Filmen Crazy heart bygger på 80-talsromanen med samma namn av den amerikanske författaren Thomas Cobb. Den har tidigare visats på Göteborgs filmfestival och har nu premiär på SF-biograferna runtom i landet. Berättelsen kretsar kring den alkoholiserade countrymusikern Bad Blake. Hans forna stjärnglans har börjat falna och efter flera skilsmässor sluskar han numera runt från stad till stad för att halsa whiskey på motell och berusad hålla konserter på lokalkrogar och bowlingpalats. När den unga journalisten Jean (Maggie Gyllenhaal) söker upp honom för att intervjua honom om hans liv och förhållande till countrymusiken får han anledning att tänka över sitt leverne. En krokig romans inleds samtidigt som karriären börjar ta fart på nytt när den tidigare kollegan och numera etablerade stjärnan Tommy Sweet (Colin Farell) vill inleda ett samarbete.
Ni gissar rätt, storyn är varken särskilt unik eller vågad. Regissören Scott Cooper har tagit det säkra före det osäkra och låter inte handlingen svälla mer än nödvändigt. Fokus läggs på en, för Hollywood-filmer, ganska traditionell kärlekshistoria som visserligen är sympatisk men inte heller särskilt utmanande. Istället står och faller mycket av filmen med Jeff Bridges oerhört skickliga och trovärdiga skådespel, både på scenen och utanför.
Bridges, som är Oscarsnominerad för sin roll, har tidigare haft en av huvudrollerna i bröderna Coens The Big Lebowski. Karaktärerna och humorn känns också igen från bröderna Coens filmer. Maggie Gyllenhaal och Colin Farrell spelar visserligen bra men deras karaktärer är i jämförelse ganska platta. Coopers sätt att framställa countryn på är däremot mycket nyanserat och finkänsligt. De flesta aspekter av countrybranschen- och kulturen får sina slängar, på ett ofta mycket roligt sätt dessutom, samtidigt som han aldrig parodierar själva musiken. Musikmaterialet är oerhört starkt och ger filmen en stämningsfylld inramning.
