Försök med lärarledda lektioner har inletts på många håll i landet och har fått visst genomslag också i vår kommun, Östra Vidringe. Tyvärr har viss misstänksamhet förmärkts i så kallade radikala kretsar som har manat fram bilden av den despotiske magistern, Caligula, som plågade eleverna i filmen Hets.
Redan då föräldramötet inleddes sades detta vara den springande punkten och galleriägare Gustav Larsson sade sig ha läst i Aftonbladet att skolministern hade fascistiska böjelser. Viss förvirring när sekreteraren undrade över stavningen. Ordföranden trodde sig veta att fascismen grundades av en italiensk statsman, Mussolini, som senare hängdes upp i en lyktstolpe.
Flera på mötet tycktes anse att galleriägare Larsson är en snobb och i pausen viskades det att han är en sån som säger ”ätt” i stället för ”snabel-a”.
Traktorägare Anders Rundström tyckte för sin del att det var bättre att lära ”de små djävlarna” (ja, det var orden han använde) att sitta still och rycka dem i örat än att lära dem en massa saker som de i alla fall genast glömde bort.
En djup och eftertänksam tystnad utbröt och man stirrade grubblande ner i de nya ordningsregler som utfärdats, där det slås fast att måttet på en framgångsrik studiemiljö är hur många mobiltelefoner som konfiskeras varje vecka.
Det var ordföranden som bröt tystnaden och meddelade att skolorna tyvärr inte har råd med pennor längre. Tung förstämning. Budgeten ansträngd då kommunen beslutat sig för att satsa på ett stort fyrverkeri för att fira kommunens 500 år under parollen: Östra Vidringe, kommunen där man kan.
Infekterad diskussion. Herr kommunalrådet, som särskilt bjudits in till mötet, menade för sin del att Östra Vidringe måste visa framfötterna nu när man har fått bredband till kommunalhuset och även kontaktat en framgångsrik entreprenör, Johan Staël von Holstein, som lovat få ordning på sladdarna.
Galleriägare Gustav Larsson hävdade för sin del att jubileet bygger på felaktiga grunder. Det finns inga bevis för att Gustav Vasa skulle ha besökt Östra Vidringe och dessutom var han bara tretton år 1509. Skälet för jubileet är nog snarare möjligheten till gratismiddag för kommunpamparna. Han målade upp en fasansfull bild där hela centrum måste spärras av mot tyska och danska terrorister och hur skulle det gå till när närpolisen just blivit nedlagd.
Herr kommunalrådet beskyllde då Larsson för att vara en övervintrad hippie, varpå ordföranden manade herrarna att lugna ner sig.
Historielärare Ruben Lundqvist, som var närvarande i egenskap av förälder, begärde ordet och ansåg att historieämnet måste få större plats. Han hade mött flera elever som trodde att Folke Filbyter hade grundat Piratpartiet och var hjärnan bakom fildelning. Men Folke Filbyter var en sagokung från 1000-talet och anfader till Folkungaätten. Sade sig historielärare Lundqvist vilja ha detta till protokollet.
Fortsatte därefter ordföranden: Vi i Östra Vidringe anser att skolbarnen behöver pennor. Man har diskuterat saken i styrelsen och kommit fram till att vi måste söka efter en sponsor.
Viss oro kunde härvid förmärkas. Författarinnan (ja, hon kallas så här i kommunen och sägs just vara i färd med att skriva en bekännelseroman om hur hon var gift med kyrkoherden och idkade otukt med kyrkvaktmästaren) ja, denna författarinna sade sig ogilla sponsorskap. Hon sade sig också vara emot planerna på att sälja skolorna – till ”vrakpris” som hon sade – och trodde sig veta att köparna råkade vara släktingar till personer i kommunstyrelsen.
Ordföranden låtsades inte om inpasset utan fortsatte oförtrutet att redogöra för vidtagna åtgärder. Sålunda hade man tagit kontakt med McDonald’s och fått löfte om hjälp med pennor till skolbarnen. Skolan har för sin del lovat att pryda fasaden med en fem meter stor hamburgare och även verka för att barnen äter minst tre måltider på sagda etablissemang.
Ägaren till Statoilmacken, herr Andersson, menade under intryck av denna generositet att också åldringsvården borde omfattas av välvilja. På stående fot lovade han att personligen inköpa ett lösben till en fattig änka som vårdas på servicehemmet.
Någon, oklart vem, ville också ta upp frågan om suddgummin men blev bemött med argumentet att det inte behövs några sådana ifall barnen lär sig skriva rätt från början och att suddgummin dessutom ofta används som kastvapen, en ovana som lätt kan leda till att de börjar kasta tyngre föremål.
Carpe diem, utbrast kommunstyrelsens ordförande som avslutning på mötet. Ingen förstod riktigt vad han menade men alla märkte att något stort var på gång och det är nog inte för mycket sagt att mötets inledande känsla av nederlag så småningom förbyttes i en måttlig, men ändå jublande tillförsikt.
