckan och orsakat stor oro och ett omfattande trafikkaos. Proteströrelsen Folkalliansen för demokrati mot diktatur, UDD, är en brokig allians av affärsmän och fattigbönder som gynnades då premiärminister Thaksin satt vid makten 2001–2006.
– Om Abhisitregeringen upplöser parlamentet kommer vi att återvända till risfälten och våra arbeten i morgon, men om det inte sker trappar vi upp protesterna, ropar han och publiken från landets fattiga provinser svarar med slagord.
Startskottet för den senaste kraftmätningen i Thailändsk politik inleddes den 26 februari i år när Högsta domstolen beslagtog delar av de enorma rikedomar som tillhör den landsflyktige före detta premiärministern Thaksin Shinawatra.
Men den politiska krisen i landet är äldre än så och har i princip pågått oavbrutet sedan Thaksin avsattes i en militärkupp 2006. Krisen förvärrades när premiärminister Abhisit Vejjajiva tillträdde i december 2008 sedan en domstol avsatt Thaksinanhängaren Somchai Wongsawats dåvarande regering på grund av valfusk. I den politiska turbulens som uppstod gick en fraktion som tidigare stått bakom regeringspartiet över till oppositionen, de rojalistiska ”gulskjortorna” Folkalliansen för demokrati, PAD, som sedan kunde bilda regering. Formellt en korrekt parlamentarisk kohandel – men agerandet utlöste stor vrede bland Thaksinanhängarna, som har vunnit de två senaste valen utan att erövra den politiska makten.
– Den thailändska traditionen där de fattiga vinner val som eliten i Bangkok inte respekterar verkar hålla i sig, säger Elin Bjarnegård, doktorand i statsvetenskap med inriktning på Thailand vid Uppsala universitet.
Att fattigbönder sluter upp bakom en korruptionsdömd miljardär anser hon inte sker trots, utan tack vare hans framgångar som affärsman.
”Om han kan nå sådana framgångar med sina företag, vad skulle han då inte kunna göra för Thailand?” tänker de.
Rödskjortornas taktik för att tvinga regeringen att utlysa nyval anser hon inte heller har varit för orealistisk.
– Det har historiskt sett varit effektivt att bringa oreda i huvudstaden och se till att den politiska turbulensen blir så kraftig att den sittande regeringen tvingas utlysa nyval, säger Elin Bjarnegård.
Hon menar att det avgörande under veckan varit för den sittande regeringen att visa att den har kontroll över huvudstaden och för rödskjortorna att hålla uppe opinionstrycket utan att allt för många demonstranter tröttnat och trappat av.
Regeringens taktik att låta demonstranterna hållas och undvika konfrontation ser dock ut att ha lyckats den här gången.
– Det finns inga snabba lösningar för Thailand, men på lång sikt är respekten för dem som vinner val och en tilltro till de demokratiska institutioner nödvändig för att få slut på den politiska turbulensen, säger Elin Bjarnegård.
Ett stenkast från scenen i centrala Bangkok står den 40-årige Paquio Chanphakdee vid ett par seriekopplade bilbatterier på ett bilflak och erbjuder demonstranterna att ladda sina mobiler.
– Thaksin hjälpte de fattiga att bli rika, säger han.
För att organisera de tusentals tillresta demonstranterna krävs en organisation av Roskildefestivalens storlek. På fältet bakom scenen är tusentals partytält uppslagna och här finns allt från bajamajor till gatustånd som säljer öl och röda sjalar.
Precis som många andra är Paquio Chanphakdee från landets fattiga nordöstra provins Udon Thani. Förutom resan är han utlovad drygt 100 kronor om dagen för att fortsätta demonstrera. Hemma lever familjen av en liten jordlott.
Paquio Chanphakdees minnen av Thaksins år vid makten är ljusa.
– Sjukvården blev billigare, vi jordbrukare kompenserades och vår by fick ekonomiskt stöd, berättar han.
Flera av Thaksins reformer var så populära att den sittande regeringen inte har vågat röra dem även om den anser dem vara skadliga för landets ekonomi på lång sikt.
På onsdagsmorgonen ser tältlägren där tusentals demonstranter i dagar har sovit på kartonger ut som ett slagfält. Det varma vädret har plötsligt förbytts i åska och regnet vräker ner över de trötta demonstranterna. Trots utfästelser om att det skulle bli miljoner rödskjortor i Bangkok är det tydligt att protestvågen den här gången inte var tillräckligt kraftig för att rubba regeringen. Av de 150.000 demonstranter som samlades i Bangkok i söndags har nu de flesta rest hem.
På en vävd matta framför parlamentet kurar Paq Pow ihop sig och äter ris ur en platspåse som hon doppar i soja.
– Vi planerade att omringa byggnaden tills vi fick riktig demokrati i Thailand och vår älskade Thaksin tillbaka, säger hon och är besviken över att det för var dag som gått har blivit färre och färre kvar.
Reträtten ser dock ut att enbart bli tillfällig. Organisatörerna har nya planer på nya, ännu större demonstrationer. Först måste de bara hem till provinserna och ladda batterierna, hålla nya opinionsmöten och samla in mer pengar. Även om demonstranterna tillfälligt drar sig tillbaka har de än en gång blottat den avgrundsdjupa klyftan mellan stad och land i Thailändsk politik.
– Jag hade varit beredd att stanna här så länge det krävdes, vi hade mat, vi hade vatten och jag förstår inte varför vi ska ge upp, säger sitter Paq Pow och spricker upp i ett trött leende.
FAKTA:
De som bär rött stöder den före detta premiärministern Thaksin Shinawatra och anser att landets nuvarande regering är olaglig. Rödskjortorna talar också om en ny social ordning och om att det thailändska samhället är ojämlikt och orättvist.
De som klär sig i gult är ultranationalister och rojalister. De menar att Thaksin visserligen var demokratiskt vald men betedde sig som en diktator när han väl kom till makten. Pressen ströps, kritiker tystades och minst 2000 människor dödades under ett kontroversiellt ”krig mot drogerna”. De anklagar också Thaksin för att vara korrumperad och för att ha splittrat det thailändska samhället.
Den 60-årige Thaksin Shinawatra, mångmiljardären som var Thailands premiärminister efter en jordskredsseger i valet 2001 fram till militärkuppen i september 2006, föddes i Chiang Mai i norra Thailand. Genom diverse monopol inom data och telebranschen blev han stormrik under sin tid vid makten och han har också dömts till två års fängelse för korruption och maktmissbruk.
Thailand har upplevt dussintals kupper och kuppförsök sedan den absoluta monarkin avskaffades – genom en militärkupp – 1932. En allt starkare opinion menar att det är dags att militären helt drar sig tillbaka från politiken.
En opinionsundersökning från i november visade att flertalet thailändare inte har några sympatier med vare sig ”Rödskjortorna” eller ”Gulskjortorna”.