Alla älskar Maria Wetterstrand just nu. I en lång intervju med Fokus Torbjörn Nilsson, ”Den verkliga Wetterstrand”, framstår hon dessutom närmast som svensk socialdemokratis dödgrävare. Och som om målet med den rödgröna regeringen, för henne, i första hand skulle vara att bryta fackets makt i Sverige och socialdemokratins arrogans. Alltså en högeragenda.
Hanne Kjöller från Dagens Nyheters ledarsida kan, i Godmorgon världens panel, heller inte nog understryka hur bra Wetterstrand nu passar för att värva annars borgerliga väljare på Södermalm i Stockholm. Att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet (och Fi!), trots den borgerliga valsegern, gjorde ett starkt riksdagsval redan 2006 på Södermalm struntar så klart Kjöller i.
Wetterstrands roll som trojansk häst i det rödgröna samarbetet börjar passa de borgerliga debattörerna lite väl bra nu. ”Titta!”, kan de säga, ”väljarna är inte alls vänster egentligen, de flesta är borgerlig medelklass, men gillar Maria Wetterstrand!”. ”Och dessutom, är ju Mona Sahlin så impopulär och Lars Ohly ska vi inte tala om!”
Som om inte opionionsundersökning efter undersökningen ger de rödgröna majoritet. Som om väljarna inte skulle ha fattat vem som står bakom den nuvarande politiken mot arbetslösa och sjuka. Som om väljarna inte hade genomskådat jobbfiaskot och snacket om att lösa utanförskapet med skatterabatter på städhjälp.
Här finns mer för Maria Wetterstrand själv att göra. Hon kan tydligare ta avstånd från bilden av henne som ”det borgerliga hoppet” i den rödgröna valmaskinen.