KABALE, UGANDA – Lever man för sin familj och sina barn så mycket som ugandiska kvinnor tvingas göra, i avsaknad av barn- och äldreomsorg, så är socialism ett självklart val.
Jag åkte till staden Kabale i sydvästra Uganda för att träffa gruppen Kabale Socialist Group-Uganda. Gruppen tror sig, med sina 15 aktiva medlemmar, vara Ugandas största vänstergrupp men vi får ta deras uppskattning för vad den är. I ett land där det kan vara farligt att engagera sig politiskt är det svårt att veta. Tre av de fem jag träffar är kvinnor.
Komprometterad president
Uganda har sedan 2005 ett flerpartisystem och sju partier är representerade i parlamentet. Det tidigare enda tillåtna partiet, National Resistance Movement (NRM), sitter vid makten och sedan 1986 är NRM:s partiledare Yoweri Museveni Ugandas president. Han har klamrat sig fast vid makten genom valfusk och genom att muta parlamentarikerna till att ändra konstitutionen för att tillåta presidenten att sitta fler än två mandatperioder.
– Utöver det ok som alla vänsterrörelser dras med – kommunismens historia – så dras vi med Musevenis historia. Han var en uttalad socialist när han kom till makten och folk ser ju vart den ”socialismen” har tagit oss, säger en av kvinnorna.
Minskat intresse för politik
Just nu satsar gruppen allt krut på att bidra till att fälla presidenten i valet 2011. Först sedan korruptionen rensats ut kan gruppen börja jobba för reformer i socialistiskt riktning. Under en kort tid har gruppen sänt ett eget radioprogram i lokalradion. Det är en utmaning att formulera ett budskap som kan nå alla, universitetsutbildade som analfabeter, särskilt som många stänger av när det handlar om politik. Häri ligger gruppens största utmaning när det gäller att nå ut – att det politiska intresset bland ugandier sjunker.
– Människor känner inte att det är någon idé att engagera sig i politik. Staten är vår fiende och politik är smutsigt och farligt.
Något hopp till det internationella samfundet inför valet 2011 sätter gruppen inte. De menar att internationella valövervakare jobbar i städerna där människor är utbildade och kritiska och inte lika desperata för 500 shilling (motsvarande två kronor) som på landsbygden (där majoriteten av befolkningen bor). Regeringen vet var den kan fuska ostörd i och med att kritiska ugandier och internationella valövervakare bevakar samma ställen.
Svårt med demokrati
Gruppen menar att Uganda, liksom Rwanda, behöver en god diktator.
– Vi stödjer inte den begränsade yttrandefrihet som råder i Rwanda men Paul Kagame bryr sig ändå om folkets välfärd. Demokrati handlar inte bara om yttrandefrihet utan också om sociala rättigheter och trygghet. Man kan inte förvänta sig att en fattig ska avstå från mat på bordet eller sjukvård för principer. Om någon accepterar att sälja sin röst för motsvarande två kronor, den röst som ska påverka hans eller hennes tillvaro för fem år framåt, så förstår ni hur svårt det är att applicera er typ av fria val här.
Vem denne gode diktator skulle vara är oklart. Oppositionen är splittrad och har ännu inte lyckats ena sig om en gemensam oppositionskandidat.