Den mest kontroversiella delen av tjänstedirektivet – fritt flöde av hälsotjänster i EU/EES måste tas bort för att direktivet ska ha en chans att bli accepterat. Men nu är det tillbaka.
För ett år sedan lade EU-kommissionen fram förslaget om ett hälsodirektiv. Målet är att öka omfånget av gränsöverskridande hälsotjänster. Det kan betyda slutet för demokratisk styrning och kontroll av sjukhusen.

Förpackningen är mycket riktigt ändrad. Nu heter det ”patienträttsdirektivet”. I den medföljande reklamen handlar det om att patienter har rätt till behandling i hela EU/EES. Det är säkert en god idé för den som är rik och frisk, men i behov av en enkel operation. Då kan han välja det sjukhus som passar med semesterplanerna och få kostnaden återbetald av hemlandet efteråt. Men han måste lägga ut för behandlingen själv och ta risken att det kan kosta mer än hemma.
De flesta patienter kommer att ha liten nytta av gränsöverskridande hälsotjänster. Många har mer sammansatta diagnoser som kräver bättre uppföljning än ett kortvarigt sjukhusbesök. De flesta av oss önskar att få behandling och vård nära där vi bor. Vidareutveckling av lokalsjukhus är därför långt viktigare än rätten till en snarkningsoperation i Sydfrankrike.

Problemet är att hälsodirektivet avlägsnar kravet på ett förhandslöfte för att få tillbaka utgifter för hälsotjänster i utlandet. Därmed blir planering av hälsoutbudet i det enskilda landet svårt – och inte minst lokalsjukhusen kommer vara än mer utsatta.
Direktivet kommer också vara en drivkraft för styckprisfinansiering. Styckpris främjar vissa typer av behandlingar utifrån vad som ger statsstöd och inte utifrån medicinska värderingar.

Dessutom finansierar det de rika och friska med enkla diagnoser och flyttar bort resurser från de ”besvärliga” patienterna.
Norska sjukhus har under flera år varit styrt utifrån rena marknadsprinciper. Resultatet är ökande ineffektivitet, stora underskott och stort slitage på personalen. Hälsodirektivet vill göra ont värre. Därför måste det stoppas.