Den 28 augusti greps fyra svenska medborgare av pakistansk polis.
Sedan dess förhörs de av olika länders säkerhetspolis. En av de gripna är Mehdi Ghezali, som tidigare gripits av pakistansk polis i december 2001 och då överlämnades till amerikansk militär, som förde honom Guantánamo. De andra gripna är en kvinna på 19 år, hennes man och deras tvååriga barn.

Pakistanska poliskällor har gett en rad olika förklaringar till gripandena som återgetts i svenska media. De var på väg till ”ett talibanfäste”, de ”skulle träffa al Qaida-ledare” eller de var där ”för att spionera på Pakistans kärnvapen”.
Själva hävdar de att de var på väg till ett stort religiöst möte i Lahore.
Att som vissa media beskriva dem som ”terrorsvenskarna” och de ”terrorgripna” är inte motiverat.
 Man är inte terrorist för att man suttit på Guantánamo. USA frigav Mehdi Ghezali efter 2,5 år på Guantánamo efter ständiga förhör, och utan att några bevis för terrorism kom fram. Ingen av de nu gripna har anklagats för något konkret terrorbrott.
Möjligheterna till en rättvis och opartisk rättegång i Pakistan är små. Både UD, Amnesty och andra människorättsorganisationer har förklarat att tortyr förekommer och många oskyldiga kan gripas, medan de som utfört terroristdåd har kunnat gå fria. Samma pakistanska säkerhetstjänst som tidigare stödde talibanerna, samarbetar nu nära med andra främmande makter. När Pakistans inrikesminister på ett tidigt stadium uttalar sig om bevisen mot de gripna, finns det skäl att inte svälja allt som sägs från dessa källor.

De fyra gripna hålls enligt poliskällor i Islamabad, där Sverige har en ambassad. Trots detta har svenska representanter ännu inte fått träffa de frihetsberövade. Detta är särskilt allvarligt, när, som i detta fall, barn har frihetsberövats. Däremot sägs att såväl amerikansk, brittisk och pakistansk säkerhetspolis fått förhöra dem.
Svensk ambassadpersonal måste ofördröjligen få träffa alla de gripna svenskarna.
Vi vet naturligtvis inget om deras ärende och kontakter i Pakistan. Mänskliga rättigheter sägs vara Sveriges främsta prioritet i både utrikes- och säkerhetspolitik. Därför måste Sverige kräva att de gripna får oberoende advokater och givetvis att de inte torteras. Om inga bevis för brott läggs fram, måste Sverige kräva att de släpps.
Pakistan är inget väl fungerande rättssamhälle och redan det som hittills skett visar tydligt på bristerna.

Därför riskerar ett uttalande som Carl Bildts nyligen, om att inte agera kraftfullt, att kasta tvivel över Sveriges hållning till kraven på rättssäkerhet.
Kravet på rättssäkerhet och försvaret av mänskliga rättigheter gäller alla människor och överallt.